det inbringar till statens skattkam marie. STOCKHOLM den 23 Januari. RIKSDAGEN. Alla Riksstånden hafva i deg haft plena för ömsesidiga heisnisgar, hvarvid jemväl atskilligt anvat förekom. Deputationerna anfördes: Adelns af Exeellensen Grefve Gustaf Löwenhielm, Presternas af Bissopen i Calmar, Duktor Kullberg, Borgrarnes af Rådmanzen i Stockholm, Hr Gråå, och Böndernas af Hans Jansson från Elfsborgs län. Adelos och Borgareståndet: helsnings-tal innefattade endast vanliga lyckönsknizgar om goda frukter af arbetet. Deremot var Biskopens helsning till Adeln så mycket meningsoch ordrikare, och ytterst konservatif De gamla minnen, stoden på Riddarhustorget, inskriften (så taklisten af huset): aClaris majorum exemplisa etc. etc., sköldarne på murarna, och, om vi ej minnas orätt, äfven dygderna på taket, jemte andra effektrika ord och bilder, såsom ruiner, begär efter nybyggnader, m. m., voro med konstnärshand hopställda för dena vackraste effekt, och det hela utgjorde ett slags Amen till den Tegnårska helsningen, som vi omaämne på ett annat ställe i dagens nummer. Också svarade Hr Lindtmarskalken, att Hr Biskopen och Deputationen kunde återbära den försäkran, att Ridd. och Adela wicke skulle svika det Högvördiga Ståndet,. Hans Janssons tal voro måhända de märkligsste; vi skola återkomma till dem. Både på Riddarhuset och i BondeStåndet upplästes de tal, som komma ati hålun las vid de underdåniga helsnings-deputationerna till Konurger. På båda ställen föranledde denna fråga diskussioner. I BondeStåndet hemställde Hans Pehrsson i Osby, huruvida det ej vore skäl, att låta i talet infilyta någon framställning om nöden i landet. Kopungen, sade han, förstår ej Svenska språket, och har således svårt att få höra ett sannt uttryck af falkets tanka härom så väl som nu, belst då våra publicister äro delade i två partier, hvaraf det eaa framlägger folkets bördor, men det andra säger, att ingen nöd är å färde. Hans Jansson fann ej lämpligt att vidröra detta ämne nu, då grundlagen ej föranleder, alt dessa tal skola innehålla annat än helsningar; deremot vore tillfälle till det yttrande, Hans Pehrsson hade hemställt, i fll Ståndet funne skäl att, i likhet med bruket i andre konstitutionella stater, afgifva något svar på det blifvande throntalet. I likhet hörmed yttrade sig Rutberg, Ola Jeppson m. fl., deribland en ledamot utförligt, hvars namn undföll Referenten. Talet gillades slutligen enbälligt. På Riddarhuset begärde Grefvo Anckarsvärd upplösningen af Landtmarskalkens tal. Hr vor Troil ansåg det ej nödigt, då sådant tal bloti behöfde och borde innefatia en helsrning, och han ville derför blott reservera sig mot all vidrörande deri af regeringsåtgärder. Häri instämde Hr Rosenqvist af Åkershull och gaf dervid, genom sitt yttrande, till hvilket vi skola återkomma, anledning till någo knot, stampningar och b-gagnande cf Landt marskalkens klubba, samt en förklaring, att Hi Rosenqvist ej kande få fortsätta i samma stil fandtmarskalken hade redan uppsatt och lät upp: läsa sitt tal, som icke innehöll politik, och all mäni gillades. Med anledning af Hr Rosenqvist: afbrytande yttrade sig Hr Hjerta LJ. och Hi Dalman IV. F., samt öfver bufvudsaken Hri von Hartmansdorff och von Troil. Öfver frågan om Bänkmansvalet har äfven e liten diskussion förevarit, som inacbar den gla da och ovanliga omständigheten, ett H. Exc Hr Grefve Brahe yttrade sig, instämmande met eppositionen, eller med Hr Dalman, och i följ hvaraf valet utan hinder kommer att företagas sedan Friherre Sehul!zenheiza förut förklarat att de i 41 Riksdagsordaingen nämnde em betsmän ej ämnade deltaga deri. — I Bondeståndet hafva Hans Jansson ce Öla Jeppsson blifvit utsedde att deltaga i tu man:konferenserna. . RÖ — Demoiselle Jenny Lind lärer, efter de sednaste konserten på Kongl Slottet, af Drott ningen erbållit ett juvelsmycke till presen och tillika blifvit utnämnd till Konglig Ho! Sångerska med lön. — Se der en befordrar som säkert ingen skall finna anledning a!