FILMA 1588 MALaAaR ct Ag OÖVERKAL ORIPE SER EV I BARE al
od ordung uti allmanoa medlens forvaltuing,
enkelhet och uliforlulgtbet i reduvistingeu och
offentlighet i alla grevar deraf De hiuder, re-
geringen lagt for vinunandet af ett sådant mål,
äro antydda — och Kounvgens ministrar och
.rådgifvare hafva, till toljt al dels ståndernas
eget öfverseeude, men egenligen genom kon-
stitutionsutskottens slappa och sjelfwyvdiga för-
farande med grauskningskallet al stals:åtsproto-
kollen, undgått anusv.r derfore: så val det i
dessa fal lämpligaste, eller det juridiska inför
riksrätten, hvilket då åtminstone kunvatl Iram-
tvinga en offenthg förklarivg om regeringens
verkliga afsigt med sitt haudhogssatt, som opi-
nionsansvaret, enligt 107 regemgsformen,
hvilket onekligt kunoat for dessa fall användas,
ehuru derigenom den vigtiga upplysningen icke
kunnat vinnas. Det finnes likväl i alla dessa
förhållanden ett bevis, att nuvarande wnistrar
och rådgifvace icke kunu2 uudskylla sig för
sådana åtgärder, som strida emoi de beslut,
Rikets Ständer vid 1834 års riksdag tatat, i
enlighet dels med gruudlagarnes föreskrift, dels
med föregående riksdagsbeslut; och det är på
dessa vi nu gå att fästa våra läsares uppmärk-
samhet.
Vid 1834 års riksdag bade redan följderna
af 1828—1830 årens ständers medgörlghet vi-
sat sig. De ofralse ståvden började at finha
behofvet af en sammanbållnng, att åtmwivustone
betrygga nationen emot ett tullkomligt utar-
mande genom regeringens obejdsde peunivgbe-
gär och adelns iutresserade benägevhet att der-
till lemna sin medverkau. De hade sett följ-
den af, att ömsom presteståndaet, då det gällde
de tvänne andias beskattuing, Omsom borgare-
ståndet, då det egeutligen drabbade jorden,
genom sina partiella eftergifter forauledde nä-
stan alla anslagsfågors dragande under det för-
stärkta utskottets röstningar, bvilka af en lön-
tagande pluralitet alltid afgjordes till bifall af
regeringens fordringar. Vid sådana forhållan-
den måste en förändring i tänkesät en bos dessa
stånd föranleda en återgång till de grundsatser,
som år 1823 gjort sig gållande; och man fin-
ner verkhgen vid sista riksdagen ett sträfvande
dertill, som i flera afseevden utvisar ett sådant
allvar, en så gruudlagsenhg kraft, att regerin-
gen icke kan fö egifva foreskrifternas otyckghet
eller bristande känvedom om nationens fordrin-
gar. Se här de vgtigaste:
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den
18 Augusti 1834 innefattar, i avleduing at de
vid revisionen af statsmeolens forvaltuivg fore-
fallne anmärknuiovgar, följande beslut:
at:o Att resttotioner eller eftergift af medel
som, i följd af iaga kraftvunna beslut, till stats-
verket ingatt elier dit böra inså, icke må i annan
ordning beviljas, än författningarna bestämdt stadga
och förmå.
2:0 Att vid beviljande af serskilde gratifikatio-
ner, sådana alltid m) anordnas å den extra uts
giftssumma, som till Konungens disposition på 83:e
hufvudtiteln af Rikets Ständer är anvisad.
3:0o Att, med nudantag af de tatl, för hvilka i
förlattningarna serskildt stadgadt år, alla frågor
om återbetaluiugsskyltighet emellan krovan ä ena,
samt enskilda personer å den andra sidan, alltid
må vid Jaga domstol upptagas och afdömas, samt
icke till gode mäns afeöravde hänskjutas.
4:o Att den allmänna föreskrift matte medde-
Ias, att koutrakt, som för statens räkning al veder-
hörande utfärdas, altid böra upprättas å Kongl.
Maj:ts och kronaus vägnar och icke i embets och
tjenustemäns enskilda namn
d:0 Att kostnader för estafetters afsändande icke
må belasta postverket, utan påföras kabinetskassan,
hvilken disponerar statsanslag i och för kuriv-resor.
a6:o Att vid förekomimende trågor om peusion,
icke några andra statens medel dertill ma anvisas,
än sådana som, enitst de för stalsmedlens förvalta
ning stadgade grunder, devtill kunua af Konungen
disponeras.
7:o Alt enahanda preseriptions-tid, som redan
finnes bestämd för avmälan af fordran hos Stats-
verket (eller inom året ester det då deus-mma till-
kommit) matte stadgas för uttagande af medel, hvilka
blitvit af Statskontoret utavordnade
I Ständernas uvderdåniga skrifvelse af den 6
Oktober 1834, angåeude vägra med statsregle-
ringen gemenskap ägande alimänna frågor, till-
kännagåfvo De ibland annat beras beslut:
1:o Att med anledning af penningvärdets genom
mynutbestämnisgen vunna stadga, vid fastställandet
al nya löner, tngenr, och vid förhöjning af gamla,
endast det förut varande tunotalet spanmål under
lön, må beräknas.
2:o Att Ständerna antagit såsom grundsats, att
icke anvisa några stalsutgifter Jör ötiverskotten af
Statsverkets tukomster.
3:o0 Att de under RBiksstatens Hufvudtitlar upp-
kommande Besparingar hädanefter icke må anvisas
till nägra bestämda löneavslag på stat; och att re-
dan reglerade högre löningsstater väl må få gälla
för nuvarande inonehafvare; men att Stävderna an-
höllo, det Konungen täcktes vara betäukt på en n
organisation af sådana verk och stater, att förut
varande tillgångar blifva tillräckliga , eller om me-
ra behöfves, uppskjula regleringen, så att Rikets
Ständer måtte blifva i tillfälle taga kännedom om
förslaget och yttra sig om anvisandet af den 1 an-
slaget erforderliga tillökning.
Alla dessa beslut, i ämnen der Ständervas be-
slutande rätt för nationens säkerhet är gerom
Grundlagen bevarad, kunna icke anses af be-
skaffenvbhet, att efter godtycke af Regeringen få
foljas eller åsidosättas, De begagnade uttrycken
underdånigt anhållan, m. fl., betaga dem icke