Allt gick efter uträkning. Den sysslolöse
promenadmakaren, som bekommit en outgruud-
lig nyfikenhet att se den hurtiga och vackra
lilla trasvargens moster, samt förnimma på hvad
sätt hon födde sig och hushållade, gick i bast
upp i sitt logis vid Stora Nygatan, orklädde
sig i sin gam!a, fula, bruna syrtut, tog sin hatt
M 2 af loggsliten kaliber, samt en aktnings-
värd käpp, i fall något slikt skulle behöfvas i
Kåkbrinken. Paraply och all öfrig hygglighet
lät han vara hemma. När han kom ned på
gatan, fick han genast ögat på sin lilla bekant-
skap, som riktigt i hörnet af Gråmunkegränd
stod med en hvit pjes i handen, en hederlig
tvättkannpa af respektabel storlek, och hvaruti
mångex god matportion kunde rymmas. Lilla
Elsa böll som bäst på att gunga den i hand-
taget, med samma mantr, som hon förut gjort
med sin gamla vän, lerkrukan. Hon kände i
början icke igen sin omklädde herre, 1 syn-
nerhet som det nu var sent på aftonen, men
såsom han icke bade kunnat byta bort silt an-
sigte, tog hon honom för den rätta och hör-
jade intressera sig för en person, som så gerna
ville se hennes moster. Så följdes de åt på
Nygatan och veko slutligen af in i Kåkbrinken.
(Slutet följer.)