Hvad are val da 1 sjeilva verketl de Bordestan-: de:s medlemmar, som representera och representeras på riksdagarne, ann:t än possesionater, ! då de allssammans innehafva sådan egenadow?) Icke måtte olikheten i becämning bestäwmes af ett något finare eller gröfre kläde i rocken, icke heller deraf, om egendomen är litet större eller mindre eller oia egaren sjelf deltage: 1 arbetet derå Att göra allt lofligt arbete hedradt i det allmänns, är ju hvad hvarje fosterlandsvän måste öcska, ty det är just bärigenom, som de olika sambhällskl:ssernas intressen slutligen skola saramansmältas till ett gemensamt medborgligt. Men skole vi försöks att gissa till den räta meningen hos dem, hvilkas talan föres af Folkbladet! Att Bondeståndet, såsom egare af största delen af landes jurd, möjligen kunde börja att på allvar gör: gällande några rättigheter och anspråk att äfven få räknas till medelklassen samt blifva delzktig af dennss upplysning och välstånd i samma min, som dess medlemmar sjelfve deraf göra sig värdiga genom egen omtanka, hyfsning och sedlighet — så der hvad måbända Folkbledet och dess konsorter mest frukta för; se der det egentliga skälet hvarföre men nu söker sätta sjeliva benämningen medgelilass i vanrykte. Detta ord beteknar likväl icke något annat, än den del af folket, som genom sina intressen är mes: fästad vid fosterlendets trefaed och sjeilbestånd, och genom sin från barnåomen erhållna eller gezxom eget bemödande vunna uppfostran och lyftning öfver den råhet, som ailtid blir ett lätttroget rof ät en eller flera maktegandesj herrsklystnad. Häruti är det väl också e-l gentligen, som man kan finna den rätta källan till den paniska förskräckelse, som stundom blifvit yttradt öfver bendens vexande hegär efter averldsliga kunskaper och efter någon kännedom om eller intresse för något, som tilldrager sig utom hemmanet eller! socknen. Ena sådan kunskap om, och deitagande för, det gemensamma fosterlandets angelägenheter erkännas likväl nu för tiden såsom ett oeftergifligt vilkor hos bvir och en annan,l som skall anses höra till det viviliserade sambället. Det är kanske just detta mon önskar att bonden e må komma till, och häruti röjer sig den råtta anledningen till bemödsnde: att bålla honom i!rån den förening med medel-; klassen, hvartill ban allt mera pärmar sig; till det pris, som så efta egnas åt ordet aslimoge och åt vadmalsrocken, samti till de känstotulla förmaningarna, att en ledamot af bondeståndet aldrig bör befatta sig med något, som går utöfver haudteringen af plogen eller läsningen af psalmboten. Och likväl, hvilken sann Svensk skulle icke öpska att den dag kunde komma, då bvarje bonde på ett halft eller fjerdedels hsmman kunde genom sitt välstånd och trefraden i sitt hem förliknas vid en liten possessicnat, och låta gifva sina barn en någorlunda vårdad uppfostran, utan att da derföre behötde öfvergifva sina fäders yrke? Uti Norge fianes numera nästan izgen sjelfegande bonde; som ieka känner sin grundlag samt sitt lands bisteria, och som icke fått den smak och förädling i sina behbof, att han hsr sina åbyggnader nätta och målade, sin gård putsad och planterad och kanske äfven en hygglig klädesrock om Söndagen.j Den Norske bonden känzer också visserligen, att ban öger samma rättigheter inför lagen, som den högst uppsatte, men ieke har man derföre hört, att Jordbrukarne i Norge sköta sitt arbete sämre, eller äro oroligare eller mindre laglydige, än folket i andre änder, fastän de veta stå på sin rätt, om någom försöker att kränka der. Om Läsarea fattat det föregående, så torde det vara obehöfligt, att serskilåt afslöja des rätta halten af folkbladets försök, att sfskräm ma bondeståndet ifrån bifall till en representationsreform, åter med frambållande af medelklassens fiendtlighet. Det bör imedlertid ej lempas obemärkt, att detta försök göres omedelbart efter det man bjudit till, att afskräcka de andra klasserna frin ett närmande till den Norska representationsgrunden, med den visserligen lika falska förespeglingen, st: j den i Norge ledt till ett bonderegemente ellez bögdernas öfvermakt. Det lärer i ella fall bli omöjligt, att updanrödja det faktum, att de I. endast är i följd ef sitt lyckliga representativa statsskick, som börderna i Norge kunrat småningom blifva af med kela sin grundskatt,. hvi!ket till cch med Hens Maj:t Konungen sjal! uti ett bref till Krorpriasen, (infördt i deitz ; lad för sisth Lördag), prisat såsom en lycka. : RNTRENSEORNEOTRE SKI net Kp Förteckning å de Ledamöter af Ridderskapet och Adeln, som legimit:rat sig såsom Riksdagsmän. Grefvar: ) As 4. Brehe, Magru:, En af Rikets Herrar, R. o.d. K. af K. M. 0. ; 2, Lewenbaupt, Gustaf, En af Rikets Herrar, R. o. 5 af K. M. O. ; 25. Wachtmeister, Rutger August, Und. Löjtnant vid Svea Lifgarde. Xr rldanstalna Wile Bfverkammarherre, K. N. O 1: