tjenings och fabrikörers uppbud, utan till hvilken persons öfverbud som hbeldst: väl betänkandes, att ju lägre tullafgiften blef, ju mindre befarades oriktig uppgift, ju mindre konsideration behöfde man hafva för importörens ät. Att sjelfva öfverbuden alltid blefvo en ny anled ning för rtegeringea, att kunna ytterligere ned sätta tullen, är tillika en enkel följd af saken, och förhållanderne skulle således alltid, på detta sätt, af sig sjelfye sträfva att öofvergå till det naturliga, hvaraf både handeln oah naringarna alltid måste hemta största fördelen. — Nationen hade snart blifvit af erfarenheten öfvertygad, att de näringar och handelsgrenar stodo sig bäst, som icke genom prohibition tframletde lättjans usla lif på sina medborgares bekostnad; att just de af sig sjelf i ständigt aftagande försatte importartiklarne å tariffen, utgjorde de mest lönande föremålen för vår inhemska flit, och att således ingen tvekan längre behöfde hysas för totala upphäfvandet af et tullsystem, som hindrar våra naturliga väriogars utvidgande, vår handel och vår sjöfart, som inleder oss i en lagstiftning, för hvilken ingen sann rättsprincip finnes, som tillvänjer folket till lagbrott i stället for lagvördnad, och som, i egeuskap af beskattnings-metbod för vårt land år så opassande, att dess direkta och indirekta kostnad, om tid och sportler, och stämpelafgift och liggedagsaflouingar, och fragtförluster och höter och utgifterna vid olofliga transaktioner till inberäknas, kostar nationen mera, än dubbelt hvad det inbringar till statens skattkammare. RSS