I en swmmankomst, som nyligen höllsi Glas-
gow emot spanmals-lagarne, föreslogs af de när-
varands Kartisterne följande resolution, hvilken
äfven antvgs och väckt mycket uppseende:
Dzeana iörsamling, son anser spanmåls-lagar-
ne geuaast böra alskaffas, hyser tillka den fasta
öfvertygelsen, att hela fockets bästa icke kaa
vinnas förrän hvacja fullnyadig man, med sundi
förnuft och ick2 dömd för något brott, blir
representerad i Underhuset.n
I Movomovutb befarades oroligheter under
processen emo: Kartisterna. Ett iofanteri-rege-
mente hide bifvit ditbeordradt från Irland, och
en afdelaing af polisen i Londoa hade afgatt dit
på jernvägen.
DANMARK.
I staden Schleswig har en adress blifvit be-
slatad till konungen och försedd med talri-
ka underskrifter. Den utialar i kraftiga, men
hofsamma, ordalag behofvet af en verklig re-
presentation, i stället för blott ;skuggbilden af
en representationn, rådgifvande ständer. Den
påminner om hertiglömets sjelfbeskattningsrätt,
hvilken är coförytterlig och aldrig blifvit från-
trädd, samt begår, att pressen måtte befrias
från de coevärdiga band, som fjettra henne.
En i Leipziger Allgemeine Zeitung införd
skrifvelse fråa Christiania, af den 17 D:cam-
ber, innehåller åtskilliga interessanta upplys
ningar om händelserna i Norge under nuvaran-
de Konung Christian VIII:s vistande der 1814,
och om tillzomsten af Eidswolds-konstitutio-
nen. Breefvet är skrifvet i anledning af thron-
ombytet i Danmark, och såsom bidrag till ka-
rakteristiken af nyssnämnde monark meddela
vi det bulvudsakligaste af dess innehåll här
nedanföre:
Konung Christian VIII bar från Maj till Au-
gusti 1814 varit utvald Konung i Norge, sedan
han ant:git och högtidligt besvurit den i Eids-
wold sviftade, ännu gällande, grundlagen. Deri-
genom hade haa väckt stora förboppniagar hos
da Danska patrioterne. I härvarande kretsar
trör ingen på deras uppfyllande. Påstaendet
att prias Caristian, straxt efier freden i Kisl,
företagit resan till Trondhbjem för ait der låta
kröna sig till oinskränkt monark, är alldeles o-
grundadt; men desto säkrare är att han från
början hede suveräniteten i sigte. Han stätlde
sig, under tital af regsaot, med allmänt bifall i
spetsen för sffirerne. I denna egenskap kalla-
de haa till sig flere ancedda embetsmän äfven-
som de båda professorerna vid Norska univer-
sitetet Treschow och Sverdrup, och gaf dem i
ett väl sammansatt tal (han både talar och
skrifver mycket väl) tillkänna sitt beslut att
antaga den oiaskränkta konungavärdigheten, se-
dan Konungen af Danmark afsagt sig alla an-
språk på Norge och sistnämnde rike sålades
tillfallit priosen såsom närmaste aritagare. Men
knapp: hale ban uttalat detta sista ord, förr-
än professsor Swerdrup uppsteg och yttrade, att
alla anspråk på Norska kronan på denna gruni
voro helt och hållet ogilltiga; ty Konung Fre-
drik VI:s afsägelse hade icke blott skett i hans
eget namn utan äfven i hela Danska konunga-
husets, och gällde således åiven för dea närma-
ste throasirfvingen, som blott var denne Ko-
nungs förste undersåte; och privaträtten kunde
bär lika lite användas som i andra statsförhal-
landen. Hela saken finge dock ett helt annat
utseenda om man betraktade den enligt folk-
rättens grundsatser; Norska folket hade da,
löst från trobetseden emot sia suverän, åter-
kommit till sin ursprungliga frihet, som lem-
nade i dess val att genom dess utsedda repre-
sentanter gifva sig hvad statsförfattning det vil-
l2, med en konung eller till och med utan!
monarki; han (Sverdrup) gåfve derföre det rå-
det ait ofördröjligen iukalla en församliag all
män, som voro i åtnjutande af allwsänt förtro-
ende för att af deras mun förnimma hvad som
borde företagas i närvarande kris. I deana .
alldeles oförberedt uttalade mening instämde .
af hela bjertat professor Treschow. Samman-
komsten slöts, sedan regenten med få ord till-.
kännagifvit ait han skulle underkasta denna
angeligenhet en mognare pröfning. Resultatet
deraf b!ef att regenten kallade 113 deputerade från
landtförsamlingarne, städerna, armeen och ma-
rinan till Bidswold till en riksförsamling, för.
att gifva landet en grundlag. Sammansättnin-
gen af denna riksförsamling var dock sådan att:
man, såsom det påståa i Touchard Lafösses be-:
kanta verk, blott räknade 40 deputerade, hvil-
ka kunde anses såsom helt och hållet oberoen- t
de af regenten. Vare härmed buru som heldst, ;
q
så gaf dock riksförsamlingen på Eidswold den
47 Maj 1814 riket sin nuvarande grundlag,
efter ett utkast af Hr Adler, regentens hand-
sekreterare. Genom besvärjande af denna kon- 1
stitution blef regenten Norges konung, och om II
de stora makterna tillåtit, bade han ännu ic
denna stund varit det. Men som bekant är, ce
nedlade denne Norges utvalde Konung, sedan !f
ban förgäfves vändt sig till Eagland och Öster-c
rike, och då han var hetare af all hlodsutgju-H
telse, efter få månader konungavärdigheten, af-k
