embetet är ett förtroendeembeie), och jag får mitt
afsked. Huruvida följden af den oftanämnde ifrå-
gavarande balancen bordt blifva sådan, tillkommer
väl icke mig att undersöka, men, utan fara för
misstag, tror jag mig kunna antaga, att orsaken,
hvarföre sådan följd uteblifvit, ligger deruti, att
ett embetsverks förvaltning bedömes efter dess re-
sultater i det hela och icke efter en underordnad
individs inom verket brottsliga förhållande.
Det vore väl öfverflödigt att anmärka vådan af
denna ansvarighets förblamdande med den juridi-
ska, som inför domstol gäller. När mean antager
en förtroendepost i samhället, försättes man icke
derföre i ett tillstånd af rättslöshet. Och rättslös-
heten biefve ju densamma, antingen det var inne-
hafvaren af en förtroendepost eiier någon annan,
som dömdes till förlust af egendom och välfärd,
enligt godtyckliga fordringar, i stället för laglig
ansvarighet.
Från de sålunda utredda olika meningarne hes
Herr Advokatfiskalen Printzensköld och mig i
sjelfva hufvudfrågan, angående naturen af den be-
fattning, för hvilken jag har att ansvara, torde
svaret på de speciella anmärkningarne utan svå-
righet härflyte. Till öfverflöd torde dock något
vid hvarje af de få punkterna serskildt vara att
tillägga.
Dit hörer först hvad som blifvit argumenteradt,
i anledning af förutsättningen, att efterlevererin-
garne på inkommande tulluppbörden vid hvarje
ärs slut lågo för öppen dager uti Kemmarkonto-
rets bankobok, som alltid vore tillgänglig på Ge-
nerailtullstyrelsens sessionsbord. Härvid förekommer
dock, att uppgiften är ett misstag, ty bankoboken
ligger icke på Generaltullstyrelsens sessionsbord,
utan förvaras i Kammearkontoret lika med Konte-
rets öfriga räkenskaper, och kommer icke in i
Styrelsens sessionsrum vid andra tillfållen, än då
Kameraldepartementschefen — ej Generaltullsty-
relsen — deruti anteckmar levereringar eller assig-
neringar, hvarefter boken, såsom oumbärlig i Kam-
markontoret, genast till kontoret återskickas. Ett
bevis kärom af Kontorets nu tjenstgörande Kam-
mererare bifogas; och då Herr Advokatfiskalens
uppgift således är criktig och den följd han af
densamma dragit, är besvarad i hvad jag för öfrigt
anfört, synes mig härvid intet vidare att tillägga.
Ej bättre underrättad visar sig Herr Advokat-
fiskalen i nästföljande anmärkning, som handlar
om en kalkyl öfver 4855 års uppbörd för riket,
då Herr Advokatfiskalen häri förehåller mig en
anledning för mig att undersöka orsaken, hvarföre
denna kalkyl var cendast provisionel och således
icke grundad på behörigen afslutade råkenskaper,,
då likväl kalkslen ej eflemnades förr än i första
dagarne af Moj månad 4836, men årsräkningarne
från rikets samtliga tullkamrar bordt vara afgifne
den 4 Mars, och dröjsmålet dermed till den 4 Maj,
var förenadt med äfventyr af tjenstens förlust för
den försumlige. Herr Advokatfiskalen finner häri
ett ovedersägligt bevis, att till det minsta någon
bland tulikamrarne gjort sig skyldig till den kögst
ansvarsfulla försummelsen, att uteblifva med sin
årsredogörelse; och då jag likväl icke vidtog nå-
gon åtgärd, för att undersoka förhållandet och be-
ifra oordningen, ifrar Hr advokatfiskalen i stället
emot mig, såsom den der cicke fullgjort, hvad in-
astruktionen mig ålägger, till befrämjande af tull-
cinkomsternas ordentliga uppbörd och lefrerering.
Ordet provisionel är det, som vällar allt detta.
Hr advokatfiskalen tror, att provisionella kalkyler
öfver ett års uppbörd ovilkorligen äro uppgjorda
innan räkenskaperna för samma år inkommit. —
Oriktigheten häraf lärer han dock vid minsta ef-
tersinnande finna. — Ty hvad begrepp han ock
må fästa vid en provisionel kelkyl, så lärer han
dock inse, att dermed aldrig bör menas en kalkyl,
som icke är hemtad ur räkenskaperna för det år,
kvarom den handlar. — Provisionel kailades efter
mitt omdöme både 48536 och nu kalkylen, derföre
att den var hemtad ur oreviderade räkenskaper
och till skilnad från den lika inrättade definitiva
kalkyl, som vanligen uppgjordes i Oktober eller
November månad, sedan räkenskaprne voro granska-
de samt bufvudboken färdig, och de utförda sum-
morna således fullt tillförlitliga. — Till upplysning
för Hr advokatfiskalen i detta hänseende bifogar
jag här en så beskaffad kalkyl af sednare slaget. —
Just kalkylens uppgörande i första dagarne af
Maj borde anses som bevis, att räkenskaperna från
alla tullkemrar inkommit inom den föreskrifna yt-
tersta tiden, och vederlägger advokatfiskalens be-
skyllning mot mig, att hafva försummat något,
hvartill jag af kalkylen bort finna mig uppmanad.
Men icke nog med det besynnerliga begreppet
om bemärkelsen af ett ord: — det finnes i denna
punkt en annan besynnerlighet som kanske är större.
Vid undersökningen inför Genaeraltulltstyrelsen den
24 April 1837 förekem just fråga om meranämnda
provisionella kalkyl öfver 4835 års uppbörd, en-
ligt hvad här bilagde utdrag af dagens protokoll
visar. Deraf inhemtas bland annat, att jag erhål-
lit samma kalkyl! kort före d. 5 Maj. jemfört den
med mina enskilda anteckningar öfver assigne-
ringen till Kongl. Räntekammaren, funnit dessa ej
öfverensstämma med kalkylen och derföre äskat
närmare upplysningar, hvilka den 49 Maj, vid min
återkomst från en revisions förrättning vid Troll
hättan, blifvit uti en af kammarkontorets kamme-
rerare uppgjord oeh undertecknad Pro memoria
med tillhörande specifik balanceförtecning medde-
lade, och efter upptagande bäraf, heter det i pro-
tokollet att: cHr advokatfiskalen Printzensköld an-
csåg det icke hafva varit möjligt att af de före-
atedda handlingarna hemta grund till annan för-
modan, än att allt vore i behöris ardnivne Net