att de förvaltande verken. med uudantag af
Starskontoret, icke afgifvit några berättelser.
rörande deras förvaltniog på det hela, utan
blott aflemnat räkenskaperna, m. m, hvarföre
revisore:ne anhöll om en befallning för dessa verk,
att i och för gransknivgens underlättande såda-
va berättelser a:gilvar med Konungen förklarade
sig ej finua skäl, att nu, mer än förut, derom
anbefalla de förvaltande verken.a
Det är egentligen åtgärden vid den omnämn
da Revisions-instruktionen, som talande åda-
galägger hela karakteren af regeringeus hand-
lingssätt, syftuingen må nu vant hvilken som!
helst. Gruodlagen uttrycker bestämdt såsom Ri-
kets Ständers pligt emot nationen, att låta ge-
nom valda revisorer, emellan riksdagarne, gran-
ska nStatsverkets tillstånd, styrelse och förvalt-
ning, och för att närmare bestämma huru den-
na revision bör utföras, föreskrifves att Revi-
sorerna skola sammanträda så ofta, att hvarje
revision må kunna omfatta tvenne års alslutade
räkenskaper (Riksdagsordningen 68). Som
ou räkeuskapsverket icke är så enkelt uppstaldt,
som det borde och kunde vara, samt den så
kallade rikshufvudbokens afslut, ytterligare för-
länger tiden för afslutandet, kan revisionen at
räkenskaperna i allmänhet icke ske förr, än 2
år efieråt. Att detta likväl icke hindrar reviso-
rerna, alt gravuska tillståndrete och ,styrelsena i
verket ända till tiden för deras sammanträdan-
de, inses latt deraf att i verket nodvändigt må-
ste finnas eu sådan hokföring och kassakontroll,
att tillståndet kan uppgifvas; åtgärderua af ver-
kens styrelse kunna af revisorerua bedömas vid
protokollsläsningen. Nationen borde således all-
drig behöfva befara, att, såsom nu händt, i tullver-
ket, Rikets Stävders revisorer år 1835 i sina be
rättelser upptaga tillståndere godt ech orduadt, då
saunobkt en stor balavce redan då der befatvns,
men som verföre ej i räkenskaperna för två år
ullbaka kuode vara synlig. Nationen är dere-
mot vu utsatt for, att finna siva ombud anmä-
la allmanna verkens ,styrelser såsom förtjenta
af förtroeude, fastän dessa styrelser kunde vara,
om ej delaktiga, åtminstone redan medvetande
af de der förbanden varande balanser !1 —
I den insuuktuon, som 1823 års Ständer ut-
färdade för Statsrevisorerva, innehöll 3 en fö-
reskiift att granska alla de kassor, som nu äga
att disponera allmänna medel, och äfven i fram-
tiden sådana, som genom allmävna bidrag kun
de tillkomma; och 5 lydde på följande sä:
nJemte R kshufvuabokenp, som af Statskonto
ret aflemnas, böra revisorerna äga tillgång till
Statskontorets samthge rakensksper, protokoller
och handlingar, inull den dag då revisorerna
sammanträdan
Behörigheten af detta stadgande ådagalagges
bäst genom bandlingens följande föreskrift: (Riks-
dagsordningen S 42)
Statskontoret, likasom banko- och riksgäldsver-
eken bör, i frågor om sjelfva redovisuingen af med-
allen, alla äskade npplysningar omedelbarligen till
n Rikets Ständers utskott, meddela
Att revisorer, som egentligen endast finnas,
för att emellan riksdagarne utföra den gransk-
ving, som eljest tillhör Statsutskoitet (Riks. ord.
f 30) men som icke för fem hela år kunde af
detta utskott medhinnas, äro i allt uti samma
kategori med deua utskott, är en så klar foljd,
alt ingen, icke en gång Konnugens rädgifvare,
försökt att bestrida den. Men Konungen för-
klarade imedlertid:
Att H M. icke medgaf Bikets Ständer gransk-
ningsrätt öfver andra kassor och räkenskaper, än hit-
tills biukligt varit, med tillägg af dei Kongl skrif-
avelsen den 428 Februari 1523 uppräknade; (se of- I
vanlför) att H. M med stöd af 68 S;us i Kiksdagsord-
niugen ordagranna Jydelse, ej erkänner omfånget
för denua granskving lagligen kunna utsträckas ut-
öfver tvänne års afslutade räkenskaper; och att H.
M. icke kan gilla, och derföre ej till vederböran-
des efterrättelse utfärda den af RBikets Ständer
föreslagna nya instruktionen, eten I
Den gamka wmstrukiioven af år 1812, som re-
geringen sjelf förklarat sig anse wicke nog be I
slämd,, fovfor således att gälla, intill dess 1829
års Sänder bifollo en af d. v. Statsutskott tö-
reslagen ny instruktion, der gransknivgstiätten
eftersattes på sätt regeringen åsyftat. Dennazar
ävnu gällande, och det synas, som den oord-
ping inom tullvesket, hvilken under tiden blifvit
upptäckt, nu bordt tillräckligt upplysa såväl Ko- I
nuvgen som nalionen om behofvet att antaga!
1823 års revisionsiustruktion; helst som o-
aktadt alla bemödanden vid undersökvingen, att
låta tullbalausen synas vara tillfällig, allmänna I
öfvertygelsen står fast, att den länge existerat, !
ionan den oflicielt upptäcktes.
Utvägar att genom upptagande Jåu söka ut-
föra hvad antingen Rikets Ständer icke beviljat;
eller hvartill de icke ansett sig kunna på en!
;
f
S
I
i
I
i
gång gifva tillräckliga anslag, visade sig åter!
begagnad vid Riksdagen 1828—30. Medlen;
ill LCejonbackens ombyggnad hvartill 1823 års
Ständer anvisat de besparingar å anslaget till
byggnader och reparationer å Kongl. slottet, s
som Ständerna förmodat kunna uppkomma på (
vämnde anslag, då slottet nyligen undergått en:
ullständig reparation, hade icke varit tillräckliga, 4
och Regeringen hade derföre låtit Riksmarskalk- c