cunnat delinitift derom besluta. Den 3 Augusti lq
1820 föreskref imedlertid Konungen hvad som g
borde för framtiden iakttagas, i afseende på fö-l!y
refallande seqvestrering at dylik spanmål, Uu- go
an att ännu vid följande riksdagar låta Ständer- s
na få känna den begärda undersökningens re-!a
sultater. 1834 begärde Presteståndet, enskildt,
att 130 tunnor spanmål måtte stadgas såsom be-
hållen löneinkomst, innan indragning fick ske j
af kyrkoherde anslagen förläningsspanmål; och
genom Kongl. brefvet den 2 Febr. 12838 har
Konungen val förklarat sig ej vilja göra någon
ändring i 1812 års stadgande, emedan det le-
gat till grund för Ständernas ännu 1815 och
1813 fattade beslut; men ingen anledning kan
deraf hemtas, att Regeringen ännu i denna stund
ämnar försätta denna fråga i det skick, att Ri-
kets Ständer kunna med full sakkännedom der-
om besluta, och som Regeringen, i nämnde cir-
kulår till Consistorierna antagit, att indragnin-
garne blott verkställas tills vidare, synes tydligen
afsigten vara, att ej afgöra ämnet efter Ständer-
nas åsigter.
Vid 1815 års Riksdag nödgades Bondestån-
det serskildt hos Konungen anhålla, att åtgärder
måtte vidtagas till bestämmande och reglerande
af presträttigheterna. Sedan Presteståndet i det-
ta afseende gjort åtskilliga begifvanden, utkom
äfven en förordning angående föreningar, emel-
lan lärare och åhörare, rörande inbördes skyl-
digheter och rättigheter; men Rikets Ständer
måste, i anledning af bristerna deri, vid 1818
års Riksdag göra framställningar om närmare
bestämda stadgander, och den 12 Nov: 1819
utfärdades ytterligare föreskrifter. Afven dessa
hafva icke motsvarat nationens väntan och Ri-
kets Ständer, som efter 20 års tid icke funnit
Regeringen hafva tillfredsställande befordrat den
så vigtiga regleringen af Presterskapets aflönings-
sätt, begärde år 1829 specialstater öfver kleri-
ciet och skolverkens anslag, samt uppgifter å
taxeringsvärdet af Ecklesiastika boställen, men
kunde ännu vid 1834 års Riksdag icke erhålla
dem; så att, äfven då Ständerna icke voro i till-
fälle att upptaga ämnet till afgörande. Sedan
den tiden har Styrelsen, genom beslut den 25
Nov. 1836 uppställt ett svårt hinder för Con-
ventioners billiga afslutande, då K. M. anbe-
fallt, att sådant ej skulle få ske under ledighe-
ter, och ogillat det regeringens stadgande der-
om, som redan genom Kammarkollegium varit
utfärdadt och gällande. - Den anda, hvari rege-
ringen i öfrigt lärer ämna behandla hela frågan,
synes visa sig i Kongl. brefvet den 16 Decem-
ber 1836, hvari det orimliga stadgande återfin-
a
nes , att sterbhus efter föräldrar, som till sinal:
barn afstått hemmanet, skola erlägga uti likstol
lika mycket, som ägde den aflidne hemmanet
qvar.
Rikets Ständer han vid 1809 års riksdag icke l
ansett sig böra ändra hvad som förut rörande
sockenstämmor och kyrkoråd var föreskrifvet;
endast behofvet af en bestämd tid för besvärs
anställande emot dessas beslut, hade fästat Stän-
dernas uppmärksamhet; men på Presteståndets !
enskilda begäran vid 1810 års Riksdag, hade
Regeringen låtit genom Kommitterade utarbeta
jen författning, som sedan Högsta domstolens
ytrande blifvit inhemtadt, utfärdades den 26
Febr. 1817. Denna författning, vidtagen utan
Rikets Ständers hörande, uteslöt icke endast god-
tyckligt, alla som brukade enskilda personers
jord ifrån rösträttighet, utan tillät ordföranden
(Pastor) att justera protokollet när han behaga-
de, hvilket lätt kunde för enskilde medföra för-
summande af hvad författningarne stadga angå-
ende missnöjes anmälande, m. m. Rikets Stän:
der begärde derföre år 1823 ändring deri;men
det har undgått deras uppmärksamhet, att for-
men för menighetens hörande i förordningen stad-
gas på ett sätt, att genom åtminstone numera
alltför vanliga, falska slutledningar, nationens ur-
gamla, -af lagen aldrig förhindrade rätt, att vid
kyrkan samlas till möten, skulle kunna härledas
till förgripelse emot författningen. Vid sista riks-
dagen begärde R. Ständer, genom skrifvelse den
9 Febr. 1835, med anledning deraf, att ingen
lag, utan blott sedvänja ligger till grund för om-
röstning vid sockenstämma i städerna m. m.
samt p,att åtskilliga ändringar i nu gällande stad-
ganden synas erforderliga, att Regeringen ville,
jefter stads-församlingarnes hörande, ät några
kommitterade uppdraga utarbetandet af förslag
till en fullständig författning bärom, samt försla-
get vid näsia riksdag till R. St:s bedömande of-
verlemna: Två eller tre kommitteer hafva obe-
roende af hvarandra kommit att befatta sig med
I detta lagstiftningsämne, hvaruti förslag först ny-
ligen blifvit uppsatt och Högsta Domstolen un-
I derställdt, för att, på samma gång med ett halft
dussin lika vigtiga och ännu vidlyftigare frågor,
lutan all förberedning af opinionen, kastas öfver
.I Ständerna.
Regerjngen hade år 1813 låtit utgifva en
samling författningar och stadgar, hvilka än-
, dra eller förklara Kyrkolagen af år 1686 och
Sann ära till efterlefnad svällande. . Detta väckte
j