JAUUCL då StIaRhiltd UIVECLCIHISARUUDUCISCL CuUltCi)PadAl la
tegifvare och räntetagare.
I afseende på förenklandet och reduktionen af
hemmansräntorna beslutade Rikets Rtänder:
a) Att räntepersedlarna skulle sammansläs, i huf-
vudsaklig öfverensstämmelse med Kammarkollegi
förslag af den 8 Dec. 1829, b) att räntepersedlar-
nes förvandling skulle verkställas på den allmänna
grund, att ingen räntegifvare derigenom erhåller
högre eller mindre grundskatt än förut, hvarföre så
väl den enskilde, som kronans ombud, äga rätt att
i bebörig ordning söka ändring; c) att förvandlings-
åtgärden hör vidtagas och handhafvas af serskilda
kommitterade under ordförande af Landsböfdingen,
hvilka kommittårade äga, att efter räntegifvarnes
hörande, genom Deputerade valde socknevis, för
hvarje bemman bestämma dess blifvande förenklade
gruneskatt uti sådana räntepersedlar, som kommitte-
rade anse vara lämpligast, men hvilka för hvarje
härad böra inskränkas till högst fem olika slag;
att det belopp giundskatt, som hittills utgått ut.n
förvandling eller efter kronovärde, bör till lika
belopp förvandlas i penningar; att alla erforderliga
åtgärder i detta afseende, måtte så skyndsamt vid-
tagas och fullbordas, att kronoräntorna för år 1837
måtte öfver hela riket kunna debiteras och utgå
efter denna method. Äfven stadgade Ständerna, att
rättigheten lilt att in natura leverera ränte-spann-
mål till kronan, icke kunde sträcka sig till den,
genom ifrågavarande förenkling i utbyte mot andra
persedlar tillökta spaunmäls-skatt, hvilken i likhet
med öfriga hemmansräntorna således alltid borde
lösas med kontant efter markegångspriset.
Slutligen begärde Rikets Ständer äfven, att
Konungen, efter vederbörandes hörande täck-
tes låta öfverse och granska författningarna rö-
rande skattläggningar, samt till Rikets Ständer
vid deras nästa sammankomst framlägga för-
slag till de rättelser derutinnan, hvartill förenk-
lingen af räntepersedlarne, m. m. kunde för-
anleda.
Genom dessa beslut hafva Rikets Ständer så-
ledes ådagalagt sina åsigter i begge dessa vigti-
ga frågor. Begge hafva redan blifvit behand-
lade af såväl Konung som Ständer; under in-
bördes erkännande af deras vigt; under gillan-
de af på det hela, enahanda grundsatser; och
under förutsättning, att de redan bordt kunna
sättas i verkställighet. Det oaktadt är ännu in-
gendera bringad till slut. Konungen har sjelf
erkänt, att frågan om ma:kegångssättningens
ordnande, efter 10:årigt medium, kan behand-
las serskildt, erkänt dess vigt och ständernas
rätt att den afgöra; men oaktadt två riksdagars
beslut, bar, på Presteståndets ensama begäran
(grundlagarne tillerkänna likväl ej något stånd
rättighet, att hindra de tre ståndens beslut, i
de fell då dessa afgöras med Rikets Ständers
rätt.) icke ännu denna nyttiga förändring blifvit.
verkställd, hvarförutan alltid missväxtårens resul-
tater komma att i ökad massa nedtrycka rän-
tegilfvaren och de goda årens minska räntetaga-
rens lönvilkor.
Hvad den andra frågan angår, har regerin-
gen på vanligt sätt börjat handlägga ärendet:
En komitt bar blifvit nedsatt för ränteregle-
ripgens utarbetande i Uppland. Det är ock sagdt,
att komit:ns handliugar på regeringens befallning
blifvit förseglade; att dess forslag, sedan det
redan var tryckt, äfven blifvit deponeradt i Kam-
markollegium , och att, till följd af besynnerliga
anledningar, hvilka regeringen icke måtte ämna
att undauhålla Rikets Ständer, fastän de ännu
godtyckligt döljas för offentligheten, åtgärdens
fortsättande och utsträckning till öfriga provin-
ser genom beslut i StatsRådet blifvit inställd.
Sterbhusafgiftens obetydlighet, emot hvad
den efter sannolika förslagsberäkningar borde
lemna åt staten, synes hafva bort föranleda!
till någon undersökning om förhållandet der-
med. Rikets Ständer beslutade vid sista Riks-
dag, att denna afgift skulle utgå i likhet med
de öfrige städerna äfven af Stockholm och
Götheborg, i stället för de där uppburne s. k.
matlagspenningarne. Stockholms bevillning ut--
gör lika mycket som alla öfriga städers; men
nyssnämnde inkomstrubrik, som t. ex. åren
1818-—1320 utgjorde 13 till 13,000 Rdr Bko,
visar det oaktadt i hufvudbokslutet för år 1837:
endast 17,500 Rdr. Antingen måste således
uppbörden ej vara riktig, ) eller ock utvisar
resultatet, att den behållna förmögenheten i lan-
det är uti så starkt aftagande, att detta hade
bordt synnerligen ådraga sig regeringens upp-
märksamhet.
Hvad angår de extra ordinarie inkomsterna,
hafva Rikets Ständer beslutat Saluw-accisens
upphäfvande i alla de städer, der landtmarnen
tillåtes utan afgift införa kött, bröd och dricka.
Oaktadt detta beslut och Rikets Ständers samt!
Regeringens gemensamt yttrade afsigt, att lem-
na landtmannahandeln full frihet för landets eg-
na produkter, kan Regeringen icke med beslut-
samhet tillintetgöra de försök, som i några stä-
der och väsentligen hufvudstaden blifvit af vis-
sa klasser gjorde att på allmänhetens bekostnad
fortfarande yrka åtnjutandet af uteslutande rät-
tigheter, tvärt emot andan af våra grundlagar.
Vi ämna serskildt behandla Postbevillningen,
vid granskningen af Postväsendets administra-
tion, äfvensom Tullbevillningen. Här vilje vi
endast fästa uppmärksamheten derpå, att i fall
den förra: bör grundas på så höga postafgifter,