den sjelf icke stall inna nagon vinst via alt
bränna. Detta åter kan endast ske genom
bränneriernas obebindrade gång när som helst
Hvarje inskränkning i dera s högsta möjliga pro-
duktion med samma kapital, lockar till småtill
I verkningens bedrifvande, och detta till allmän
skada. — Höstetiden gaf likväl regeringen åter
bränvins-rättigheten fri (den 9 Okt.) men den
11 November förbjöds ånyo all bränning. 1813
tilläts åter bränvinsbränningen för November
och halfva December. Det är bekant, att des-
sa inskränkningar ledde till en betydlig import
af bränvin dessa år och att denna vara till en
nästan otrolig qvantitet inlurendrejades vid ku-
sterna, isynnerhet i Skåne. Också måste re-
geringen, som år 1814 endast tillåtit bränning i
Oktober, November och December månader,
förlänga tillåtelsen först till och med April må-
nad samt åter t. o. m. Mej år 1815. Ar
1812 hade man äfven låtit stadga, att de som
afsade sig bränvinets bruk, icke behoöfde erläg-
ga bränvinsskatten. De svek; de angifvelser,
den förbittriog inom familjer och emellan tje-
nare samt husbönder, som sådana undantags
stadganden medföra, är påtaglig.
Ar 1812 öfverklagade Rikets Ständer de vack-
lande åtgärderna med bränvinsbränningen och
yrkade att förbud deremot endast skulle ifrå-
gakomma då krig och missväxt gjorde en in-
skränkmng deri nödvändig. Regeringen utfär
dade den 6 Sept. samma år en allmåan författ-
ning derom med progressiv taxa, hvari Rikets
Ständer år 1818 endast begärde några obetyd
liga ändringar; men då Ständerna år 1823 an-
sågo sig böra sjelfve bestärndare reglera samteliga
med bevillningen - sammanhang ägande ämnen,
gjordes en framställning till regeringen om åt-
skilliga vidsträcktare förändringar i den ekono-
miska delen, och Ständerna beslutade: aatt stä-.
adernas bränningsrättighet blott skulle få utöf-
avas för deras stadsjord men ej efter persona--
sen; att pannornas storlek skulle rätta sig
cefter värdet af den jord, hvarpå rättighetens
utöfning berodde, dock icke utöfver en viss
coch till förekommande af missbruk, bestämd
gräns - Afgiften bestämdes efter tvenne serskil-
da grunder, nemligen sädens värde och panne-
rymden: den förra liksom förut, den sednare i
en stigande progression för pannor öfver 35
kannor, i den mån ett ökadt kanntal ger an-
ledning till ökad vinst. Den största tillåtna pann-
rymden utsattes till 90 kannor, men två kunde
förenas i ett verk. Serskildt bestämdes afgifter
för de större pannor vid ättiksfabriker, der medi
Konungens serskilda tillstånd bränvin tillverka-
des. Dessa åtgärder syntes för dåvarande för-
hållanden vinna bifall i opmionen, De öfriga
föreskrifterna för angifningssättet m. m. voro äf-
ven väl betänkta och Rikets Ständer, som öf-
verlemnade ett utarbetadt förslag till ny föfatt-
ning, yrkade: uatt husbehofsbränningens inskränk-
ning icke måtte kommai fråga, såvida ej krig,
förenadt med: missväxt, skulle inträffa, och göra
en sådan åtgärd oundvikligt nödvändig.,
Ar 1829 beslutade R. St. högsta pannerym-
dens nedsattande till blot en 90 kannors panna,
men bruket af konstredskap tilläts, blott panne-
rymden icke öfverskreds. : Vid denna riksdag
förmådde regeringens öfvervägande inflytelse in-
nom stånden genomdrifva allt hvad de behaga-
de. Det bestämda vilkoret af ukrig och miss-
växty förenade, i riksdagsbeslutet uteslöts också
och det lemnades åt Konungen att pröfva, sdå
högst vigtiga omständigheter påkallade inställan-
det.v Detta beslut genomdrels troligen, för att
derigenom gifva ett slags stöd åt regeringens nyss
föregångna handling, att midt under Ständernas
sammanvaro besluta inställelsen, för en, med
1826 - års missväxt icke jemtörlig, svag årsväxt:
och likväl hade sistnämnde år intet förbud ägt
rum, och detta just ingifvit förtroende till syste-
mets konseqventa bibehållande,: så att enskilda
ekonomien- derefter lämpat sina anordningar.
Det vållade, att äfven i denna del ombytlighe-
ten i regeringens åsigter utöfvade ett skadligtin-
flytande; och de år 1831 och 1832 vidtagna
förbudsåtgärder torde vara i de flestas friska
minne, med alla de :biomständigheter, med hvil-
ka isynnerhet Stockholms börs är närmare be-
kant.
Då Rikets Ständer år 1834 sammankommo,
förklarade regeringen sig åsyfta winskränkning i
bränvinets. öfverdrifna och skadliga bruk,, samt
uppmanade Ständerna, daatt genom inskränkning
af tiden för bränningen till 6 månadersaf året,
bestämdare stadganden emot missbruk af red-
skapens form och sammansättning, samt förnya-
I de. föreskrifter angående minutförsäljning, söka
medverka till måleto, ete. Granskar man när-
mare dessa förslag, så fioner man, att hvarje
Inskränkning i tiden för begagnandet af redskap
m. m., hvilka naturligtvis blifva kostsammare i
samma mån som en förökad inkomst afrudima-
Iterien sökes, är en gifven misshushållning, och
latt hindren mot förbättrade former och sam-
mansättning måste -leda till. en ännu större:
Thelst som alla kontroller på husbehofstillverk-
-I ningen i ett vidsträckt land med ringa. befolk-
I
I
I
I
I