I 5dSUllN Hd ICAL Hauc KURDaL Uycd JHUIL sSIUL cl sigte, tog hon honom för den rätta och hörjade intressera sig för en person, som så gerna I ville se hennes moster. Så följdes de åt på Nygatan och veko slutligen af in i Kåkbrinken. I (Slutet följer.) (Insåndt). I Nyårsgåfva till Frih. Ludvig Johansson Boije. Jag tsckar Gud att jag blir klokare för hvarje dag. I Yttrande af Frih. Boije till Ridd. och Adelns Prot. år 1834. I De flesta känna, huru de lyckliga anlag, som (utmärka Friherre Ludvig Johansson Boije, under en lefnad af 44 lustrer, varit i progressift stigande, och numera visa sin fullkomliga utveckling och mognad i produktioner, hvilkas värde måste erkäsnas och beundras äfven af den mest förhärdade tviflare. Vi åberopa till Istöd för behörigheten al detta omdöme ett af Herr Friherren nyligen framlagdt juridiskt sni!lealster, hvarmed Svenska lagstiftningen blifvit riktadt. Ibland författningar som åstadkommit mycken oreda till borgenärers förfång, är såsom bekant Kongl. Förordningen den 9 Maj 18353, som handlar om hvad köpare af lösören kar att iakttaga, om han låter dem förblifva i säljarens vård, emedan den ofta gifvit anledning till bedrägerier under skydd af fingerade köp. Fråga har ock derföre uti de till Just. Statsministern från domstolarna i Riket inkomna berättelser, blifvit väekt om upphäfvande eller förändring af denna författning. Kongl. Maj:t har ock befallt den så kallade åtgärdskommitten som uti Friherre Boije vördar sia ordförande, att pröfva om och hvilka förändringar i nämde Förordning må anses nödiga, ssmt, i senare fallet, med förslag dertill inkomma. Åtgärdskommitten ställde sig modest under Lagkommittens egid, och fann ati bemälde kommit: funnit det rätta samt föreslog alltså, att 48335 års Förordning borde upphäfvas, ansvar utsättas, då man geväsen för borgenär, stt erhålla utmätning bos pöldenär, och att mellaukommande avspråk på egendom, som utmätas skuile, borde fullföljas genom stämning icom viss utsatt tid, å den, hvilken utmälningen sökt, samt egendomen emedlertid med qvarstad beläggas. Friherre Boje var sf annan tanka, som innefeattas i följande utaf honom afgifaa yttrande: Då jag lika med herrar kommitterade, snser (1734 års lagbok icke lägga hinder i vagen för beståndet af köp, angående lösören, ehvad traditioanen följt eller icke; elier hindra köpare af lösören att låta dem qvarstanna hos gäijjaren, för att caf honem, på längre eller kortare tid, begegnars; aså kan jag, för min del, icke betrakta 4835 års cFörordning apnorlunda, än såsom till sitt ändaamål med lagen fullkomligt öfverensstämmande; och jag kan altså icke heller tillstyrka dess upphäfavande. Till de missbruk, om bvilka erfarenheten aalltför mycket vittnar, ligger, efter min öfvertg-. gelse, orsaken, icke, hvarken i sjelfva den til!åtelc3e till så beskeffade köp, som deri gifvas; eller i cde formaliteter, som deri föreskrifvas, uten deri, att de senare icke varit af natur, att ensamt utcgöra correctiver, tillräckliga att afskräcka från amissbruken; Och jag förestäler mig, att denna abrist kan afhjeipas genom en förklaring om hvad avid tillämpning af 4835 års Förordnirg iskuttagas abör; så vågar jag, i sådant afseexds undeidånigst aföreslå följande stadgande, att deri intagas, såasom, i min tanka, innebärande den återhållanad2 kraft, som föro:dnigen saknar, nemligen: a1:o At köparen förpligies, att, sedan han, på sätt aförordningena bjuder, till behörig embetsmyndighet cingifvit köpafrandlingsm och den derefter blifvit apåtecknad, låta kungorelse om köpet uppläsas från predikstolarne i den stad eller härad, der säljaren är boeude, samt uppspikas på rådstugans eiler aTingshuseis dörr, i likhet med hvad om tagfart af fast egendom är stadgadt, och der vid äfventyr, aalt om köparen sådaut försummar, köpet varder aogildi; 2:o et då, till hinder för utmatning för skuld hos säljaren, så beskaffadt köp af i boat abefintlige lösören åberopas, execuiorn frå äga amakt att egendomen genast med qvarstad belägga; abvarefter den fodringsägare, som utmätningen bei gärt, skulle hafva öppet, att inom 3:ne raånader cifeån den dag då qvarstdaen meddeludes, göra sitt cklander å köpet emot köparen vid domstol anabängigt, i hvilket fall gvartalen skulle fortfara, iaatill dess domaren i målet sig ulåtit; men att i ahändelse köparen icke inom berörde tid blifvit i cämnet stämd, gvarstsden också upphörde; 30 att aköpare, som sålunda vore uppkallad, att sin ätckomst värja, skuils vara pligtig att, derest sådant ayrkades, med sjolf sins ed, vita och erhålla, att cban köpet i god tro uppgjort, och säledes icke aför att derigenom, till andra kreditorers förfång, betäcka egen fordren hos säljaren, eller egendom dför hans eller andras räkning undanhålla, samt catt, der köparen icke gittade en sådan ed gå, köapet förkiarades ogildt, och egendomen hänfsllen att gå i mät för säljarens skulder. cMed lagstifiarens pligt att vidmakthålla helgadden af all laglig åtkomst, äfvensom med den rätaighet hvarje innebafvare af sådan åtkomst måicste åga, att densamma gäller såsom ärlig handling, cintill dess motsatsen varder bevisad, kan jag, för amin del, icke förena något tvifvel derom, avt Käcrande skyldigheten måste tillhöra den som, endligt klandrets egen natur, i frågan derom, är Svacrande part. Att för det fall, då köpeafkandlincgen ogillas, föreslå straffbestämmelser, såsom för abedrägeri, anser jag betänkligt; och mina skäl deratill äro, dels, att, genom köpets ogillande, är skadan afböjd, och då återstår blott det misslyckade FR Flat In Avlat mt tt et Straff