En vida enklare fråga och af administratifla
natur har under tiden lemnats oafgjord: om mo- d
saisk trosbekämnare begärde tillstånd att idkalr:
studier vid rikets läroverk och den alldeles oför-d
klarliga händelse inträffåde, att regeringens främ- l!ts
sta organ för allmänna undervisningens befräm- Id
jande, Statssekreteraren för ecklesiastikärender, i
satte sig deremot; detta väckte den sannoliktk
eljest aldrig väckta frågan, om något hinderl1
fanns för mosaiska trosbekännare, att inhemtab
un diervisning vid rikets allmänna läroverk. Dennalr
frågas afgörande, åtminstone medelst bifall, stod t
helt och hållet till regeringen, men lärer ickeln
dessmindre, efter snart fem års förlopp, hvilas
hos Akademikansleren. a
Rikets Stånder hafva vid flera riksdagar söktt
regeringens medverkan att intressera presterska-a
pet för den, till massans bildning onekligen bi-
dragande, vexel-unde:visningens befrämjande, u-ll
tan att likväl ändamålet kunnat på ett tillfreds-:ö
ställande sätt vinnas. Vid sista riksdagen, i
skrifvelse den 30 October 1834, förnyade Ri-
kets Stånder sin förut gjorda framställning att
chvarje person, som hädanefter :anmäler sig till
undergående af prestexamen, jemväl bör inför
konsistorium styrka sig hafva i någon vexel-un-
dervisningsskola förvärfvat ej mindre erforderlig
öfning i vexel-undervisnings-methoden, än ock
fullständig kännedom om en sådan skolas orga-
nisation. Rikets Ständer hemställde redan i
skrifvelse af d. 22 Juli s. å. att man borde
medgifva cenkel tjenstårs beräkning för prest-
män, som på vederbörande skol-direktions kal- ji
lelse af Domkapitlet i stiftet blifvit tillsatt tilll:
lärare vid vexel-undervisnings- skola, der minst t
:
j
50 bara undervisas, hvars reglemente af Domka- :
pitlet är vordet granskadt och gilledt och hvars
stiftelse är sådan, att dess fortfarande bestånd i
är försäkradt, samt lärarnes löneförmåner tillji
det minsta motsvara dem en Adjunkt inom stiftet :
vanligen åtnjuter; cde anhöllo äfven att lärare !
vid vexel:undervisningsskola, så inrättad och il
öfrigt af den beskaffenhet, som här förut blifvit !
nämndt, må, så vidt han i öfrigt fullgjort hvad för I
inträde i det andliga ståndet erfordras, kunna på !
kallelse af vedervörande skolidirektion, eller!:
skol-föreståndare, erhålla prestvigning, för atti:
derefter komma i åtnjutande af presterlig befor-
dringsiätt. - Om någonsin. det vigtiga lärare- i
kallet bör vara förevadt med det vigtiga prediko- :!
embetet och detta åtnjuta en ökad vigt och in-
flytelse genom en sådan förening, synes val all-
drig någon billigare fordran kunna göras, än Ri-
kets Ständer, under sådane vilkor, framställde j.
till en Regering, som ieke drager i betänkande,
att på en enskild mans eller någoa rik enkas
begäran låta förordna huspredikanter. Bifallet
har hkväl uteblifvit.
Rikets Ständer hafva äfven först vid sista riks-
dagen af Regeringen blifvit uppmanade att upp-
taga ett ämne, som längesedan synes hafva bordt
fästa styrelsens egen uppmärksamhet. Det är
angående presträttigheterna på Gottland, och
dermed sammanhang ägande frågor om en foör-
äudrad indelning af dervarande pastorater. Allt-:
sedan år 1811 bar allmogen på Gottland yrkat
nedsättning i tionden och ändring i sättet att
utgöra aflöningen till presterskapet. Detta harl
dels medgifvits, dels bestridts; de i sådant hän-
seende uppgjorde förslag, och de flere försök
som Landshöfdinge-embetet och Domkapitlet i
Wisby gjort till reglering af tionde-konven-
tioner emellan lärare och åhörare, hafva på
det hela fruktlöst aflupit. Frågauns vigt inses
lätt, då man betänker, att Gottland med en
befolkning af blow 39,000 personer (ungefär
motsvarande 3 församlingar inom hufvudstaden)
på en areal af 27 qvadratmil och på 1098 för-
medlade hemman, äger 92 kyrkor, 43 Kyrko-
herdar, 8 Kappelaner och 3 vice pastorer, så
att 240 personer, på icke fyllest 12 hemman,
måste underhålla en kyrka. Det har funnits
sådane, som velat göra denna fråga till privilegii-
fråga; men presteståndet har sjelf förklarat sig
ense med de öfriga stånden, att de åt bemälte
Riksstånd förunnade privilegier icke kunna hafva
annat syftemål, än att trygga beståndet af kyr-
koväsendets organisation och af de utur kyrkan
uppkomne och med henne förbundne institutio-
ner, samt att för dessa garantera de rättigheter, hvil-
ka blifvit kyrkans tjenare och lararne vid un-
dervisningsverken tillerkände. Rikets Ständer
förklarade alltså i skrifvelse den 1 Dec. 1834,
aatt privilegierna icke bgga i vägen för den regle-
ring inom kyrkväsendet på Gottland, som instäm-
mer med statens och de skattdragandes lättnad, utan
att hufvudsakligen rubba presterskapets fundamen-
tala rättigheter. Rikets Ständer förklarade sig äf-
ven öfyertygade om behofvet af en sådan reglering,
samt gillade i allmänhet det förslag som Konun-
gens Befallningshafvande och Kammar-kollegium
sammanstämmande framställt, att religionsvården
kunde handhafvas af 24 Kyrkoherdar, 24 Kapella-
ner och 3 vice Pastorer (i sanning ännu ett större
antal än som synes behöfligt,) hkväl med förutsätt-
ning, att regleringen icke må rubba närvarande
presterskapets innehafvande lagliga rättigheter; och
de ansågo det af Konungen bero, att förordna om
en annan personal-reglering i fråga om Kyrkoher-
darnes och Kapellanernas antal, derest en förän-