träden. Alla andra utbetalningar hafva alltid af
Styrelsen blifvit beslutna, fastän de, enligt gammalt
bruk, sällan omnämnts i protokollet, då de icke
grundat sig på skrifiliga, i diarium intagna ansök-
ningar; och om någon på annat sätt ägt rum, så
har kamereraren — äfven om ban hafi Kameral-
departements-chefens medgifvande, hvilket jag dock
icke förmodar — begått en olaglighet, för hvilken
han må ansvara, men som icke kan läggas Gene-
raltuilstyrelsen till last. Åf denna beskaffeshet
måste det af lir Advockatfiskalen omnämnda lånet
till Tullverkets Enkekassa vara. tminstone har
det aldrig blifvit af Generaltullstyrelsen bifallet,
under den tid jag varit tjenstgörande, ty jag har
aldrig derom ägt kännedom förr, än Hr Advokat-
fiskalen vid granskning af Kammar-kontorets rä-
kenskaper i och för balansens utredande upptäckt,
att ett sådant lån varit lemnradt. — Så äfven med
de aförskotter åt alla båll, som i memorialet om-
talas, och hvaribland nämnas dön- och arfvodes-
daförskotter, som tidt och ofta blifvit utlemnadep,
och skola hafva gått ända derhän, att Hr Adyvo-
katfiskalen finner kassörs-medlen så behandlade,
asom hade de varit icke en Statens tillhörighet,
cutan snarare en Tullverket enskildt tillhörig ford,
som man efter behag kunnat dispeneran.
Jag undersöker icke, huru mycken grund i verk-
ligheten må finnas till dessa skarpa, men något
obestämda tillvitelser, dem jag åtminstone för min
del icke genom någon medverkan elier medvetan-
de förtjent.
Så mycket mer har jag att beklaga mig öfver
den eftertänkliga beskyllning, som Hr Advokatfi-
skalen tillåtit sig att pådikta mig uti föregifvande,
att aGeneraitullstyrelsens chef och ledamöter stun-
dom ej keller lemnat denna olagliga utväg, ast
ataga förskotter, obegagnad. Jag har aldrig upp-
burit andra förskott, än dem, hvartill jag varit lag-
ligem berättigad, nemligen aldrig för annat ända-
mål än embets-resor, hvartill alltid, då det begä-
res, icke endas Genearaltullstyrelsen, uten också
Kgl. Stats-kontoret, Kgl. KrigsKollegium och an-
dra Verk bevilja förskott, emedan ivgen kan åläg-
gas, att förskjuta medel till utgifter för Kgl. Maj:ts
och Kronans räkning. Då sådana förskott för mi-
pa embets-resor erfordrats, har anmälan derom
skelt i Generaltullstyrelsen, hvarefier kaomersraren
i Kammar-kontoret blifvit underrättad om förskot-
tets beviljande, samt erhållit föreskrift om utbe-
talnipgen emot mitt qvitto. Den tiensteman, hvil-
ken såsom Sekreterare varit mig följaktig på re-
san, har med de lyftade medlen bestridt resekost-
naden. Samma dag, som jag anträdt resan, eller
ock dagen förut, hafva medlen blifvit uttagna; och
kort tid efter återkomsten, då reseräkningarne blif-
vit af Sekreteraren uppgjorda, har jag antingen
återbetalt, hvad som af förskottet återtstått, eller
ock utbekommit det belopp, hvarmed resesäknin-
gen öfverstigit förskottet. Härom har Advokatfi-
skalen Printzemsköld icke varit okunnig, när han
nedskref sin anmärkning, att jag tagit olagliga för-
skott. Ty redan vid balans-undersökningen inför
serskilda Generaltullstyrelsen, har han väckt fråga
om de ef mig för embets-resan åren 1855 och 4836
lyftade förskottsmedel, och han har derpå fått mitt
svar, som finnes intaget uti serskilda Generaltull-
styrelsens Protokoll, för den 24 Oktober 4837, och
ionebåller hvad jag nu anfört. Afskrifter af de vid
detta Protokoll bilagde intyganden af de personer,
som, i cgenskap af Sekreterare, med mig gjort re-
sorna, angående deras förvaltning af res-kassan
och medlens redovisande, har jag äran härhos bi-
foga. Syftar då Hr Advokatfikalen Printzensköld
möjligtvis på något annat af mig olagligen uttaget
förskott? Han kan ej vara okuenig, att hans be-
skyllnieg, ifall den vore sann, skulle ådraga mig
ansvar. Huru kan han då, såsom allmän åklsaga-
re, framkasta den, utan att specificera det factum,
han lägger mig till last? Jag uppmanar honom till
all möjlig fritaligbet, och lofvar att efterskänka
hvarje obevislig och ogrundad uppgift, endast den
är bestämd, så att motbevisning deremot kan an-
vändas. Deremet kan jag: icke åtnöjas med in-
sinuationer och obestämda tillmälen, som ej kun-
na till sin balt undersökas, och hvilkas syftning,
om den är någon, endast synes kunna vara att väc-
ka misstankar och kasta skugga, der man ej på
annat sätt kan skade. Emot ett sådant förfarande
kan jag, i afseende på upprättelse, ej vara lika
skonsam, som jag lofvar att vara mot en öppen,
om än grundlös, anklagelse.
Slutet på anmärkningarna vid kassörs-kassans
förvaltning klandrar de summor, hvilka under lop-
pet af Jenuari, Februari och Mars månader 4836
blifvit öfverflyttade på kassörs-kortorets räkning i
Banken, med sammanlagda 30,000 Rdr, hvarigenem
kontoret, enligt general-förslaget för Dec. månad
1835 fick en kontant behållning för detta år af mer
äm 42,000, som det icke skall bordt inmehafve;
hvari Hr Advokatfiskalen fianer ett ytterligare be-
avis, huru ringa uppmärksamhet, General Tullsty-
arelsen egnade åt kasscförvaltningen, då han re-
dan af det föregående funnit sig föranlåten, att
anse asåsom mera en tillfällighet än en följd af nå-
agon kontroll å denna förvaltning, att någon ba-
elans å densamme, åtminstone ej i synlig måtto,
cförr än 4836 uppkommit. I denna anmärkning
(som dessutom icke inverkar på balansmälets be-
dömande, cnär, enligt hvad Hr Advokatfiskalen
vitsordat, någor brist i kassörskassan icke var för
handen förr än år 4836) fiannsg dock ingenting an-
nat än hvad jag här ofvan upptegit i den allmän-
na redovisningen för mina åsigter. I afseende på
de här klandrade förskotten, har nemligen Gene-
ral-Tullstyrelsen vidtagit samma åtgärd som van-
ligt, att infordra Kammarkontorets utiåtande om
a LL ÄALXSIoL 06 AAkh ml häamntaunta intr nnandan
