det inbringar till statens skattkam marie.
STOCKHOLM den 23 Januari.
RIKSDAGEN.
Alla Riksstånden hafva i deg haft plena för
ömsesidiga heisnisgar, hvarvid jemväl atskilligt
anvat förekom. Deputationerna anfördes: Adelns
af Exeellensen Grefve Gustaf Löwenhielm, Pre-
sternas af Bissopen i Calmar, Duktor Kullberg,
Borgrarnes af Rådmanzen i Stockholm, Hr Gråå,
och Böndernas af Hans Jansson från Elfsborgs
län. Adelos och Borgareståndet: helsnings-tal
innefattade endast vanliga lyckönsknizgar om go-
da frukter af arbetet. Deremot var Biskopens
helsning till Adeln så mycket menings- och ord-
rikare, och ytterst konservatif De gamla min-
nen, stoden på Riddarhustorget, inskriften (så
taklisten af huset): aClaris majorum exemplisa
etc. etc., sköldarne på murarna, och, om vi ej
minnas orätt, äfven dygderna på taket, jemte an-
dra effektrika ord och bilder, såsom ruiner, begär
efter nybyggnader, m. m., voro med konstnärs-
hand hopställda för dena vackraste effekt, och
det hela utgjorde ett slags Amen till den Teg-
nårska helsningen, som vi omaämne på ett an-
nat ställe i dagens nummer. Också svarade
Hr Lindtmarskalken, att Hr Biskopen och De-
putationen kunde återbära den försäkran, att
Ridd. och Adela wicke skulle svika det Hög-
vördiga Ståndet,. Hans Janssons tal voro må-
hända de märkligsste; vi skola återkomma till
dem.
Både på Riddarhuset och i BondeStåndet
upplästes de tal, som komma ati hålun
las vid de underdåniga helsnings-deputatio-
nerna till Konurger. På båda ställen föran-
ledde denna fråga diskussioner. I BondeStån-
det hemställde Hans Pehrsson i Osby, huru-
vida det ej vore skäl, att låta i talet infilyta
någon framställning om nöden i landet. Ko-
pungen, sade han, förstår ej Svenska språket,
och har således svårt att få höra ett sannt ut-
tryck af falkets tanka härom så väl som nu,
belst då våra publicister äro delade i två par-
tier, hvaraf det eaa framlägger folkets bördor,
men det andra säger, att ingen nöd är å färde.
Hans Jansson fann ej lämpligt att vidröra
detta ämne nu, då grundlagen ej föranleder,
alt dessa tal skola innehålla annat än helsnin-
gar; deremot vore tillfälle till det yttrande,
Hans Pehrsson hade hemställt, i fll Ståndet
funne skäl att, i likhet med bruket i andre
konstitutionella stater, afgifva något svar på
det blifvande throntalet. I likhet hörmed yt-
trade sig Rutberg, Ola Jeppson m. fl., deri-
bland en ledamot utförligt, hvars namn und-
föll Referenten.
Talet gillades slutligen enbälligt.
På Riddarhuset begärde Grefvo Anckarsvärd
upplösningen af Landtmarskalkens tal. Hr vor
Troil ansåg det ej nödigt, då sådant tal bloti
behöfde och borde innefatia en helsrning, och
han ville derför blott reservera sig mot all
vidrörande deri af regeringsåtgärder.
Häri instämde Hr Rosenqvist af Åkershull
och gaf dervid, genom sitt yttrande, till hvil-
ket vi skola återkomma, anledning till någo
knot, stampningar och b-gagnande cf Landt
marskalkens klubba, samt en förklaring, att Hi
Rosenqvist ej kande få fortsätta i samma stil
fandtmarskalken hade redan uppsatt och lät upp:
läsa sitt tal, som icke innehöll politik, och all
mäni gillades. Med anledning af Hr Rosenqvist:
afbrytande yttrade sig Hr Hjerta LJ. och Hi
Dalman IV. F., samt öfver bufvudsaken Hri
von Hartmansdorff och von Troil.
Öfver frågan om Bänkmansvalet har äfven e
liten diskussion förevarit, som inacbar den gla
da och ovanliga omständigheten, ett H. Exc
Hr Grefve Brahe yttrade sig, instämmande met
eppositionen, eller med Hr Dalman, och i följ
hvaraf valet utan hinder kommer att företagas
sedan Friherre Sehul!zenheiza förut förklarat
att de i 41 Riksdagsordaingen nämnde em
betsmän ej ämnade deltaga deri.
— I Bondeståndet hafva Hans Jansson ce
Öla Jeppsson blifvit utsedde att deltaga i tu
man:konferenserna.
. RÖ
— Demoiselle Jenny Lind lärer, efter de
sednaste konserten på Kongl Slottet, af Drott
ningen erbållit ett juvelsmycke till presen
och tillika blifvit utnämnd till Konglig Ho!
Sångerska med lön. — Se der en befordrar
som säkert ingen skall finna anledning a!