kännares omdöme. För att inskränka mig till
blott de åtta år, som jag innehaft Generaltull-
Direktörsembetet, må det anföras, att under
denna tid behållna tulluppbörden vunnit en ut-
omordentlig tillökning, säkerligen icke en frukt
af endast min förvaltning, utan hufvudsakligen
af verkets dels före och dels under samma tid
vidtagne nya organisation och af förbättrade
tullförfattningar. Men jag tillåter mig tro, att
utöfningen af mitt embete icke varit likgiltig
för framgången af de vidtagna förbättringarne.
Utan embetets utöfvande i den syftning, jag
här angifvit, såsom den af mig uppfattade, skul-
le jag icke förmoda det tilistand bafva kunnat
tillvägabringas, hvaraf den omtalta förökade in-
komsten varit en följd; och svårligen torde det
väl af någon sakkunnig betviflas, att både upp-
börd, redovisning och kontroller i allmänhet
varit i god ordning, då under hela tiden, vid
mer än 100 serskilda tullkammare och inspek-
tioner ingen uppbördsbrist, som förtjenar näm-
nas, inträffat förr än den nu ifrågavarande, hvil-
ken, ehuru betydlig till beloppet och således
för Kongl. Maj:t och kronan medförande en li-
ka beklagansvärd som kännbar förlust, dock ic-
ke motsvarar mer än några dagars uppbörd
vid det kontor, der den yppats, och stiger till
en temmeligen obetydlig andel i de mer än 30
millioner Rdr, som på denna tid utgjort tull-
inkomsternas totalbelopp.
Jag borde misstänka, att jag icke rätt upp-
fattat dena sootsatta åsigt af Generaltull-Direk-
törsembetet, hvarifrån Herr Advokat. fiskalen
Printzensköld utgått; men jag har ur densam-
ma icke kunnat få annan mening, när jag ab-
straherar det besynnerliga fullkomlighetssystera,
hbvarom jag i börjen talt, än att min verksam-
het bordt omfatta detaljerna i stället för det
hela. För tillfället gäller det uppbördsdetaljer-
na; och då är naturligtvis ingen fråga, huru det
skulle tagas en annan gång, när jag befunnes
hafva för kontrollen af uppbördsverket försum-
mat någon annan lika angelägen del af tjenst-
göringen. Nu skulle mitt fel ligga deri, att
jag icke gjort mig till Kameral-departements-
chef, Kammarkontorets Kamererare, Advokat-
fiskal, In- och Utgående Sjötullskamrarnes fö-
reståndare, Kontrollör vid uppbördskontoret och
Revisor, samt att jag icke omedelbarligen ef-
tersett, huruvida räkenskaperna i rätter tid in-
kommit och varit så inrättade och verificerade
som vederbordt. I fullkomlighetssystemet pas-
sa dessa fordringar visserligen, men också en-
dast der. Ty efter naturens nuvarande ord-
ning påstår jag, att, äfven med åsidosättande ar
allt, bvad som utom uppbördsverket åligger
Generaltull-Direktören, detta fördjupande i alla
detaljer af sagde uppbördsverk, detta oaflåtli-
ga bevakande af så många tjenstemäns göro-
mål är mer än hvad en enda person förmår
åstadkomma.
Och jag kan ej återhålla uttrycket af min
förundran, att sådant kunnat ifrågasättas af en
tjensteman, sem lika med Advokatfiskalen i
Kongl. Kammarrätten läser i sin egen instruk-
tion (32 af Kongl. Kammarrättens) så vid-
sträckta föreskrifter om sin pligt i egenskap af
kontrollant, och just i förevarande fall borde
finra, att hvad som uti kontrollen kan vara
försummadt faller — efter hans sätt att tyda
lag — henom vida mer än de fleste, mot hvil-
ka ban riktat sina anmärkningar, till last. Der
står nemligen bland annat, att han bör ano-
aga tillse, att kronans och andra allmänna
medel behörigen förvaltas, samt att tillgrepp
och förskingring deraf, äfvensom vederbö-
arande kontrollerandes försummelse och urakt-
dåtenhet att förebygga och i tid uppptäcka
aslika brott lagligen beifras,. Eller kan väl
Herr Advokatfiskalen Printzensköld neka, satt
de fel, som af honom nu beifras och dem han
påstår hafva bordt långt förr af Kontrollanter
inom tullverket och af mig upptäckas, äfven
långt förr varit synliga för Kontrollanter i
Kongl. Kammarrätten och — bland dem —
för honom sjelf? Om han härpå svarar, att
hvarken hans tid medgifvit eller hans pligt for-
dratatt, utan gifven anledning, asjelfmant sträcka
sin kontrolleringsskyldighet så långt (och hvad
annat kan han svare?), anförer han då icka just
det skäl, sowm bör minst lika gälla för mig, er-
ligt hvad jag nu tror mig hafva ådagalsgt?
Efter denna redovisning för mitt begrepp om
föremålet för mina embetsåtgärder, torde beskaf-
fenhsten af den dermed följande ansvarighet äfven
vara begrivplig. Att den ej kan sträcka sig utöf-