församlade Frensyska Deputerade kammaren, der säkerligeni månge, som både tänkt och skrifvit mycket öfver detta ämne eller praktiskt handlagt detsamma komma att yitra sig deröjver. Ty värr synes det likväl, ati döma af de uppsatser i tidnipgarn:, som redan börjat föregå kammarens diskussioner, som om man äfven i Frankrike ännu beilunze s:g i en stor ovisshet rörande sjelfva hulvudprincipen för frågornas behandling i dessa inrättningar, och vi kunze icke underlåta, att här nedan citera ett stycke ur en uppsats, som en aktad skriftställare, Hr Longebsmp, låtit införa i Journal du Commerce: aFrågan om 7 efornien af fängelserna är,, säger han, asedan några år föremål för en allmän uppmärksamhet; också har den framkallat i dagsljaset ett stort aniai afhandliagar och volymer af böcker. Nästan hvarie författare bar sitt system, i hans tanka det enda, som ofel bart skall omvända tjufven till en arbetsam och ordenilig samhälis-mediem. Men hbviltetdera af alla dessa förträflliga sysiemer skola vi välja? se der frågao. Bryderi.t hårutinnan är stort. Ealigt det Auburnska ianesiutes hvarje fånga för sig om natten och alla arbeta tillsammans om dagen, men utan att få vexla h7arken ord eilear teckea eller blickar med hvarandra, vid straff att agas med piskslängar. Detta korrigerar icke en enda, och skapar icke annat än skrymtare, om man skall tro snhängarne al det Filadeifiska systemet. Enligt deita system åter äro fångarae inneslatne2ishvarsin eeli bade dag ech natt. De få väl arbeta i cellerna, men utan att få så hvarken marken elier himlen. Deanna förbittringsme:hod, påstå Auburnienserna, gör fångarna vilda eller vansinnig mena åstadkommer ingen omvändelse. För öfrigt finnas åtskilliga nyanser i dessa systemer, med jemnk: ingar melian båda. Saivnda vill en, att icke alta fingarna skola arbeta gemensamt, utan i olika kiasser, efter deras brottsligber. En annan. tror att klass syctemet icke kunde bafva annat än god vertan, om man blott gjorde två stora afdeiningar; med manufakturarhetsn för fongar från städerna, och jordbruksarbeten för dem från landet. Inom det Filadelfiska systemet åter yrka somliga, att fången ej bör gå ut från sin eeil förr än han blifvit fri, sodre låta ett wisst antal i sender hemta frisk luft cch röra på sig, men utan att råka elier få se hvarandra. Med ett ord, vi skulle aldrig sluta om vi villa uppräkna alia de olika theorier som man tillskapat på de sista fyra eler fem åren, och hvilka alla äro exklusiva och hvar och en af sin författare säges vara dec dugliga.n Den Fransyske författaren tillågger en anmärkning, som visar att förhållandet i ett afseende är detsamma som hos oss, nemligen att dessa inrättningar medföra en förfärlig kostnid för statsverket, emadan fången ej kan förtjena så mycket, som underhållet och bevakningen tillsammans kosta; hvilket likväl ej är händel.en öfvarallt der Fånghuset i Auburn gifver en behållning i medeltal af 23 Rdr Banko århgen på hvarje fånge; i Siogsing 56 Rdr Bko; i Westersfield 60 Rdr Bko; i Charlestown 86 Rdr Bko; i Baltimore 39 Rdr. I Chorryhill, der fångarne arbeta för sig i ceiler, är deremot bristen i medeltal 90 Rdr Bko årligen, hvilket, på kostaadens vägnar, vittnar för dei gemensamma arbetet. I Belgien är behållningen i medeltal 24 Rdr och i Holland 140 Rdr Bko. 1 detta land synes således fängelsesystemet åtminstone i ett afseende vara bäst förvaltadt. Går man från dessa data öfver till frågans praktiska tillämpning på Sverge, så förekommer likväl den ekonomiska delen deraf vida mindre bekymmersam — ehuru dyra inrättningarna äro — än den moraliska. I detta afseende synes det, som om man ännu icke tagit nog i betraktande den priliminära hufvudfrågan, huruvida i allmänhet någon sann förbättring i sedlighet står alt vinna genom inneslutande af ett stort antal förvillade samhbälismedlemma: af alla slag på samma ställe, uti stora slott och fästen; eller i hvad mån sinpet hos en sådan menniska kan taga intryck till förbättring af den omständigheten, att se sig instängd inom höga murar och under en sträng militärbevskning, försedd med ladiade vapen. Vi vilje ej åberopa erfarenheten här, som talar högt för motsatsen; men äfven i allmänhet och på andra ställen, der fiogarne genom de mest osparda filantropiska bemödanden kunna återföras lill ånger och botfärdighet medan de befinna sig inom inrättningen, månne man väl har öfvervägt, att just motsatsen mellan detta ensliga dif ochideras föregående bina skall ieda Jättare till återfall, när de åter komma ut bland sina gamla bekantskaper och midt under gladjen af en återvunnen fribet inkastas i nya fre stelser, oftast utan att på samma gång hafva någon gifven utsigt till arbete och bergning? Dessa betänkligheler äro visst icke här yttrade för första gången, men de förtjeaa ändå att noga betänkas. För grofva förbrytare, dömda rs till många års mil