DUCKUL UL URIIURAIIIty SAVIIAL lt Brå nKalva
met anledning af den i tvenne tidningar inför-
da berättelsen om hvad som treffat en barna-
föderska, hustru Morin, på Ladugårdslandet, i
dag latit i Dagligt Ailehanda insätta nedanstä-
nde skrift, för hvilkea jemväl eit rum blifvit
begärdt i Aftonbladet.
Med anledning af dess införande i Dagligt
Allehanda har ock Författaren af den förs:a be-
rättelsen i dag inkommit med några paminnel-
ser, och vi meddela dessa båda handlingar:
aI Aftonbladet för sistlidne Fredag finnes intagen
en auppsats., hvars uppgifter sägas agaranteras af
de mest trovärdige persomer,, innehållande en be-
rättslse hvari undertecknade äro försmål för den
mest äreröriga beskyllning, och hvilken berättelse
blifvit i Lördagens Dagligt Allebanda upprepad
med det tillägg, stt dess asannisegsenlighet blifvit
inför Red. vitsordad. Denna berättelse kräfver
till en början ena vederläggning, hvars sanniogs-
färdighet undertecknade äro färdige, att under eds-
förpligtelse inför domstol bevittna. Lördagen den
44 dennes kl. emellan 5 och 6 efterm. (således icke
Måndagen kl. !V, 40 på qvällen, adå alla portar
voro stängda såsom Afienbiedet uppger) infann sig
på gården till vårt vid Ladugårdslandstorget belägne
Sockerbruk, en mansperson körande en släda,
hvari befann sig en qvinna inssvept i ett täcke,
och bad husdrängen, att bon skulle få inkomma i
något rum, emedan hon var nära att blifva förlöst.
Vid det härunder uppkommende samtalet utkom
undertecknad, R. Seybold som vid underrättelsen
om föremåiet derför tillkännsgaf, att här bodde
blott 2 ungkarlar och att vi således vore urstånd-
satte st! lemna nödigt bistånd, men tillsade drän-
gen att åsfölja nämnde personer till en nära bsen-
de barnmorska, som vid ett sådant tillfälle i alla
händelser var behöflig. SXlädan for åter ut på ga-
tan och undertecknad ingick på kontoret.
Vid återkomsten berästade drängen, att på gatan
anträffats en gosse, som sagt gig känna en barn
morska och lofvat visa bvarest hon bodde, på gruad
hvaraf han ansett sig icke behöfva mediölja.
Detta är allt hvad undertecknade kände om för-
loppet af denna händelse, till dess vi genom en af
våra vänzer underrättades på Lördags f. m. om de
vrängda och skamlösa framställningar, som i först-
nämde tidningar blifvit införde,
Hade sjelfva tilldragelsen varit sådan som den i
artikeln anföres, då medgifve vi obatingadt, att vi
hade gjort oss förtjente af alla de hårda slutsatser,
som derpå följa; men så var det icke, och hvar
och en inser, huru mycket vid ett sådant tillfälla be-
10r på en noggrann känatdom om emständigheterna.
Då vi, vid ett sådant förhållande, måste anse det i
hög grad lättsinnig: af tredje man, som ej varit på
stället närvarande, att göra en offentlig angifvelse,
som för andras borgerliga existimation är föga
mindre sårande, än om den ginge på heder och
ära, vänta vi af den anomyme anklagareos rälts-
känsla, att han efter att hafva närmare underrättat
sig om sakens rätta beskaffenhet, sjelfmant åter-
kallar de oriktiga delarna af sin berättelse, hvilke
just äro de, som kastat den mörka skuggan på un-
dertecknade, så framt han vill förekomma det an-
nars å vår sida oundvikliga steget att genom ett
offentligt förbör inför domstol med alla de vid till-
fället närvarande parterna inför allmänheten rätt-
färdiga vårt hasdlingssätt.
Stockhom den 21 December 1839.
R. Seybold. E. Seybold.
Den andra artikeln lyder som följer:
I eit talrikt sällskap, som en dag i ststlidna
vecka var samladt, förekom ibiand andra talämnen
äfven berättetsen om kustru Morin och sackerbruks- 1
idkaren Sesbold.
Man bekiagsde den fsttiga hustrun och hennes
barn — man förvånades öfver menniskonatursens
k.aft ett uthärda lidanden — och man harmades
öfver den hjertlöshet, som vägrade att iemna en
vrå under tsk åt den i barnsnöd stadda qvinnan.
Man yrkade, ett tilldragelsen skulie öfvyerlemnas åt
offentligheten. En promemoria derom blef i hast ls
uppsatt och eflemrad till Aftonblads-Radektonen,l,
med anmodan, att i ett helt ordna de spridda och
måbärda med väl bjerta färger målsde dragen,)
samt att förse taflan med lämplig ram, under för- j!
behåll endast, att personernas namn icke komme !s
alt utsättas IQ
En artikel i ämnet ieflöt i Fredagens Aftonblad..
Den återsyntes i Lördagens Dagligt Alehande,.
med någon förändring och med utsalta namn.
Då Herrar R. och E. Seybold häraf funnit sleg!
;
I
(0
uppmanade till en reklamation, som redan är införd
i Dagligt Allehrnda, anser man sig böra fästa be-
mälde Herrars uppmärksamhet derå, att berätel-
sen om hustru Morins utvisande destomirdre kan
kall2s den amest äreröriga beskyllning, som man
alltför väl kan ha heder och ära i behåll, utan att
vara känsl:g för andras lidande och uppenbara detta
i handling: — att ehuru dagen och timman för
den omtalda och juridikens Område icke tillbörande
lilldragelsen blifvit oriktigt uppgifra i den första
berättelsen, deta dock är temligen likgiltigt —
och ej e:ler länder till några urskuldanden, emedsn
kärleken till nästan icke bör vara mindre kl. 6 än
Några timmar senare, och driften att uppfylla en
mensklig, kristlig pligt icke kan vara mera försva-
28d på Sabbstsoftonen. än första dagen i veckan;
— att aungkarlsssårdet, icke incnetär någen ur-
säkt för Hrr Sesbelds vågran, att lemna hustru
Marin ett ögomblickligt ekydd emot kölden ocht
ovädret för sig och don oskyldiga varelse, hon var
hära att framföda: — och att äfven cuogkarlar,
vanligen känna så mycket af barnförlossnizgsve-
.enskapen, att de inse huruvida, uten fara för mor) ä
och foster, låter sig göra att i förlossningens stund ri
öra barmaföderskan kring gatorno på eit skakande
ikdon: samt sluiligen, att, för Hr Seybolds egen
kuld, det varit önskligt, att han, icke så bamdiöst,?
om han sjelf uppgifvit, åt sin drängs goitycke öf-v
u
ÅN ms mm pe
- MM AA
ferlemsat vården af den venmåktiga qvinnan, utan
tt sedermera i minsta mån bekymra sig om hen-
es öde.
mA
— Dystra moln tyckas börja draga upp pålri
jen politiska borisonten i Frankrike, om meny
kall tro vissa berättelser. Icke nog med, att
tora svårigheter mäta regeringen från Afrika,
er den unge Emiren Ahd-el-Kader i spstserl .