nade sedein ät Hultgren, som såg på den och yttrade, visande på Grahn: chan skrifver sedlarme och skall uppgöre, samt återställde derpå sedeln till Pettersson. Grahn tillsade då Pettersson änyo, att gå in på kontoret, dit de jemte Liljevalk förfogade sig. Sedan Grahn begärt få se på lottsedeln, lemnade Pettersson honom densamme och Grahn gick! derpå, utan att säga ett ord, ut ifrån kontoret åt boden, utan att återkomma. Pettersson ech Liljevalk började då misstänka förhållandet, lemnade kontoret och giasgo ut i boden, der Grahn icke mera var till finnandes. Pettersson frågade Hultgren, hvart Grahn tagit vägen och omtalte för honom tillika, att Grahn af Pettersson emottagit lottsedeln. Hultgren svarade endast: cja så! har ban gjort det, han kommer väl snart tillbakap. Peiterssons hustru, som stadnaie qvar uti boden, under det Pettersson, Liljevalk och Grahn sista gången voro inne på kontoret, omtalte för Liljevalk och Pettersson, vid deras återkomst uti boden, att Grahn kort förut dit inkommit ifrån kontoret och, efter det han hviskst Hultgren några ord i örat, begärt att af honom få låna en mössa, samt 36edan Grahn erhållit en sådan, geeast sprungit bort. Pettersson frågade Hultgren härom, men Hultgren nekade dertill och sade, att Grabn haft sin egen hatt. Pettersson lät derpå efterskicka polisbetjening, som genast ankom, hvarefier Liljevalk, Pettersson och hans hustru läto visitera sig, till ådagaläggande deraf, att de icke, såsom Hultgren lärer velat påstå, af Grabn redan uppburit pengar för lottsedeln. På sin aflagda vittneses har Snickaremästaren Liljevalk berättat och iatygat al!t, hvad här ofvan blifvit anfördt, hafva passerat på Hultgrens kontor och uti dess bod. Derjemte har Liljevalk tillagt: att han tillika med Pettersson och dess hustru sedpare på aftonen ofvanberörde dag ingått i Huitgrens salubod och der träffat Grahns, pvilken, på Liljevalks tillfrågan, hvar ben hade sedeln, alldeles förnekat sig hafva af Pettersson emottagit densamma och derjemte, då Hultgren tillsport Gralin om förhållandet, yttrat, som orden fallit: Gud vet, hvad det är för en lapp på en pipa, som han talar omp,. Liljevalk hade då sagt sig kunna vittna uti saken, hvartill Grabn svarat, att han, i bändelse af rättegång om lottsedeln, nog kunde jäfva Liljevalk, om ban komme att åberopas såsom vittne i saken. Vaktmästaren Grahn bar likväl förklarat, att han vid detta tillfälle icke varit i boden, och derjemte, oaktadt alla domstolens uppmaningar till en ssanningsenlig förklaring, helt och hållet förnekat, att han någonsin utskrifvit, sett, talt vid Pettersson om, eller emottagit någon såbeskaffad lottsedel, som den ifrågavarande. Han har, med ett ord, bestridt sannfärdigheten af allt, hvad emot honom uti Li!jevalks och Petterssons berättelse förekommit. Afven Hultgren har, enligt protokollet, med den mest förundransvärda kontenans förnekat allt, hvad uti Liljevalks vittnesmål graverar honom, såsom att han någonsin sett eller af Pettersson i sin bod emottagit ifrågavarande lottsedel; utan att Pettersson endast utfordrat vinsten å ett piphufvud, äfvensom Hultgren bestämdt förkla-. rat att Pettersson icke på hans kontorsköpt någon. Jöttsöde N:ris 36 och 63 till 4422:a dragningån, tills styrko hvarföre Hr Hultgren åberopade hufvud ochvinstlistan, hvarå någon sådan lottsedel ej fanns upptagen. Hultgrens ombud, Auditor LOrange, har nå det sätt velat förklara saken; att, emedan kollektörerrne städse på förhand med sina namn pläga underteckna lottsedlarns, en sådan sedel sedermera, utan Hr Hultgrens vetskap, kunde bafva blifvit af annan person utlemnad till Pettersson. Utom Snickaren Liljevalk äro följande vittnen på ed afbörde: Kryddkramhandlanden Ekorre och Lotteriskrifvaren Malmström, hos hvilka Pettersson och hans hustru infunnit sig, för att få vinstbeloppet uträknadt, hafya intygat, att de sett ifrågavarande lottsedel, som varit uttagen tili 4122:a dragningen, med N:ris 36 och 63, :å första utdraget och undertecknad med Huitgrens egenhändiga namnteckning. : Vaktmästaren vid Kongl. Teatern, Bergström, berättade, att Grahn, vid en repetition å teatern, då Grabn blifvit uppkallad till Poliskammaren, varit bekymrad och fällt tårar och, då Bergström frågat honom, hvaröfver han vore ledsen, omtalat, att hanZmissskrifvit sig å JM 36 på en lottsedel, som innehades af en bonde vid namn Pettersson, på så sätt, att Grahn försummat inskrifva den försålde lottsedeln å Kontorets förteckning. Då Bergström derpå frågat Grabn, huru han kunde uppgöra saken, hade han svarat, att KryddkramhandIgnden Hultberg eller Hultgren rådt honom sönderrifva lottsedeln. Bergström hade då frågat Grahn: edet gjorde du väl inte? dertill Grahn svarat: ctok agjorde, som galen bad, jag ref sönder sedeln och abrände upp den. MN Vaktmästarne vid Teatern, Ökman och Felldin, hafva äfven intygat, att Grahn för dem omtalat, att han misskrifvit sig å en lottsedel. At Ohman bade ,Grahn tillika yttrat: catt det vore ät helfveten. Hvad desse 3 sistr. vittnena berättat, sökte Grahn bortvrida, på det sätt, att han förklarade, att det hade afseende på en lottsedel, hvarå misskrifning egt rum dragningen förut. Grahn gjordes dervid upp märksam på, att det blifvit upplyst att 3 36 icke på många år utkommit på första utdraget. Då nu Grahn såg sig så invecklad, utan att kunna reda sig, invände han, uppå af Auditören LOzange dertill gifven anledning, att Grahns samtal med sistbemälte3:0 vittnen egt rum emellan. 4 ögon vid olika till fällen, hvarföre Grahn bestridde allt afseende derå. Deruti instämde äfven Auditör LOrange. Undersökningen lärer nu vara slutad och Kämnersrätten snart komma att afgöra saken. Så vidt vi för närvarande veta — vi hafva icke ärnu haft tillgång till sista protokollet — har Petterssons ombud, Polisgeve!digern Jederin, endast yrkat, att Grahn och Hr Hultgren måtte tillförbindas, den förre återställa lottsedeln, och den sednare betala den derå utfallne vinst. — Vi skole vidare redogöra för utgången. — Peitersson förnyade sin begäran om liqvid och lem