UVHNONUDSLUdUTLN 9, HADVIIL UU dd IJalt, MLA AORAN beräknas, (ett system som vi likväl icke kunna i öfrigt gilla) synes så väl dessa medel, som alla öfriga bevillningsmedel, böra ingå direkte till Riksgälds-kontoret, på det att öfverskotten, hvilka nu intill rikshufvudboksafslutet, och således i nära två år, ligga ofruktbara i Statskontoret, måtte genast kunna användas till minskning af lånebehof för Riksgäldskontoret, samt besparing af räntor för nationen. Vigten af en sådan åtgärd synes bäst deraf, att öfverskotten somliga år sedan sista riksdagen utgjort 5300,000 ända till 900,000 Rdr Bko; och att således, utom de indirekta fördelarne af en sådan ordning, 59 till 60,000 Rdr i räntor utan öfverdrift kunnat årligen påräknas under de sista åren af riksdagarnes mellantider. Rikets Ständer hafva redan år 1823 yttrat sin opinion härom, i det beslut som då fattades, men hvilket regeringen vägrade att anbefalla vederbörande efterkomma. Som ännu vid den tiden inrikes riksgälden var betydlig och således kontoörets ränteutgifter stora, hade likväl en besparing för nationen kunnat äga rum af minst en och en half million i räntor, som sedan den tiden onödigt blifvit utbetalta. För denna regeringens vägran, i frågor om beskattningsoch allmänna medels förvaltning, hvari ständerna hafva beslutande rätt, har väl Konstitutionsutskottet vid riksdagen 1828 —30 hefriat dåvarande rådgifvare från ansvarighet, ehuru redan då ränteförlusten uppgick till mer än hälften af den här uppgifaa summan; men erfarenheten synes nu böra visa Rikets Ständer, att en allvarlig åtgärd måste vidtagas. Vi hysa i detta afseende den tro, att sedan riksgälden nu är betald, och Riksgäldskontorets framtida förvaltning deraf lätt kan förenas med redovisningen för uppbörden af samtlige Rikets inkomster, borde räntekammaren helt och hållet skiljas ifrån Statskontoret, Riksgäldskontoret öfvertaga hela uppbörden, och Statskontoret förvandlas till hvad det egentligen borde vara: det departement, genom hvilket Regeringens dispositioner besörjdes, och som af Ständernas Uppbördskontor, enligt Rikets Ständers fastställda Riksstat, ägde att utbekomma de för statsutgifterna nödiga medel. Hvad stämplade pappersafg:ften angår, lemnar den icke det resultat som man borde förmoda af de betydligt höjda beräkningsgrunder hvarefter den nu utgår, Det är måhända obilligt att yttra misstankar om kontrollens och redovisniovgens skick i nåmnde afseende; men förhållandet synes dock påkalla Regeringens och Ständernas kraftiga samverkan. Man har nyligen i denna del sett offentliga uppgifter, som bevisa möjhgheten af vida större missbruks tillvarelse; men hvad som äfven i detta afseende gifver misstroendet ökade anledningar är den I:kgiltighet, Regeringen visat för utredandet af! det vid sista Riksdag anmårkta förbållandet, att förtullningarne på Hallstamplingen och Bevillningsstämplingen å spelkort lemnat så olika resultater, att underslef, på ett eftertänkligt sätt under senare åren ägt rum,, och hvarom Rikets Ständer genom skrifvelse d. 2 Febi. 1835 begärde, att undersökning måtte anställas, Detta visar föga nit för handhafvandet af de kontroller, utom hvilka folkets beskattningsmedel alldrig kuona blifva tillräckliga, om en del deraf i) stället att gå till sina allmänna ändamål, stannar på andra händer. Möjligheten af sådana missbruk vid hvarannan kontrollerande dubbla ! stämpliogsverk , utvisar imedlertid behofvet att försäkra sig om Charlzej Sigillatec-ståmplingens behöriga kontroll; och anmärkningsvärdt vore det, om den begärda undersökningen icke blifvit anbefalld. Man känner åtminstone icke något derom offentligt. Hvad de öfrige inkomsttitlarne beträffar, anse vi oss icke mer nu behöfva eller, till undvikande af allt för stor vidlyftighet, kunna ingå i serskild granskning derom. Det vore egentligen Bränvinsafgiften, som behöfde att måhända närmare betraktas, med afseende på dess ännu principlösa beskaffenhet. Men, som re geriogen i denna del följt de af Ständerna gillade beskattningsgrunder , egnar detta ämne sig snarare till en alldeles serskild och utförlig behandling , hvilken skulle öfverskrida ändamålet med våra framställningar. Vi yttra blott den ofvertygelsen, att Regeringen äger en stor pligt, att i denna angelägenhet, der de enskilta interessena sti i uppenbar strid med nationens sanna fördelar, träda fram med antagliga förslag till afgifternas reglerande, emedan det är derigenom , ech endast derigenom, som man kan förekomma den förstörande husbehofsbränningens olyckliga resultater. Det kommer nu att visa sig om Konungens ministrar och rådgifvare insett nödvändigheten deraf. I EESRETTEEORRED REVY AF TIDNINGARNA. I HM AA af Tidning för Stockholms Län, hvars. tillämnade utgifvande vi härom dagen annonse-: rade, kom oss i går tillhanda från Norrtelje, der dan furu alan Tns hamrar Att mtr R