TEL UC LYBCIIUDHUULL, I IVIJU GM VIL PÅ MINCIOB SM tukt, allt mer iarita sig ibland näringsidkarna. Hvardera af dessa förebräelser betraktas särskilt. Hvad den första angår, aomärkes ati dess egentliga anledning mindre är att söka i näringsfriheten än i andra omständigheter. Upphörandet af de stora krigen återkastade en, vid vapen van, befolkning hastigt inom de fredliga sysselsättningarnas område, dit månge medförde anspråk, som med näringsarbetets tälmodiga förvärf voro föga förenliga. Att häruti egentliga källan till det onda är att söka, synes deraf, att, sedan deona period, böjelsen att förtidigt drifva sjelfständig näring mer och mer aftagit, och att, just i de provinser der näringsfriheten först och äfven oinssränktast hade blifvit införd, klagomålen deröfser ocksä långt för detta upphört. — Folkmängdens oeh dermed konsumtionens oafbrutna tillvext hafva väl öfverallt ökat mnäringsidkarnes antal, likväl, enligt de sOrgfälligaste statistiska notiser, vida mer medbjelparnas, än mästarnas och de sjeifständiga näringridkarnes; så att desse sednase, eller personer med sådana anspråk, tvertom befionas talrikare i de provinser, der hvar och en, som vill drifva ett sjelfständigt bandtverk, måste tjena en bestämd tid, såsom lärling och gesäll, och förfärdiga sitt mästerstycke. Hvad öfverflödet af producenter angår, så medgifåes väl, att antalet af dem, som vändt sid till en eller annan näringsgrea, kan vara större, än att alla dervid kunna finna sin bergning, men sådana fall ha i alla sider förekommit, och äro oundvikliga följder af vexlande handelskonjunkturer, nya uppfinningar, förändrade moder 0. s. Vv. Men just häru.i visa sig de välgörande följderna af näringsfriheten, att derigenom sättes den, hvars näring aftager, i tillfälle att öfvergå till en annan, mera lönande, hvilken öfvergång under skråsystemet var förenad med de största svärigheter och för många omöjlig. Att i nyare tider i allmänhet mindre varaktigt och soiid arbete förfärdigas än förr, må vara; dock är det mindre att tillskrifva näringsidiarne än deras kunder, hvilka numera hvarken älska tyger eller möbler, som öfvergå till andra eller tredje generationen. At näringsfriheten icke frambringar likså goda arbeten och fabrikater, som skräåförfattningen, lärer ingen på allvar vilja påstå, som jemför Frankrikes, Belgiens o. s. v. ) slöjdealster med Ös:errikes, Bayerns, Hannovers, eller fabrikaterna från de delar af Preussiska monarkien, der Ediktet af den 7 Sept. 13141 gälier, eller från Rhenoprovinsen, med dylika arbeten från Hertigdömet Seaxen eller det fordna Svenska Pommern; och nekas kan icze, att mårga näringars närvarande flor, i hvilka Preussiska Staten fordom stod långt tillbaka, endast utvecklat sig under näringsfrihetens välgörande inflytelse. Förebråelsen att denna frihet blott leder till näringsidkarnes allt allmännare förarmande, visar sig likaledes fullkomligt egruadad, vid jemförelsen emellan de olika previnsernas tillstånd under olika näriogslagstiftningar. Att slutligen bland näringsidka:na nu herrskar mera immoralitet, än förr, må betvifias. Åtminstone, — då, uti de gamla skrånas statuter, ofia synnerliga, men ganska milda, straffbestämmelser förekomma emot sådana af Mästare eiler Gesäller begångna handlingar, till hvilka ingen näringsidkare nu kunde göra sig skyldig, utan att bränvmärkas af sina yrkesbröders och alla sina medborgares förakt, — tycks detta ej tala för de fordna näringsidkarnes utmärkta meraiitet. Är denna i sjunkande, såsom det påstås, så må de: tillskrifvas vida djupare och allmännare orsaker tminstone kan det onda, då det lika träffas i andra folkklasser, ej tillskrifvas näringsfrihelen. A dessa skäl har intet betänkande kunnat uppstå, al förblifva vid dess principer, som redan i största delen af monarkicen blifvit följda. Det är en af de upplystaste regeringar i Europa, som så yttrat sig Yttrandet må tala för sig sjelf; och vi lemna åt lä saren, att både draga dess följder och finna des: sammanhang med de alimänna grundsatser, hvilke vi sökt framställa ). , Ett karakteristiskt exempel af den förlägenhet hvari Regeringen måste komma genom rakt mot satta och likväl lagligen grundade anspråk, an föres: (Entwurf s. 46). Det bestående previlige rade Slagtareskrået i det fordom Saxiska Wit tenherg begagnade sig af den i Brandenburg herr skande närirgsfrrheten, att äfven hålla kött falt den närgränsande Brandenburgska staden Treuen Brictzen, men fordrade likafullt Preussiska rege ringens skydd för sin egen vägran, att tillät slagtarne i Treuen-Biietzen samma rätt i Wit tenberg, emedan det stridde emot de Witten bergska slagtarnes skrå-rättigseter. 4) Då England här ej nämnes, må tilläggas, att Eogland aldrig funnits ett eget skråsystem i Tys! mening, men ganska väl ett vidsträckt korpora tions-system, som i många fall gjori näringsid kandet beroende af borgare-rätten. Men, äfvel detta modifierade skick, har skråsystemet i Eng laud varit inskränkt och motarbetadt dels genom principerna af den Engelska Common Law, hvilka äro obenägna mot all exclusiv rätt, (en serskilt parlaments-akt, af 4624 förböd alla mono: polier), dels genom Engelska industriens eger kraftiga utveckling och ett tidigt infört patent: system. 41814 upphäfdes Drottning Elisabeths sta tut af 13562 om sju års lära i näringsyrken. Ge nom den sista Municipal-reformsakten af den September 4835 har, i största delen af städern: i England och Wales, (London och rågra fåan. dra undantagna, som ännu bibehålla sin gamlt korporativa författning), alla lemningar af de gamla skråväsendet blifvit upphäfna, ech denn akts stadganden kunna till ännu iekeinkorpore rade städer utsträckas, så snart de det sjelfv. begära. ) Den Preussiska regeringen har såvida gått e medelväg i näringslagstiftningen, som den, unde hyllandet af den liberala principen, likväl tillåt fortfarandet af den bestående närigskorporatio nerna, men såsom frivilliga. Det berodde på mä starnas pluralitet inom hvart skrå, om de äfve i denna mening ville upplösa skråot. Jfr Edik tet af den 7 Sept. 1841, 49. Fortfor det, s var det likväl beröfvadt alla exclusiva rättighe ter. Det nya lagförslaget går ett steg längre. Då