UVHNONUDSLUdUTLN 9, HADVIIL UU dd IJalt, MLA AORAN
beräknas, (ett system som vi likväl icke kunna
i öfrigt gilla) synes så väl dessa medel, som al-
la öfriga bevillningsmedel, böra ingå direkte till
Riksgälds-kontoret, på det att öfverskotten,
hvilka nu intill rikshufvudboksafslutet, och så-
ledes i nära två år, ligga ofruktbara i Stats-
kontoret, måtte genast kunna användas till
minskning af lånebehof för Riksgäldskontoret,
samt besparing af räntor för nationen. Vigten
af en sådan åtgärd synes bäst deraf, att öfver-
skotten somliga år sedan sista riksdagen utgjort
5300,000 ända till 900,000 Rdr Bko; och att
således, utom de indirekta fördelarne af en så-
dan ordning, 59 till 60,000 Rdr i räntor utan
öfverdrift kunnat årligen påräknas under de si-
sta åren af riksdagarnes mellantider. Rikets
Ständer hafva redan år 1823 yttrat sin opinion
härom, i det beslut som då fattades, men hvil-
ket regeringen vägrade att anbefalla vederbö-
rande efterkomma. Som ännu vid den tiden in-
rikes riksgälden var betydlig och således kon-
toörets ränteutgifter stora, hade likväl en bespa-
ring för nationen kunnat äga rum af minst en
och en half million i räntor, som sedan den
tiden onödigt blifvit utbetalta.
För denna regeringens vägran, i frågor om
beskattnings- och allmänna medels förvaltning,
hvari ständerna hafva beslutande rätt, har väl
Konstitutionsutskottet vid riksdagen 1828 —30
hefriat dåvarande rådgifvare från ansvarighet, e-
huru redan då ränteförlusten uppgick till mer
än hälften af den här uppgifaa summan; men
erfarenheten synes nu böra visa Rikets Ständer,
att en allvarlig åtgärd måste vidtagas. Vi hy-
sa i detta afseende den tro, att sedan riksgäl-
den nu är betald, och Riksgäldskontorets fram-
tida förvaltning deraf lätt kan förenas med re-
dovisningen för uppbörden af samtlige Rikets
inkomster, borde räntekammaren helt och hål-
let skiljas ifrån Statskontoret, Riksgäldskonto-
ret öfvertaga hela uppbörden, och Statskonto-
ret förvandlas till hvad det egentligen borde
vara: det departement, genom hvilket Rege-
ringens dispositioner besörjdes, och som af
Ständernas Uppbördskontor, enligt Rikets Stän-
ders fastställda Riksstat, ägde att utbekomma
de för statsutgifterna nödiga medel.
Hvad stämplade pappersafg:ften angår, lem-
nar den icke det resultat som man borde för-
moda af de betydligt höjda beräkningsgrunder
hvarefter den nu utgår, Det är måhända obil-
ligt att yttra misstankar om kontrollens och re-
dovisniovgens skick i nåmnde afseende; men
förhållandet synes dock påkalla Regeringens och
Ständernas kraftiga samverkan. Man har
nyligen i denna del sett offentliga uppgifter,
som bevisa möjhgheten af vida större missbruks
tillvarelse; men hvad som äfven i detta afseen-
de gifver misstroendet ökade anledningar är den
I:kgiltighet, Regeringen visat för utredandet af!
det vid sista Riksdag anmårkta förbållandet, att
förtullningarne på Hallstamplingen och Bevill-
ningsstämplingen å spelkort lemnat så olika re-
sultater, att underslef, på ett eftertänkligt sätt
under senare åren ägt rum,, och hvarom Ri-
kets Ständer genom skrifvelse d. 2 Febi. 1835
begärde, att undersökning måtte anställas, Det-
ta visar föga nit för handhafvandet af de kontrol-
ler, utom hvilka folkets beskattningsmedel alldrig
kuona blifva tillräckliga, om en del deraf i)
stället att gå till sina allmänna ändamål, stan-
nar på andra händer. Möjligheten af sådana
missbruk vid hvarannan kontrollerande dubbla !
stämpliogsverk , utvisar imedlertid behofvet att
försäkra sig om Charlzej Sigillatec-ståmplingens
behöriga kontroll; och anmärkningsvärdt vore
det, om den begärda undersökningen icke blif-
vit anbefalld. Man känner åtminstone icke nå-
got derom offentligt.
Hvad de öfrige inkomsttitlarne beträffar, an-
se vi oss icke mer nu behöfva eller, till undvi-
kande af allt för stor vidlyftighet, kunna ingå
i serskild granskning derom. Det vore egent-
ligen Bränvinsafgiften, som behöfde att må-
hända närmare betraktas, med afseende på dess
ännu principlösa beskaffenhet. Men, som re
geriogen i denna del följt de af Ständerna gil-
lade beskattningsgrunder , egnar detta ämne sig
snarare till en alldeles serskild och utförlig be-
handling , hvilken skulle öfverskrida ändamålet
med våra framställningar. Vi yttra blott den
ofvertygelsen, att Regeringen äger en stor pligt,
att i denna angelägenhet, der de enskilta in-
teressena sti i uppenbar strid med nationens
sanna fördelar, träda fram med antagliga för-
slag till afgifternas reglerande, emedan det är
derigenom , ech endast derigenom, som man
kan förekomma den förstörande husbehofsbrän-
ningens olyckliga resultater. Det kommer nu
att visa sig om Konungens ministrar och råd-
gifvare insett nödvändigheten deraf. I
EESRETTEEORRED
REVY AF TIDNINGARNA. I
HM AA af Tidning för Stockholms Län, hvars.
tillämnade utgifvande vi härom dagen annonse-:
rade, kom oss i går tillhanda från Norrtelje,
der dan furu alan Tns hamrar Att mtr R