ur dessa handlingar icke hafvs hämtat grund till
annan förmodan, än att allt vore i behörig ordning.
Att man efteråt blir bättre underrättad och från-
går sin tanka, är lofligt och icke alldeles ovanligt.
Men att ef.eråt blifva sämre underrättad, än man
varit, och derföre ändra sin mening, och tadla
hvad man gillat, lärer lyckligtvis höra till de säll-
syata ucdantagen.
Hr adsokatfiskalens öfvergårg till uppbördsbri-
sten i den så kallade kassörs- eller utgiftskassan
utgöres af en kritisk jemförelse emellan hvad som
varit och hvad som är om denna kassas bildande
och redovisande föreskrifvet. På mig eller min
ansvarigtet kan väl härmed icke gerna syftas, e-
medan jog tillträdde General-tulldirektörs-eebetet
några år sednare, än den förändring vidtogs, som
Hr advokatfiskalen klandrar. Jag skall dock i för-
bigåene anmärka, att jag ej kan instämma i Herr
advokatfiskalens tanka om företrädet ef det äldre
förhållandet, emedan också dervid synes förutsättas,
att vecserbörande skulle uppfylla sin skyldighet,
och äfven den nu föreskrifna kontrollen, under
samma förutsättning, blir tillräcklig. Det är kam-
markontorets kammererare, som nu kontrollerar
utgiftskassans förvaltning, och om han fullgjort
hvad bonom tillhörer, så skulle den nu yppade
bristen i utgiftskassan lika säkert uteblifvit, som
den under förra förhållande kunnat inträffa i fall
kontro!llören och uppbörds-tullförvaltaren kommu-
nicerat om ett underslef.
Då nu Hr advokatfiskalen funnit den kontroll på
kassörkassans förvaltning otillräcklig, hvilken blif-
vit föreskrifven General-tullstyrelsens beslut af d.
9 Juni 4827, i förening med kontrollörens rättig-
het till nödiga medels urassignerande från banken
på en dertill öppnad räkning, att nemligen hans
assignationer icke blefve gällande förr än de blif-
vit behörigen annoterade uti kammarkontorets
dertill inrättade kontrabok med banken, samt på-
tecknade af kammerereren i sistnämnde kontor;
och då Hr advokatfiskalen ansett denna kontroll
biifva ännu mera otillräcklig, sedan aflidne tull-
förvaltaren Finer, efter sist tillträde af uppbörds-
tullförva!taresysslan år 4828 fick dermed förena
kassörs-uppbörden; har Hr advokatfliskalen trott
häruti äfven ligga orsaken, hvarföre Kongl. Maj:t
uti dess nvådiga tjenstgörings-reglemente för tull-
verket ef den 4 Oktober 18314, med bibehållande
endast utaf den del af General-tullstyrelsens före-
skrifter i afseende å kassörs redogörelsen, som
angår månads- och årsräkningars afgifvande i lik-
ket med tullkamrarna i riket, uti 450 uttryck-
ligen förklarat, att till aflöning och andra utgifter
nödiga medel, efter hvad som behofvet det fordra-
de, skulle uppå kassörers anmälan derom, af Ge-
neral-tullstyrelsen anordnas; hvilket stadgande Hr
advokatflskalen så förstått, att det skulle tydligen
innebära, det General-tullstyrelsen icke egde, att
såsom dittills skett, på en gång ställa större sum-
mor till kassörens disposition utan annan kon-
troll å honom, än den som låg i bokslutskamma-
rens (kammarkontorets kammererares) åtgärd att
annotera och underteckna hans assignationer å
banken samt i månadsförslagen och årsräkningen,
utan att styrelsen sjelf var förbunden att, innan
något förskott meddelades, pröfva behofvet afdet-
samma medelst en föregående undersökning, huru
förut anordnade förskotter blifvit använde, så att
styrelsen alliid egde full visshet derom, att kon-
tanta redel aldrig för kassören kunde blifva till-
gängelige till högre belopp, än som för de löpan-
de utgilterne oundgängligen erfordrades; och Hr
advokatfiskalen förmenar, att om styrelsen ställt
sig detta nådiga stadgande till efterrättelse, någon
balance å kassörsmedlen aldrig skulle kunnat upp-
komma.
Ait sålunda från 48235 års instruktion och sty-
relsens beslut af är 4827 hemta anledning till 450
S i det åberopade nådiga tjenstgörings-reglemen-
tet då hvarken instruktionen eller beslutet blifvit nå-
gonsin öfverlemnade till Kongl. Majt:s kännedom, sy-
nes mig vara förhbastadt; och att nämnde af
tjenstgörings-reglementet skulle upphäfva de gezom
instruktionens och styrelsens ifrågavarande beslut
gifoa föreskrifter om förskotts meddelande i ruzd
summa och om sättet för utbetalningarnes verk-
ställande, kan jag för ingen del finna. Såsom Hr
advokatfiskalen sjelf anmärker, har Genereal-tull-
styrelsen låtit den genom 4825 års instruktion och
4827 års beslut införda ordningen oförändrad fort-
fara, efter det nådiga tjenstgörings-reglementets
utfärdande så väl som förut, och ej blett styrel-
sen sjelf har ansett detta öfverensstämma med re-
glementets 150 , utan riktigheten af denna åsigt
har äfven bekräftat sig uti Kongl. Majt:s nådiga
skrifvelse af den 14 April 4837, hvilken här iaf-
skrift bilägges, och hvarigenom, till beredande för
framtiden af en säkrare kontroll i afseende å re-
redovisningen af de för tullverkets aflöning och
öfrige omkostnader anslagne medel. förordnas om
hvad som hädanefter borde iakttagas, och i fötjd
hvaraf nu på det sätt tillgår, att endast smärre sum-
mor ställas till kontorets dispesition för mindre
ofta påkommande utgifters bestridande, och art al-
la andra utbetalningar direkte utassigneras af Ge-
neraltullstyrelsen å dess egen bankoräkning M 1.
Ett sådant förordnande hade ju år 1837 icke varit
af nöden, i händelse det redan funnits uti 1831 års
nådiga tjemstgörings-reglemente. Verkliga förhål-
landet skall visa sig då jag nu företager utredan-
det af sjelfva anmärkningens föremål, eller frågan
om rätta förståndet af den ur tjenstgöringsregle-
mentets 150 upptagne föreskrifter, att atill af-
löning och andre utgifter nödige medel, efter hand,
asom behofvet det fordrar, skola på kassörens an-
amälan derom af General-tu Istyrelsen anordnas.
Till en härian får jag darvvid anmärka aft Am