eller dnit, att, sedan Nikets Stander upplyllt
Konungens begäran om anslag, reg:s eget löfte
om dubbla tjenstårsberäkningeus upphörande
icke befordras till verkställighet, helst då Rikets
Ständer serskildt begärt det.
För. folk-undervisningen hafva Rikets Stän-
der serskildt påkallat Regeringens uppmåärksam-
het, men med mindre framgång än för den hög-
re bildningen. Sedan hela landet i öfver tjngu
år väntat på någon åtgärd af Regeringen 1 an-
ledning af Rikets Ständers begäran år 1810 samt
af dess egna yttrauden ofta ägt hopp, att snart
skåda några resultater; sedan bekymren för bar-
nens undervisning, länge märkbara inom medel-
klassen, äfven trängt sig ned till rikets allmoge,
och erfarenheten visat, huru de till elementar-
bildningens uppmuntran anslagna nationens me-
del helldre dragits till de högre läroverken;
sedan Regeringens cirkulärer till konsistorierna
af den 13 Feb. 1830, hvarigenom på Preste-
ståndets enskilta begäran, Rikets Ständers hbe-
slut, att söka befordra vexel-undervisnings-sko-
lors bildande, genom tjenstårs beräkning för
dess lärare ibland prestmän m. m., tillintetgjor-
des, äfven visat huru ringa afseende Regeringen
fästade vid folkbildningen; så uppstod vid 18534
års nksdag fråga, att Rikets Ständer skulle ser-
skilt upplaga frågan om folkundervisningen.
Stånden biföllo förslaget derom, och Rikets
Ständer anmälde i en skrifvelse, som vi med
ledsnad se oss af brist på utrymme här icke
kunna i dess helhet införa, sina afsigter, hvilka
göra heder åt tidehvarfvet och åt det derföre
sannt hedervärda Bondeståndet, hvarifrån frågan
egentligen härledde sig och som mest dref på
densamma, samt innehåller en vacker och ädel
motsatts till Wexiö och Lunds Konsistoriers be-
kanta yttranden i dessa mål. Sedan Ständerna
visat, att folkskolorna aro nödvändiga, vid si-
dan af religions-undervisningen och den husli-
ga undervisningen; att denna nödvändighet ökas
genom den vigt samhällsförfattningen i vårt land
gifver åt folkbildningen, då jordbrukaren, bergs-
mannen och handtverkaren deltaga i lagstiltning,
lagskipning och beskattning; att räkna och skrif-
va, samt bekantskap med fäderneslandets och
brödrafolkets läge och alster, historia och sam-
bällsförfaltning, kunskaper, som ej äro främman-
de för en sann religions- undervisning, böra i
folkskolan, jemte densamma, eller rättare i
sammanhang dermed, meddelas; att inrättandet
af folkskolor är en national-angelägenhet, men
egentligen att betrakta såsom en ersättning för
den undervisning, föräldrarne sjelfve borde med-
dela eller bekosta, och således endast föremål för
menigheternas egna ansträngningar; men att sta-
ten bör bevaka det uppvexande slägtets sak, ef-
ter hon har rätt att af hvarje medborgare for-
dra den kunskap, som samklällsskicket gör mnö-
dig; att således folkskolan ej bör grundas på
allmänna medel, då den äfven blef kostsamma-
re, utan på menigheternas frivilliga omsorg, lif-
vad af presterskapets omtanka och på enskilda väl-
görenheten, som säkert blefve tillräckliga om de
understöddes och uppmuntrades dels af Konun-
gens egna medel, dels af Kyrkornas behållna
tionde, och af andra tillgångar, samt genom
tillåtne tjenstårs berakning för lärarne; att sta-
ten ltkväl borde mellankomma med bidrag i de
serskildta fall, då medellöshet eller andra svårig-
beter vållade att ändamålet icke på annat sätt
kunde vinnas. De förklarade likväl, att det
icke syntes lämplgt att ålägga kommunerna
skolornas inrättande genom en lag. Det mest
maktpåliggande för denna angelägenhet, säga
Ständerna vara, catt genom ett vaksamt nit å
Regeringens sida kommunerna uppmuntras och
uppmanas, att besörja folkskolors inrättandev,
och de uttrycka derföre deras öfvertygelse om
nyttan och behofvet deraf, i alla de församlin-
gar, der sådana ännu saknas,
Rikets Ständer anhöllo derföre, utom hvad
angick antagandet af dessa grunder:
Att Biskopparne och Landshöfdingarne måtte an-
befallas, att med vaksamt nit vaka öfver denna an-
gelägenhet och uti dertill utlysta Sockenstämmor
kraftigt uppmana församlingarne till inrättande af
folkskolor, samt att med dem samråda och öfverens-
komma om sättet och medlen huru de böra tillvä-
gabringas;
att härvid, bland andra utvägar bör i öfvervä-
gande komma huruvida någon tillgång af kyrkans
fordna eller nu innehafvande egendom kunde vara
att påräkna, samt huruvida någon del kunde anslås
af de inkomster, som falla af lediga Pastors och
Komministers beställningar, då tvister uppstå om
deras återbesättande;
att Domkapitlen böra hvarje år till Konungen
afeifva omständlig berättelse om Folkundervisnings-
anstalternas fortgång och de hinder som kunna, på
ett eller annat ställe möta, samt
att kommunen måtte tillåtas, genom årlige kol-
lekter, bereda inkomster till förmån för deras sko-
lor, och, att Konungen för öfrigt täcktes vidtaga
och begagna alla de åtgärder och utvägar, som kun-
na bidraga till ifrågavarande ändamål och dertill
finnas lämpliga.
RIKSDAGSMANNA-VALEN.
— Inom Norrbottens län är förre Riksdags-
amana an Tahan Tal Ah Ruäthergs Utsedd till Riks-