Hvad are val da 1 sjeilva verketl de Bordestan-:
de:s medlemmar, som representera och repre-
senteras på riksdagarne, ann:t än possesionater, !
då de allssammans innehafva sådan egenadow?)
Icke måtte olikheten i becämning bestäwmes
af ett något finare eller gröfre kläde i rocken,
icke heller deraf, om egendomen är litet stör-
re eller mindre eller oia egaren sjelf deltage:
1 arbetet derå Att göra allt lofligt arbete he-
dradt i det allmänns, är ju hvad hvarje fo-
sterlandsvän måste öcska, ty det är just bäri-
genom, som de olika sambhällskl:ssernas intres-
sen slutligen skola saramansmältas till ett ge-
mensamt medborgligt. Men skole vi försöks
att gissa till den räta meningen hos dem, hvil-
kas talan föres af Folkbladet! Att Bondestån-
det, såsom egare af största delen af landes
jurd, möjligen kunde börja att på allvar gör:
gällande några rättigheter och anspråk att äfven
få räknas till medelklassen samt blifva delzktig
af dennss upplysning och välstånd i samma
min, som dess medlemmar sjelfve deraf göra
sig värdiga genom egen omtanka, hyfsning och
sedlighet — så der hvad måbända Folkbledet
och dess konsorter mest frukta för; se der det
egentliga skälet hvarföre men nu söker sätta
sjeliva benämningen medgelilass i vanrykte. Det-
ta ord beteknar likväl icke något annat, än den
del af folket, som genom sina intressen är mes:
fästad vid fosterlendets trefaed och sjeilbestånd,
och genom sin från barnåomen erhållna eller
gezxom eget bemödande vunna uppfostran och
lyftning öfver den råhet, som ailtid blir ett
lätttroget rof ät en eller flera maktegandesj
herrsklystnad. Häruti är det väl också e-l
gentligen, som man kan finna den rätta käl-
lan till den paniska förskräckelse, som stun-
dom blifvit yttradt öfver bendens vexan-
de hegär efter averldsliga kunskaper och ef-
ter någon kännedom om eller intresse för
något, som tilldrager sig utom hemmanet eller!
socknen. Ena sådan kunskap om, och deitagan-
de för, det gemensamma fosterlandets angelä-
genheter erkännas likväl nu för tiden såsom
ett oeftergifligt vilkor hos bvir och en annan,l
som skall anses höra till det viviliserade sam-
bället. Det är kanske just detta mon önskar
att bonden e må komma till, och häruti rö-
jer sig den råtta anledningen till bemödsnde:
att bålla honom i!rån den förening med medel-;
klassen, hvartill ban allt mera pärmar sig; till
det pris, som så efta egnas åt ordet aslimoge
och åt vadmalsrocken, samti till de känstotulla
förmaningarna, att en ledamot af bondeståndet
aldrig bör befatta sig med något, som går ut-
öfver haudteringen af plogen eller läsningen af
psalmboten. Och likväl, hvilken sann Svensk
skulle icke öpska att den dag kunde komma,
då bvarje bonde på ett halft eller fjerdedels
hsmman kunde genom sitt välstånd och trefra-
den i sitt hem förliknas vid en liten possessic-
nat, och låta gifva sina barn en någorlunda
vårdad uppfostran, utan att da derföre behöt-
de öfvergifva sina fäders yrke? Uti Norge
fianes numera nästan izgen sjelfegande bonde;
som ieka känner sin grundlag samt sitt lands
bisteria, och som icke fått den smak och för-
ädling i sina behbof, att han hsr sina åbyggna-
der nätta och målade, sin gård putsad och
planterad och kanske äfven en hygglig klädes-
rock om Söndagen.j Den Norske bonden känzer
också visserligen, att ban öger samma rättig-
heter inför lagen, som den högst uppsatte, men
ieke har man derföre hört, att Jordbrukarne i
Norge sköta sitt arbete sämre, eller äro oroli-
gare eller mindre laglydige, än folket i andre
änder, fastän de veta stå på sin rätt, om nå-
gom försöker att kränka der.
Om Läsarea fattat det föregående, så torde
det vara obehöfligt, att serskilåt afslöja des
rätta halten af folkbladets försök, att sfskräm
ma bondeståndet ifrån bifall till en representa-
tionsreform, åter med frambållande af medel-
klassens fiendtlighet. Det bör imedlertid ej
lempas obemärkt, att detta försök göres o-
medelbart efter det man bjudit till, att af-
skräcka de andra klasserna frin ett närmande
till den Norska representationsgrunden, med
den visserligen lika falska förespeglingen, st: j
den i Norge ledt till ett bonderegemente ellez
bögdernas öfvermakt. Det lärer i ella fall bli
omöjligt, att updanrödja det faktum, att de I.
endast är i följd ef sitt lyckliga representativa
statsskick, som börderna i Norge kunrat små-
ningom blifva af med kela sin grundskatt,.
hvi!ket till cch med Hens Maj:t Konungen sjal!
uti ett bref till Krorpriasen, (infördt i deitz ;
lad för sisth Lördag), prisat såsom en lycka. :
RNTRENSEORNEOTRE SKI net Kp
Förteckning å de Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln, som legimit:rat sig såsom Riks-
dagsmän.
Grefvar: )
As 4. Brehe, Magru:, En af Rikets Herrar, R. o.d.
K. af K. M. 0. ;
2, Lewenbaupt, Gustaf, En af Rikets Herrar, R.
o. 5 af K. M. O. - ;
25. Wachtmeister, Rutger August, Und. Löjtnant
vid Svea Lifgarde.
Xr rldanstalna Wile Bfverkammarherre, K. N. O 1: