JAUUCL då StIaRhiltd UIVECLCIHISARUUDUCISCL CuUltCi)PadAl la tegifvare och räntetagare. I afseende på förenklandet och reduktionen af hemmansräntorna beslutade Rikets Rtänder: a) Att räntepersedlarna skulle sammansläs, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kammarkollegi förslag af den 8 Dec. 1829, b) att räntepersedlarnes förvandling skulle verkställas på den allmänna grund, att ingen räntegifvare derigenom erhåller högre eller mindre grundskatt än förut, hvarföre så väl den enskilde, som kronans ombud, äga rätt att i bebörig ordning söka ändring; c) att förvandlingsåtgärden hör vidtagas och handhafvas af serskilda kommitterade under ordförande af Landsböfdingen, hvilka kommittårade äga, att efter räntegifvarnes hörande, genom Deputerade valde socknevis, för hvarje bemman bestämma dess blifvande förenklade gruneskatt uti sådana räntepersedlar, som kommitterade anse vara lämpligast, men hvilka för hvarje härad böra inskränkas till högst fem olika slag; att det belopp giundskatt, som hittills utgått ut.n förvandling eller efter kronovärde, bör till lika belopp förvandlas i penningar; att alla erforderliga åtgärder i detta afseende, måtte så skyndsamt vidtagas och fullbordas, att kronoräntorna för år 1837 måtte öfver hela riket kunna debiteras och utgå efter denna method. Äfven stadgade Ständerna, att rättigheten lilt att in natura leverera ränte-spannmål till kronan, icke kunde sträcka sig till den, genom ifrågavarande förenkling i utbyte mot andra persedlar tillökta spaunmäls-skatt, hvilken i likhet med öfriga hemmansräntorna således alltid borde lösas med kontant efter markegångspriset. Slutligen begärde Rikets Ständer äfven, att Konungen, efter vederbörandes hörande täcktes låta öfverse och granska författningarna rörande skattläggningar, samt till Rikets Ständer vid deras nästa sammankomst framlägga förslag till de rättelser derutinnan, hvartill förenklingen af räntepersedlarne, m. m. kunde föranleda. Genom dessa beslut hafva Rikets Ständer således ådagalagt sina åsigter i begge dessa vigtiga frågor. Begge hafva redan blifvit behandlade af såväl Konung som Ständer; under inbördes erkännande af deras vigt; under gillande af på det hela, enahanda grundsatser; och under förutsättning, att de redan bordt kunna sättas i verkställighet. Det oaktadt är ännu ingendera bringad till slut. Konungen har sjelf erkänt, att frågan om ma:kegångssättningens ordnande, efter 10:årigt medium, kan behandlas serskildt, erkänt dess vigt och ständernas rätt att den afgöra; men oaktadt två riksdagars beslut, bar, på Presteståndets ensama begäran (grundlagarne tillerkänna likväl ej något stånd rättighet, att hindra de tre ståndens beslut, i de fell då dessa afgöras med Rikets Ständers rätt.) icke ännu denna nyttiga förändring blifvit. verkställd, hvarförutan alltid missväxtårens resultater komma att i ökad massa nedtrycka räntegilfvaren och de goda årens minska räntetagarens lönvilkor. Hvad den andra frågan angår, har regeringen på vanligt sätt börjat handlägga ärendet: En komitt bar blifvit nedsatt för ränteregleripgens utarbetande i Uppland. Det är ock sagdt, att komit:ns handliugar på regeringens befallning blifvit förseglade; att dess forslag, sedan det redan var tryckt, äfven blifvit deponeradt i Kammarkollegium , och att, till följd af besynnerliga anledningar, hvilka regeringen icke måtte ämna att undauhålla Rikets Ständer, fastän de ännu godtyckligt döljas för offentligheten, åtgärdens fortsättande och utsträckning till öfriga provinser genom beslut i StatsRådet blifvit inställd. Sterbhusafgiftens obetydlighet, emot hvad den efter sannolika förslagsberäkningar borde lemna åt staten, synes hafva bort föranleda! till någon undersökning om förhållandet dermed. Rikets Ständer beslutade vid sista Riksdag, att denna afgift skulle utgå i likhet med de öfrige städerna äfven af Stockholm och Götheborg, i stället för de där uppburne s. k. matlagspenningarne. Stockholms bevillning ut-gör lika mycket som alla öfriga städers; men nyssnämnde inkomstrubrik, som t. ex. åren 1818-—1320 utgjorde 13 till 13,000 Rdr Bko, visar det oaktadt i hufvudbokslutet för år 1837: endast 17,500 Rdr. Antingen måste således uppbörden ej vara riktig, ) eller ock utvisar resultatet, att den behållna förmögenheten i landet är uti så starkt aftagande, att detta hade bordt synnerligen ådraga sig regeringens uppmärksamhet. Hvad angår de extra ordinarie inkomsterna, hafva Rikets Ständer beslutat Saluw-accisens upphäfvande i alla de städer, der landtmarnen tillåtes utan afgift införa kött, bröd och dricka. Oaktadt detta beslut och Rikets Ständers samt! Regeringens gemensamt yttrade afsigt, att lemna landtmannahandeln full frihet för landets egna produkter, kan Regeringen icke med beslutsamhet tillintetgöra de försök, som i några städer och väsentligen hufvudstaden blifvit af vissa klasser gjorde att på allmänhetens bekostnad fortfarande yrka åtnjutandet af uteslutande rättigheter, tvärt emot andan af våra grundlagar. Vi ämna serskildt behandla Postbevillningen, vid granskningen af Postväsendets administration, äfvensom Tullbevillningen. Här vilje vi endast fästa uppmärksamheten derpå, att i fall den förra: bör grundas på så höga postafgifter,