toremal oltverasllt Ger de finnas, och producenten
således befrias ifrån aflägsna transportomsorger,
som inveckla honom i tidödande och kostsam-
ma, för honom svårligen med yrket förenbara,
företag. Det fordras — men hvarföre hela den-
na vidlyftiga framställning derom? — det for-
dras hufvudsakligen blott frihet från en mängd
onaturliga band, och då skall snart allt af sig
sjelft återgå till de naturliga forhållanderna, som
lofva oss åter den tid, då norden producerade
så mycket, ait trefnad och välmåga voro allmän-
na i landet. Den stora skillnaden emellan då
och framtidenZskall blott blifva penningens väl-
görande verkan till rörelsens underlåttande; ty
liksom staten och kyrkan, då de drogo snart
sagdt all sin inkomst af national- och kyrkogod-
sen, ägde samma intressen med jordbrukaren,
skola de förenade återställas i enhet med de,
genom penningen, för alla näringar till likhet
bringade intressena, hvilka ytterst sammanknytas
genom en allmän, ordnad frihet.
Aflägsen är kanske icke dagen; men innan
dess sol randas, måste man betrakta förhållan-
derna sådana de äro och blott icke släppa ur
sigte det mål, hvartill hela samhället sträfvar.
Regeringens pligt, i detta som andra fall, är att
göra sig reda för nationens allmänna behof, hö-
ra folkets önskningar och medla emellan dess
och de serskilda klassernas intressen: icke för
eget bästa, utan för det allmännas. Hon är i
detia afseende visserligen fri från mycken skuld,
som delas af national representatiouen, hvilken
sjelf sammansatt af en löntagande och en span-
målsproducerande pluralitet, sjelf bidragit till vid-
makthållandet af det oriktiga systemet. Redan
år 1809, då en rik skörd vållade sädesprisens
betydliga fall, väcktes hos Rikets Ständer fråga
om införselförbud för spanmål. Rikets Ständer,
autan tillförlitlig underrättelse om hvad till
afyllandet af rikets behof tarfvades, och med
billigt afseende på enskildes rätt, ansågo sig
aej tillständigt, att begära utfärdandet af ett
aförbud å spanmåls införsel ifrån utrikes orter.n
Ständerna anhöllo endast hos Konungen: watt H.
uMaj:t måtte stadga den princip af tullförhöj-
cning, som kan pröfvas nödvändig, att nu, om
aej hindra, likväl minska en så öfverdrifven in-
aförsel af spanmål från de länder som äga öf-
averflöd, att derigenom vanpris på egen säd, till
clandtbrukarnes förlust kunde uppkomma;j —
och undantag gjordes för anorra orternan.
Denna åtgärd är icke utan vigt att närmare
betrakta. Rikets Ständer erkände, att det icke
var dem atillständigt att kränka censkildes rätt;
och detta erkännande i de grundlagstiftande Stän-
dernas beslut synes hafva bordt lända till fram-
tida rättelse, Imedlertid hade, genom Ständer
nas beslut, regeringen fått stöd för ett fortfaran-
de bruk af den rättighet, 60 G:n Reg.formen lem-
nat Konungen, att chöja sjötulien å inkomman-
de och utgående spanmål: en rättighet, som
aldrig borde i detta, mer än i öfriga fall, vara
Konungen lemnad, och som måhända icke, uten
en sådan af Ständerna yttrad åsigt, skulle blif-
vit så skadligt begagnad, som den sedermera blif-
vit. Systemet att vid hvarje god skörd genom
hög tull hindra handeln, att med de goda pri-
ser, som vanligen då äfven äro gångbara i de
södra Östersjöländerna, fylla lagerna af span-
mål, förorsakar naturligtvis, att då sedan
missväxtåret gör import behöflig, spanmålen
måste till högre priser införskaffas; och en
avunan följd af detta, efter hvarje års skörd om
bytliga, system är, att alldrig lager kunna kom-
ma att hållas, hyarken på landet eller i stä-
derna, hvilket åter skulle med fördel ske, om
kapitalerna med trygg beräkning kunde vända
sig till spekulationer i spannmålshandeln.
Detta beslut hade hkväl lätt kunnat blifva en
varnande lexa för begge statsmakterna, emedan
förhoppningarna på skördens resultater voro öf-
verdrifna, tullen höjdes, prisen blefvo stegrade
och tullen åter måste nedsättas. Afven denna
lärdom gick likväl sedan förlorad. De följande
åren (hvaribland 1812 var svårt missvexwiår och
de öfriga krigsår) lemnade ej tillfalle att expe-
rimentera med spanmålshandeln; men år 1815,
då falska och förvillande uppgifter om rikets
handel m. ms. lemnades Ständerna af ett i pro-
hibitif anda tillsatt serskildt Utskott, väcktes i
sammanhang med det råa nitet emot så kalladt
öfverflöd, äfven frågan om så kallade skydds-
åtgärder för jordbruket, och en höjning i tullen
på spanmål anbefalldes från och med 1816 års
början. Denna var likväl icke ännu så ytterlig,
t. ex, 1 R:dr 16 sk, för hvete, 1 R:dr för råg
LISLADS
Först härefter började det system att rigtigt
florera, som genom Allmänna Magasinsdirektio-
nens handelsföretag och sedan genom de stän-
diga förändringarna i in- och utförselförbud,
samt tullafgifter, till den grad förstört den en-
skilda, större spanmålshandeln, att Sverige allt-
sedan kan sägas hafva lefvat för dagen. Har
årsväxten gifvit bopp om rik skörd, så hafva
vanligar i Juli eller Augusti månader tullförfatt-
ningen utkommit, som hindrat all tan a på möj-
ligheten att våga införskaffa spanmål, om ock