En vida enklare fråga och af administratifla natur har under tiden lemnats oafgjord: om mod saisk trosbekämnare begärde tillstånd att idkalr: studier vid rikets läroverk och den alldeles oför-d klarliga händelse inträffåde, att regeringens främl!ts sta organ för allmänna undervisningens befrämId jande, Statssekreteraren för ecklesiastikärender, i satte sig deremot; detta väckte den sannoliktk eljest aldrig väckta frågan, om något hinderl1 fanns för mosaiska trosbekännare, att inhemtab un diervisning vid rikets allmänna läroverk. Dennalr frågas afgörande, åtminstone medelst bifall, stod t helt och hållet till regeringen, men lärer ickeln dessmindre, efter snart fem års förlopp, hvilas hos Akademikansleren. a Rikets Stånder hafva vid flera riksdagar söktt regeringens medverkan att intressera presterska-a pet för den, till massans bildning onekligen bidragande, vexel-unde:visningens befrämjande, u-ll tan att likväl ändamålet kunnat på ett tillfreds-:ö ställande sätt vinnas. Vid sista riksdagen, i skrifvelse den 30 October 1834, förnyade Rikets Stånder sin förut gjorda framställning att chvarje person, som hädanefter :anmäler sig till undergående af prestexamen, jemväl bör inför konsistorium styrka sig hafva i någon vexel-undervisningsskola förvärfvat ej mindre erforderlig öfning i vexel-undervisnings-methoden, än ock fullständig kännedom om en sådan skolas organisation. Rikets Ständer hemställde redan i skrifvelse af d. 22 Juli s. å. att man borde medgifva cenkel tjenstårs beräkning för prestmän, som på vederbörande skol-direktions kalji lelse af Domkapitlet i stiftet blifvit tillsatt tilll: lärare vid vexel-undervisningsskola, der minst t : j 50 bara undervisas, hvars reglemente af Domka: pitlet är vordet granskadt och gilledt och hvars stiftelse är sådan, att dess fortfarande bestånd i är försäkradt, samt lärarnes löneförmåner tillji det minsta motsvara dem en Adjunkt inom stiftet : vanligen åtnjuter; cde anhöllo äfven att lärare ! vid vexel:undervisningsskola, så inrättad och il öfrigt af den beskaffenhet, som här förut blifvit ! nämndt, må, så vidt han i öfrigt fullgjort hvad för I inträde i det andliga ståndet erfordras, kunna på ! kallelse af vedervörande skolidirektion, eller!: skol-föreståndare, erhålla prestvigning, för atti: derefter komma i åtnjutande af presterlig befordringsiätt. Om någonsin. det vigtiga lärarei kallet bör vara förevadt med det vigtiga prediko:! embetet och detta åtnjuta en ökad vigt och inflytelse genom en sådan förening, synes val alldrig någon billigare fordran kunna göras, än Rikets Ständer, under sådane vilkor, framställde j. till en Regering, som ieke drager i betänkande, att på en enskild mans eller någoa rik enkas begäran låta förordna huspredikanter. Bifallet har hkväl uteblifvit. Rikets Ständer hafva äfven först vid sista riksdagen af Regeringen blifvit uppmanade att upptaga ett ämne, som längesedan synes hafva bordt fästa styrelsens egen uppmärksamhet. Det är angående presträttigheterna på Gottland, och dermed sammanhang ägande frågor om en foöräudrad indelning af dervarande pastorater. Allt-: sedan år 1811 bar allmogen på Gottland yrkat nedsättning i tionden och ändring i sättet att utgöra aflöningen till presterskapet. Detta harl dels medgifvits, dels bestridts; de i sådant hänseende uppgjorde förslag, och de flere försök som Landshöfdinge-embetet och Domkapitlet i Wisby gjort till reglering af tionde-konventioner emellan lärare och åhörare, hafva på det hela fruktlöst aflupit. Frågauns vigt inses lätt, då man betänker, att Gottland med en befolkning af blow 39,000 personer (ungefär motsvarande 3 församlingar inom hufvudstaden) på en areal af 27 qvadratmil och på 1098 förmedlade hemman, äger 92 kyrkor, 43 Kyrkoherdar, 8 Kappelaner och 3 vice pastorer, så att 240 personer, på icke fyllest 12 hemman, måste underhålla en kyrka. Det har funnits sådane, som velat göra denna fråga till privilegiifråga; men presteståndet har sjelf förklarat sig ense med de öfriga stånden, att de åt bemälte Riksstånd förunnade privilegier icke kunna hafva annat syftemål, än att trygga beståndet af kyrkoväsendets organisation och af de utur kyrkan uppkomne och med henne förbundne institutioner, samt att för dessa garantera de rättigheter, hvilka blifvit kyrkans tjenare och lararne vid undervisningsverken tillerkände. Rikets Ständer förklarade alltså i skrifvelse den 1 Dec. 1834, aatt privilegierna icke bgga i vägen för den reglering inom kyrkväsendet på Gottland, som instämmer med statens och de skattdragandes lättnad, utan att hufvudsakligen rubba presterskapets fundamentala rättigheter. Rikets Ständer förklarade sig äfven öfyertygade om behofvet af en sådan reglering, samt gillade i allmänhet det förslag som Konungens Befallningshafvande och Kammar-kollegium sammanstämmande framställt, att religionsvården kunde handhafvas af 24 Kyrkoherdar, 24 Kapellaner och 3 vice Pastorer (i sanning ännu ett större antal än som synes behöfligt,) hkväl med förutsättning, att regleringen icke må rubba närvarande presterskapets innehafvande lagliga rättigheter; och de ansågo det af Konungen bero, att förordna om en annan personal-reglering i fråga om Kyrkoherdarnes och Kapellanernas antal, derest en förän