församlade Frensyska Deputerade kammaren, der
säkerligeni månge, som både tänkt och skrifvit
mycket öfver detta ämne eller praktiskt hand-
lagt detsamma komma att yitra sig deröjver.
Ty värr synes det likväl, ati döma af de upp-
satser i tidnipgarn:, som redan börjat föregå
kammarens diskussioner, som om man äfven i
Frankrike ännu beilunze s:g i en stor ovisshet
rörande sjelfva hulvudprincipen för frågornas
behandling i dessa inrättningar, och vi kunze
icke underlåta, att här nedan citera ett stycke
ur en uppsats, som en aktad skriftställare, Hr
Longebsmp, låtit införa i Journal du Com-
merce:
aFrågan om 7 efornien af fängelserna är,, sä-
ger han, asedan några år föremål för en allmän
uppmärksamhet; också har den framkallat i
dagsljaset ett stort aniai afhandliagar och vo-
lymer af böcker. Nästan hvarie författare bar
sitt system, i hans tanka det enda, som ofel
bart skall omvända tjufven till en arbetsam
och ordenilig samhälis-mediem. Men hbviltet-
dera af alla dessa förträflliga sysiemer skola vi
välja? se der frågao. Bryderi.t hårutinnan är
stort. Ealigt det Auburnska ianesiutes hvarje
fånga för sig om natten och alla arbeta till-
sammans om dagen, men utan att få vexla h7ar-
ken ord eilear teckea eller blickar med hvar-
andra, vid straff att agas med piskslängar. Detta
korrigerar icke en enda, och skapar icke annat
än skrymtare, om man skall tro snhängarne al
det Filadeifiska systemet. Enligt deita system
åter äro fångarae inneslatne2ishvarsin eeli bade
dag ech natt. De få väl arbeta i cellerna,
men utan att få så hvarken marken elier him-
len. Deanna förbittringsme:hod, påstå Aubur-
nienserna, gör fångarna vilda eller vansinnig
mena åstadkommer ingen omvändelse. För öf-
rigt finnas åtskilliga nyanser i dessa systemer,
med jemnk: ingar melian båda. Saivnda vill en,
att icke alta fingarna skola arbeta gemensamt,
utan i olika kiasser, efter deras brottsligber.
En annan. tror att klass syctemet icke kunde
bafva annat än god vertan, om man blott gjor-
de två stora afdeiningar; med manufakturarhe-
tsn för fongar från städerna, och jordbruksar-
beten för dem från landet. Inom det Filadel-
fiska systemet åter yrka somliga, att fången ej
bör gå ut från sin eeil förr än han blifvit fri,
sodre låta ett wisst antal i sender hemta frisk
luft cch röra på sig, men utan att råka elier
få se hvarandra. Med ett ord, vi skulle aldrig
sluta om vi villa uppräkna alia de olika theo-
rier som man tillskapat på de sista fyra eler
fem åren, och hvilka alla äro exklusiva och
hvar och en af sin författare säges vara dec
dugliga.n
Den Fransyske författaren tillågger en an-
märkning, som visar att förhållandet i ett afseende
är detsamma som hos oss, nemligen att dessa
inrättningar medföra en förfärlig kostnid för
statsverket, emadan fången ej kan förtjena så
mycket, som underhållet och bevakningen
tillsammans kosta; hvilket likväl ej är händel.en
öfvarallt der Fånghuset i Auburn gifver en behåll-
ning i medeltal af 23 Rdr Banko århgen på
hvarje fånge; i Siogsing 56 Rdr Bko; i We-
stersfield 60 Rdr Bko; i Charlestown 86 Rdr
Bko; i Baltimore 39 Rdr. I Chorryhill, der
fångarne arbeta för sig i ceiler, är deremot bri-
sten i medeltal 90 Rdr Bko årligen, hvilket,
på kostaadens vägnar, vittnar för dei gemen-
samma arbetet. I Belgien är behållningen i
medeltal 24 Rdr och i Holland 140 Rdr Bko.
1 detta land synes således fängelsesystemet åt-
minstone i ett afseende vara bäst förvaltadt.
Går man från dessa data öfver till frågans
praktiska tillämpning på Sverge, så förekom-
mer likväl den ekonomiska delen deraf vida
mindre bekymmersam — ehuru dyra inrättnin-
garna äro — än den moraliska. I detta afse-
ende synes det, som om man ännu icke tagit
nog i betraktande den priliminära hufvudfrågan,
huruvida i allmänhet någon sann förbättring i
sedlighet står alt vinna genom inneslutande af
ett stort antal förvillade samhbälismedlemma:
af alla slag på samma ställe, uti stora slott och
fästen; eller i hvad mån sinpet hos en sådan
menniska kan taga intryck till förbättring af
den omständigheten, att se sig instängd in-
om höga murar och under en sträng militär-
bevskning, försedd med ladiade vapen. Vi vilje
ej åberopa erfarenheten här, som talar högt
för motsatsen; men äfven i allmänhet och på
andra ställen, der fiogarne genom de mest o-
sparda filantropiska bemödanden kunna återfö-
ras lill ånger och botfärdighet medan de be-
finna sig inom inrättningen, månne man väl har
öfvervägt, att just motsatsen mellan detta ens-
liga dif ochideras föregående bina skall ieda Jät-
tare till återfall, när de åter komma ut bland
sina gamla bekantskaper och midt under glad-
jen af en återvunnen fribet inkastas i nya fre
stelser, oftast utan att på samma gång hafva
någon gifven utsigt till arbete och bergning?
Dessa betänkligheler äro visst icke här yttrade
för första gången, men de förtjeaa ändå att no-
ga betänkas.
För grofva förbrytare, dömda
- rs
till många års
mil