9:0o Gör sig erbetets frihet sålunda allt mer gällande, så innebär detta redan i sig sjelf användningen af dess grundsatser äfven på utbytet af produktioner, d v.s. på både den inre och yltre han-l deln och rörelsen. — Det största bandet; i afseende på den förra, var utan tvifvel den fordom så skarpt uppdragna skilnaden emellan Stadsoch Landtmanna-näring. Städernas företrädesrättigheter i afseende på näringarna — heter det i de ryss citerade Preussiska Lagmotiverna — hade sitt ursprung i Tysklands och andra länders tillstånd under medeltiden, då nemligen endast i städerna yttre säkerhet var att finna. Sedermera använde städerna, och i synnerhet skråna, hvarje medel att bibehålla sig i besittning af dessa företrädesrättigheter, och lyckades deri, så mycket mer, då efier utbildningen af accisförfattningen, det låg i statskassans interesse, att så mycket som möjligt inskränka näringsdrifien till städerna, som voro underkastade accisen. Den landtliga befolkningens behof och interessen gjorde väl oupphörligt allt flere undantag nödvändiga, men dessa voro vanligtvis bundna vid besvärliga och hindrande vilkor. Med den införda förändringen i beskattningssystemet bortföllo i Preussista monarkicn alla anledningar att bibehälla dessa städernas företrädesrättigheter; och fruktan, att detta skulle verka till städernas ruin, har visat sig ogrundad. Uti de provinser, som 4811 bildade Preussiska staten, och i hvilka den friare näringslagstiftningen sedan denna tid varit gällande, hafva väl enskilda mindre städer, hvilkas rörelse redan förut var obetydlig och mest inskränkt till landtbruk, råkat i förfall; men de större städerna och äfven städerna af medelklassen hafva i vida betydlijare mått höjt sig, och rörelsen har i dem, emot förr, vida mer tilltagit. — I Europas mest civiliserade länder har den skråmässiga afsöndringen af stadsocn landtmannaindustri redan blifvit helt och hållet, eller till största delen, upphäfven, och städerna, lemnade åt de naturliga fördelar, hvilka en större saromanverkan af arbeiskrafter på de dertill egnade ställen, af sig sjelf medför, ha derpå ej förlorat utan vunnit. I Sverige synes man i samma mån vara mer ömtålig om bevakandet af stadsmanna-industriens gamla gränser, som det fordrats mer besvär och längre tid att här befåsta dem mot landet, hvilket genom sin he!a naturliga beskaffenhet lägger oöfvervinnerliga hinder för ett sådant privilegii-system; hvarföre det ock verkar så mycket förderfligare. Det finnes intet land, der jordbruk, bergsbruk, slöjd och handel naturligare äro förbundna eller onaturligate åtskiljas. Mer än två tredjedelar af landets befolkning utgöres af Svenska allmogen, som, under mer än tvåtredjedelar af året, är, genom klimatet, stängd från egentlig sysselsättning med jordbruks-arbetet. Arbetet i andra gestalter, — såsom bergsbruk, för hvilket Sverige erbjuder ett så vidsträckt fält, — eller såsom slöjd, med dess mångahanda förvärf, hvartill Svensken ej mindre kallas af naturlig fallenhet äm naturligt behof, och som derföre af ålder på olika sätt gjort sig gällande i Sveriges olika landskaper, — eller utbytet och I forsslandet af arbetets produkter, — eiler blotta utbytet af den naturliga arbetskraften mot dagspenning, ofta på längre håll och genom vandring förtjenad, — allt sådant utgör naturliga beståndsdelar af Svensk näringsflit och hänvisar på riktningarna af dessutbildning, om den finge föija naturliga banor. Arbetets rörlighet har i andra länder allt mer med en stigande industri utvecklat sig; i Sverige är den hemmastadd. Det är vår ekonomiska lagstiftning, som bundit densamma;! ehuru denna arbetets rörlighet genom klimat, na-: tur och seder, isynnerhet är ett vilkor för det Svenska samhällats hela. Huru det tillgått med bin-; dandet af denna, det Svenska arbetets naturliga, rörelsekraft, har förut i detta blad blifvit visadt. — Man har med privilegier, — först för kronans fiskaliska interessen, sedan till förmån för de undan kronan emanciperade korporationernas skråinteressen, — omgärdat den Svenska industriens förnämsta områden, och alla dessa privilegier ha tlilika varit exklusiva företrädes-rättigheter, gifaa åt en näring på de andras bekostnad, oeh ofta, incom samma näring, åt vissa idkare framför andra; — i följe hvaraf Svenska näringarnas strid, i stället för deras förbindelse, blifvit lagligen organiserad. Vi skulle hälsa, såsom den gladaste ljusning för Svensk idoghet, den dag, då för stad och land slutligen samma likhet i rätt inträdde i afseende: på den ekonomiska lagstiftningen, som redan gjort sig gällande i den civila och kriminella ). Det ena steget som det andra tillhör odlingens gång. förvaltningen af Spar-kassor, Enkeoch Pupillmedel m. m. Det är utan tvifvel denna tendens, ehuru regeringem aldrig gjort utöfvandet af något näringsyrke beroende af inträdet i en sådan korporation, som föranledt den oriktiga tankan, att det nämnda nya Preussiska lagförslaget äsyftade ett återställarde af den gamla skråförfattningen. Huru dermed förhåller sig är tydligt af hvad vi anfört. Man ser också, att, till och med angående de nämnda frivilliga korporationerna, öfvertygelserna mest varit delade. Många och vigtiga röster ha funnit dem ändamålslösa: andra, med blicken företrädesvis fästad på olägenheterna af det nyare tillståndet, ha velat förstärka den, åt dessa korporationer inrymda, inflytelsea. Lagförslaget åtföljdes af ett särskildt förslag till ersältningar; men endast för upphäfvandet af sådana, hittills gällande, exciusiva näringsrättigheter, hvilka kunnat gå i arf, eller genom köp föryttras. För öfrigt förbehåller Lagförslaget åt staten en egen kontroll öfver alla de näringsyrken, som för allmänna sedligheten, helsotillståndet eller säkerheten kunnaj medföra större våda. ) Särskild stadslag och särskild landslag hafva upphört. Vi ha redan yttrat samma önskan i fråga om skilnaden emellan bergslag och landslag. Litteratur-Bladet för Moaj förlidet år. : RANE RASER RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Korrektionisterne Sundström och Lind