flödnving, göra arbets- och handels-vinsterna
littare; ja, att under en full fribet just detta
skulle utgöra det kraftigaste medlet till fattig-
domens minsknirg och emot rikedomens ho-
pande blott på få hander, serdeles dem, sow
nåden, godtycket, eller slumpen en gång lem-
nade den så kallade laghga rätvugheten, stt
vinna på andras bekostnad; då är äfven allt
det falska och skenfagra i Minervas åsigler
blottadt.
Man ser häraf, att Minerva är precist lika
förfaren i statsekonomien som i mekaniken el-
ler rättare, att hon är bättre köks-ekonom än
sats-ekopom; men bon borde dock äfven från
Vexperience de la cuisine kunna en gång fatta
sanningen deraf, alt som man lagar, får man
spisa; och stt det aitagande veltåndet hus
Svevska Foket, som detta bäst sjel! lärer
könna. icke bör sökas i den tilltagande rikedo
men hos somliga, hvilkas an:al guv:s är löpa
märkbart, utan deruti, att så mycket af hvad
som kunde befordra den allmäcna välmågans
utveckling är åsidosalt f dem, svm bafva rä:-
tigheien att reglera nationers ekonomiska an-
gelägenheter.
— MHinerva förklarar nu anledningen, hvar-
före de flesta af de ministeriella bönderna vid
förra Riasdagar ej blifvit återvalde till den nu
varande. De hefva nemligen sjulfve förklarat,
att de wej vitja öfverg:fva sist gårdsbrukp. —
Somhge tro, ait detta är en följa af Tegrnörs
mamfest; men andra säga, att det är historien
om räfven och rönnbären. De äro så sura,
sade han, när ban ej kunde komma åt dem.
— Östgötha Korrespondenten bar gjort en
mönstring af tidningarna, der: mycken argbet
viar sig mot Aftonbladet, som liknas vid n
fill prest när han utdelar sakramentein; Mi-
nerva deremot berömmes och beklagas, såsom
den der bar wicke en hel bimmel, utan ett
halft bellvete att kanka pån. Minerva har na-
turligtvis ej underlåtit att blygsamt aftrycka
detta. För vår del anse vi oss endast böra,
till undvikande af allt missförstård, lemna den
upplysniagen till dem, som ännu tilläfventyrs
skulle vara obskanta dermed, att Ostgötha Kor-
respondentens Red, alltid burit icka till A:ton-
hladet, alltsedan han skildes från dess Reldok-
tion, hvilket ock reden vid flera tiilfallen vi-
sat sig, eburu denna il-ka nu starkare fram-
brutit, måbända af en serskild och enskild an-
ledning, hvaröfver vi äfven skulle kunra lemna
en iotressant belysning, om visfunnejför godt. Vi
vilje således blott fasta Minervas uppmärksam-
het derpå, att vi aldrig upptagit Ös sötha Kor-
respondenten i räkningen såsom nigon verilig
bundslförvandt, med ett högre eller energisk:
sträfvande för folkets sak, eller ens såsom de.
der har något eget djupare politi kt förstånd
men väl så-om ett qvickbufvud, hvars infall
äro roliga, när de ej äro alltför lunsiga och o-
hyfsade.