frö dar An 0 An Re st oe EE RR RE Tf WII VEER. WEef jmaa. Tvertom gjorde Hz: Cederscbölds och Grefve Horns invändningar mot formen för ; propositionen, att många, som i hufvudsaken I täakte vara emot ministörers delt2gande i bånkI mansvalexr, jamie dem aHägsaade sig från voteringen. NÅGRA ORD OM FOLKET OCH FOLEBLADET. Den så kallede ustyrelse pressena har fått sig en ny lem uti det s. k. Folkbladet. Denva tidning som begynt med innevaraade år, i tyckes hafva någon annan författare än de hittilis bekauta kämparca inom de konservativa lederna, emedan det är skrifvet med vida mera flintlighet och en slugare beräkning på effckt, än de fleste af dess föregångare. Sem något hvar torde erinra sig, var det ganska länge som de sslarierade skniftställarne sökte skrämma allmäshbeten för oppositionen och dess tidningar, i synnerhet för Aftonbladet, med den insjuuatiecen, att de endast sökte bearbeta hopen eller de s. k. proletärerna för sina afsigter. Slutligen lärer man märkt att dessa insinuationer icke ville taga skruf. Det blef derföre nödigt att slå an på en annan sträng, ocb detta synes i synnerhet Folkbladet hafva åtagit sig. Det är ingenting mindre än folkets och de fattigares sak som detta blad, om man får tro dess egen försäkran, dragit ut att förfäkta emot — medelklassen! ! Maa får ock med ens veta, att det är medelklassen, som vill förtrycka folket, och att detta deremot har sina egentliga vänner uti, gissal jo, uti Regeringen och de kögre klasserna. Det är numera,, heter det i N:o 2, cicke de högsta kl:sserna, som röja den amesta högfärd, det är icke de, som äro rest aafvigt sinnade mot de ringare; wivertom har aman, just i de stater, der liberalismen gjort ade största framsteg, sett de höga och de låga ciakttaga mot hvarandra ett förbållande, som asynes antyda, att de hafva ingenting sins eaimellan obytt; man har sett personer af de achögsta klasserna försvara de ringares intressen asamt piyrka utvidgoing af deras frihet och arättigheter, under det de, som höra hvarken till den ena eller andra klassen af dessa beastridt sådant. Det är numera medelklassen usom slår fientlig mot beggedera.n Uti MVM 4 fullföljes derna riktnisg tydligare äfven mo: tidsingarne, som kalles amedeiklissens tidningar,, och man får bland sonat läsa, huru eAftonbladet räknar de borgerliga iNasserna bland de bildade, ach kallar så edss det egentliga folket för pöbel. Slutföljden är vacker, är det icke saznt? Också har författaren esycket känslossmt tillag:: aDet är denna oavärdiga benämniag mot hvilken vi protestera.v Man skulle verkligen ej undra derpå, ifall sjelf. va uppgiften icke vore diktad. Författaren bar äfven den godheten att erkärna, att ade fattiagare foikklasserga i Sveriges icke hysa en såadan bitterhet eller hat mot de bättre lottade aszmhällsklasserna, som i åtskilliga sendra länder visat sig äga rum., och hvad är väl, meaar läsaren, orsaken härtili? clIcke de sistanämnde klassernss eget förhållande mot folket. utan det är, merar han, dels astyrelsenas fortafarande omsorg, att bereda dessa klasser utavägar till hfsbergning och äfven till uppkomst — — dels att regeringsn gjort hvad hon kuszanat till de ringare klassernas emancipation från adet tvång och den förtryckande lagstiftning, csom de hittills varit underkesiade.n Det är skada, att författaren icke gittat illustrera denna lysande upphöjelse af regeringens och de högre klassernes nvitälskan för folket, i motsats mot amedelklassens fiendskap, med fekta och exempel ur styrelsesystemets krönika. Han hade derigenom fått ett ypperligt tillfälle attovisa oss, i hvad mån t. ex. regeringer genom åtgärder för ett förnuftigt, i tiotel afår yrkadt, ordnande af näringslagstifmingen, bvilken ligger uteslutande i styrelvens händer, ådagalagt den prisade månheten att urdtrlätt folkets tilifälle att försörja sig med sitt arbete, eler på hvad sätt t. ex. en led:mot af aregeringen och de högre klasserna, genom sitt förslag om sockenprofo:rsers inrättsude, och om skyldigheten för den arbetande på lendet, att vara försedd med pass för att få begifva sig öfver sockengränsen, sökt verka till de ringaare klassernas emancipation från det tvång och aden förtryckande legstiftniag, som de hittills avarit underkastade.x I För öfrigt äro de allmänna satserna rörande det späada förbållandet mellan medelklassen och de lägre så skiekligt uppställda, att ett och annat deraf gerna kunde medgifvas icke vara alldeles utan grund, om förfeiteren icke sjelf hade förrådt, hvad aadas barn han är och skämt bort sin egen sak genom den indelning ban gjort af folket i Sverige, uti MI 4 af tidningen. Han har nomligen der vppgjort en lista på alla dem, hvilka har räknar bland de privilegierade klasserna och således undentager från det enm nanflina fall ate mha Känt Ran gt ITA NRA AT