Till Redaktionen af Aftonbladet!,
Författaren till den i Aftonbladet, för den 2?
sistl. November, iatagne artikel, angående centra
lisationen ef KämnersRätterna i hufvudstaden, an
håller att få med några ord besvara en insänc
uppsats i samma ämne, under den 7 dennes.
AM Insändaren icke hör till de rättsökandes an.
tal, synes genast, då han fästat så litet afseende
vid de anmärkningar, som ef KämnersRätterna
blifvit gjorda dervid, att Magistraten i sitt förslag
till arbetsordning låtit parternas rätt stå tillbaka
för den så kallade enheten eller lika fördelning a
göromålen.
Lika litet skall man tro, att Ins. bör räknas til
de rättskipande, då han, vid bedömandet af de!
anmärkta förhållandet, icke ens kunnat göra sig
riktigt reda för, hvarom frågan egentligen bandiat
Så förmenar Ing. nemligen, att göromålens fördel-
ning traktvis skulle komma att föranleda samme
olägenheter, som förut, medelst invändaingar emo!
domstolens behörighet, och besvärs anförande öfver
de beslut, som, i anledning deraf, meddelas. In-
genting är likväl enklare, än att, sedan territorial-
jurisdixtionerre blifvit upphäfda och alla fyra Käm-
nersRätterna erhållit gemensam domsrätt öfver hela
stadens område, hvilket mål som helst kan med
lika behörighet behandlas af den ena afdelningen,
som af den andra, och att den ena fördelnings-
grunden icke kan mera än den andra gifva anied-
ning till invändningar emot domstols behörighet
och deraf föranledda serskilda besvär; ty i sådant
fall kan man ju till och med tänka sig den an-
märkning, att lottningen af ett mål icke blifvit
riktigt verkställd, och att således den division, som
lovtcu träffat, ivhe SKullv vara bebörig av band
lägga målet. Någon fruktan för tidsutdrägt och
trassel, i följd af sådana invändningar, behöfver
således ej uppstå.
Lika litet kan Insändarens förslag till målens
fördelning, allt efter som de till registratorn in-
komma, bestå vid en närmare granskning. Regi-
stratorn skulle härigenom sätias i tillfälle, icke al-
lenast att genom en ojemn fördelning af mer och
mindre vidlyftiga mål, gynna den ena afdelningen,
på den andras bekostnad, utan äfven att gå par-
terna så tillhanda, att de sjelfve fingo välja si-
na domare — en olägenhet, som äfven Käm-
nersRätternas Hrr Ordförande med största fog ve-
lat undvika, genom den föreslagna lottningen. Dess-
utom är ännu härmed ett litet item, hvad de från
Poliskammaren remitterade ransakningarne vid-
komma. Dessa bafva nemligen förut, enligt hvad
förf. har sig bekant, dagligen till hvarje Kämners-
Rätt ankommit, efta tre will fyra eller änru flera,
på en gång. Då nu hädanefter alla skola remitte-
ras till en och samma domstol, måste registratorn
blifva ganska förlägen att afgöra, i hvilken ordning
de borde fördelas, och icke helier kan man skäli-
gen fordra, att Polisen ej får släppa ifrån sig mer
än en i sender.
1ns. förmenar vidare, att traktfördelningen kun-
de bibehållas, i afseende på kailelsernas verkstäl-
lande af stadstjenare. Detta låter vid första på-
seende icke så illa, men torde bli ganska svårt
att utföra. Stadstjenarne skola under Rättens ses-
sioner vara tillstädes, för att meddela upplysnin-
gar, och isynnerhet för att, då målen påropas, in-
tyga, om kallelser och stämningar blifvit behöri-
gen delgifra. Huru slår detta sig ut, om aila stads-
tjenarme skola anställas till gemensam tjenstgöring
vid de fyra afdelningarne? Och ora de äfven voro
så vigilanta (hvilket de, i förbigående sagdt, icke
äro), att de kunde ordentligen passa på sina mål,
vid de olika afdelningarne — ett förhållande, som
ännu mera försvåras derigenom, att alla fyra afdel-
niogarne få olika lokaler inom Rådhuset, och icke
såsom i HofRätten, äro belägne innanför ett ge-
mensamt förmak — så bör Ins. besinma, hvilken
oreda måste uppstå derigenom, att hela stadstje-
nare- personalen ställdes under samtlige afdelnin-
garnes lydmad, — huru den ene skiulie skylla på
den andre, om någon försumlighet inträffade, och
huru svårt det skulle bli för en afdelning att för-
må dem till uppfyllande af sina skyldigheter, då
alltid den ursäkten vore till hands, att en annan
afdelning påkallat deras tjenst.
Slutligen må det ock ej alldeles lemnas ur sigte,
att målens fördelning efter trakter, såsom grundad
på den förut varande ordningen, just derigenom
lemnar den säkraste garanti för sin verkställbarbet,
utan olägenhet eller förfång för någon, då dere-
mot, vare sig vid lottning, enligt Magistratens för-
slag, eller med en sådan fördelning af målen, som
ins. ansett tjenligast, det blir, minst sagdt, tvifvel-
aktigt, om förändringen skall för de rättsökande
medföra vinst eller förlust. Den anbefallda cen-
tralisationen af KämnersRätterna lärer dessutom
icke kucna antagas hafva haft! annat ändamål, än
att undvika ransakningarnes remitterande fram och
tillbaka, och de deraf föraniedda arrestant-flyttnin-
gar, och att kärande parter icke må gäckas af in-
vändningen mot domsols behörighet, för det att
en svarande kan e: behag bo än här, än der in-
om samma sta , — nvilket allt lika väl undvikes,
om målen fördslas, på sätt KämnersRätterna före-
slagit, ifall Magistratens förslag vinner nådig stad-