frö - dar An 0 An Re st oe EE RR RE Tf WII VEER. WEef
jmaa. Tvertom gjorde Hz: Cederscbölds och
Grefve Horns invändningar mot formen för
; propositionen, att många, som i hufvudsaken
I täakte vara emot ministörers delt2gande i bånk-
I mansvalexr, jamie dem aHägsaade sig från vote-
ringen.
NÅGRA ORD OM FOLKET OCH FOLE-
BLADET.
Den så kallede ustyrelse pressena har fått
sig en ny lem uti det s. k. Folkbladet. Den-
va tidning som begynt med innevaraade år,
i tyckes hafva någon annan författare än de hit-
tilis bekauta kämparca inom de konservativa
lederna, emedan det är skrifvet med vida me-
ra flintlighet och en slugare beräkning på effckt,
än de fleste af dess föregångare. Sem nå-
got hvar torde erinra sig, var det ganska länge
som de sslarierade skniftställarne sökte skräm-
ma allmäshbeten för oppositionen och dess tid-
ningar, i synnerhet för Aftonbladet, med den
insjuuatiecen, att de endast sökte bearbeta ho-
pen eller de s. k. proletärerna för sina afsigter.
Slutligen lärer man märkt att dessa insinuatio-
ner icke ville taga skruf. Det blef derföre nö-
digt att slå an på en annan sträng, ocb detta sy-
nes i synnerhet Folkbladet hafva åtagit sig. Det
är ingenting mindre än folkets och de fattiga-
res sak som detta blad, om man får tro dess
egen försäkran, dragit ut att förfäkta emot —
medelklassen! ! Maa får ock med ens veta, att
det är medelklassen, som vill förtrycka folket,
och att detta deremot har sina egentliga vän-
ner uti, gissal jo, uti Regeringen och de kögre
klasserna. Det är numera,, heter det i N:o
2, cicke de högsta kl:sserna, som röja den
amesta högfärd, det är icke de, som äro rest
aafvigt sinnade mot de ringare; wivertom har
aman, just i de stater, der liberalismen gjort
ade största framsteg, sett de höga och de låga
ciakttaga mot hvarandra ett förbållande, som
asynes antyda, att de hafva ingenting sins e-
aimellan obytt; man har sett personer af de
achögsta klasserna försvara de ringares intressen
asamt piyrka utvidgoing af deras frihet och
arättigheter, under det de, som höra hvarken
till den ena eller andra klassen af dessa be-
astridt sådant. Det är numera medelklassen
usom slår fientlig mot beggedera.n
Uti MVM 4 fullföljes derna riktnisg tydligare
äfven mo: tidsingarne, som kalles amedeiklis-
sens tidningar,, och man får bland sonat läsa,
huru eAftonbladet räknar de borgerliga iNas-
serna bland de bildade, ach kallar så edss det
egentliga folket för pöbel. Slutföljden är vac-
ker, är det icke saznt? Också har författaren
esycket känslossmt tillag:: aDet är denna o-
avärdiga benämniag mot hvilken vi protestera.v
Man skulle verkligen ej undra derpå, ifall sjelf.
va uppgiften icke vore diktad. Författaren bar
äfven den godheten att erkärna, att ade fatti-
agare foikklasserga i Sveriges icke hysa en så-
adan bitterhet eller hat mot de bättre lottade
aszmhällsklasserna, som i åtskilliga sendra län-
der visat sig äga rum., och hvad är väl, me-
aar läsaren, orsaken härtili? clIcke de sist-
anämnde klassernss eget förhållande mot folket.
utan det är, merar han, dels astyrelsenas fort-
afarande omsorg, att bereda dessa klasser ut-
avägar till hfsbergning och äfven till uppkomst
— — dels att regeringsn gjort hvad hon kusz-
anat till de ringare klassernas emancipation från
adet tvång och den förtryckande lagstiftning,
csom de hittills varit underkesiade.n
Det är skada, att författaren icke gittat illu-
strera denna lysande upphöjelse af regeringens
och de högre klassernes nvitälskan för folket, i
motsats mot amedelklassens - fiendskap, med
fekta och exempel ur styrelsesystemets kröni-
ka. Han hade derigenom fått ett ypperligt till-
fälle attovisa oss, i hvad mån t. ex. regeringer
genom åtgärder för ett förnuftigt, i tiotel afår
yrkadt, ordnande af näringslagstifmingen, bvil-
ken ligger uteslutande i styrelvens händer,
ådagalagt den prisade månheten att urdtrlätt
folkets tilifälle att försörja sig med sitt arbete,
eler på hvad sätt t. ex. en led:mot af arege-
ringen och de högre klasserna, genom sitt för-
slag om sockenprofo:rsers inrättsude, och om
skyldigheten för den arbetande på lendet, att
vara försedd med pass för att få begifva sig
öfver sockengränsen, sökt verka till de ringa-
are klassernas emancipation från det tvång och
aden förtryckande legstiftniag, som de hittills
avarit underkastade.x
I
För öfrigt äro de allmänna satserna rörande
det späada förbållandet mellan medelklassen och
de lägre så skiekligt uppställda, att ett och an-
nat deraf gerna kunde medgifvas icke vara all-
deles utan grund, om förfeiteren icke sjelf ha-
de förrådt, hvad aadas barn han är och skämt
bort sin egen sak genom den indelning ban
gjort af folket i Sverige, uti MI 4 af tidningen.
Han har nomligen der vppgjort en lista på alla
dem, hvilka har räknar bland de privilegierade
klasserna och således undentager från det e-
nm nanflina fall ate mha Känt Ran gt ITA NRA AT