Faa SA TSE ES LITE CAS ITA EV tal 0 BE a då Ne a Kd VT no fd RA
1812; 1826 rikare än 1818; 1831 och 1832
rikare än 1826, o. s. v. torde dock en hastig
blick på 1838 års reglering af spannmålstullen
visa ett non plus ultra af bryderi, förbastan-
de och oreda, Aret 1837 hade varit ett svagt
år. Enligt det vanliga system, vi redan om-
nämnt, hade regeringen i April månad tillåtit
fri utförsel. Det är således att supponera, om
åtgärden tjenade till något, att magasinerna på
sommaren tömdes. Först i November månad!
nedsattes tullen på Korn och Hafra, till den
15 Maj 4838. Isen respekterade ej tillåtelsen;
och innan den hunnit smälta, eller den 2 Febr.
utsträcktes tillåtelsen till den 15 Juni: en ovan-
lig tidig messyr; ty eljest hafva dylika tillåtel-
ser sällan utfärdats förr än vårtiden. De som
under tiden råkat att missräkna sig och beställt
Råg, gjorde en oväntad vinst, genom en den
6 April nedsatt tull på detta sädeslag; de som
deremot införskrifvit korn och hafra, fingo blott
begagna fördelen, om de sände spannimälen till
Norrland; det vill, med andra ord säga, de
kunde ej begagna den, ty skepparne voro säkert
redan i sjön — och blott de som spekulerat
direkte på norra orterna kunde således draga
vinst af tullnedsättningen; Den 11 Mej för-
längdes likväl tillåtelsen så, att spannmål mot
half tull kunde utföras till alla rikets hamnar,
intill den 13 Jali. Som förordningen vanligen
ej tryckes förr än 7 dagar efteråt, (ofta drager
det längre ut) kunde stadgandet icke blifva kändt
af mängden, förr än emot slutet af månaden,
och — på 6 veckor gör man ej stora expedi-
tioner , åtminstone ej med inhemska fartyg , som
kunna disponeras i egna hamnar: alltså, ponera
att handlande skyndade att efterskrifva Rysk
och Preussisk säd, i hopp att inom de 15 Ju-
li och innan årets skörd kunde halfmogen be-
gagnas, biträda folket med spannmål, så
blefvo de likväl sannolikt afskräckte från
företlaget; ty den 23 Juni utkom en ny
förlängning till Augusti månads slut och
om det ej blef total missväxt det året, kunde
de således icke i pris täfla med dem, som nu
skyndade sig att införskrifva och kunde få sin
vara för bättre köp, än hvad de betalt för års-
gammal säd i utländska hamnar, der ofta redan i
början af Augusti ny säd börjar nedskickas på
floderna. Men allt detta är, på det hela än-
dock ingenting mot hvad man an vidare skulle
skåda. Slutet af Augusti kom, och si! — den
34 Augusti förlängdes tillåtelsen till. årets slut,
och den 21 Dec. åter till början af Juli månad
1839. Hö och halm, som synas gerna kunna
få fritt hitföras när som häldst, erböllo- under
denna tid: fri införselrätt först till årets slut, och
sedan till Juli 1839.
Öfverskådar man nu hela detta system, skall
man säkert finna, att af de skenbart omsorgs-
fulla förnyade tillåtelserna, endast sådana kun-
na hafva verklig nytta, som vågade spekulera
på förhoppning om deras förnyande, ty, få el-
ier ingen lärer eljest. kunnat efter utfärdandet
och före den utsatta yttersta terminen begagna
sig deraf.
Men Bränvinet? Låtom oss i korthet genom-
gå dess lagstiftningshistoria i sednare tider!
Rikets Ständer hade år 1809 ansett, att
cbränvinsbränningen måtte alla tider af året kun-
na utöfvas utan någon inskränkning, och med
chvad slags redskap som heldst, så af landets-
dom städernas invånare, med undantag af Stock-
cholms och Götheborgs, dock med vissa: för-
cbehåll.v Den -bevillningsafgift städerna ser-
skildt åtagit sig för tillverkningen, skulle erläg-
gas, å landet af hvarje helt hemman med två!
riksdaler och i förhållande dertill för större och
mindre hemmansdelar; dock ingen under 8
skilliogar. I städerna ansågos 12 mantalsskrifne
personer motsvara ett helt hemman. Och den-j-
na bevillning utgick antingen bränningsrättighe- :
ten begagnades eller ej, hvaremot serskild af-
gift, enligt tariff skulle utgöras i mån af pann-
rymden, utaf hvar och en, som till bränvins-
bränning berättigad, efter vederbörlig anmälan
och uppgift åstundade utöfva densamma.
Detta visar samma enkelhet, samma känsla
för allmän likhet i rättigheter, samma sunda
omdöme om åtgärdernas verkan, som man så
ofta måste respektera, i 1809 års ständers be-j
slut. Hade det fått gälla, skulle största delen
af bränvinsafgiften blifvit en konsumlionsskatt,
som varit temligen betydlig, utan att egentligen
vara obillig; och de som skattat sina 8 skillin-
gar, utan att förtara varan, hade säkert vunnit:
mest derpå. Den allmänna tillåtelsen, det fria:
bruket af redskap, den på billiga grunder:
gjorda — tanffen — (och dennes smärre bri-
ster hade , dessutom lätt kunnat ändras, utan
att rubba systemet) skulle haft till följd,
att de -fabriksmässigt gjorda inrättningar med;
fördelaktiga redskap, snart till den grad skulle
nedsätta priset, att det alldrig blifvit någon ut
räkning att bränna med de små pannorna, och.
att utländskt bränvin icke med fördel kunnat
inpraktiseras på våra kuster. - Alla de menliga
följder , .som bersbränningen utöfvat på menig-
VN EA RTR Mig AA on SPAK NE LA
I
I
I
I
I