0 0 ME OMP GU DHIAR EIS
afgifvande, hvilket omfattade December månad
2816, men icke lemnades förr än den 47 Maj
1817 d. v. s. efter 4 1, månads förlopp.
Hade någon anledning till misstanka om
origtigt förhållande med uppbörden varit för
handen, så hade jag säkerligen sökt närmare
upplysningar så väl i detta som i andra hän-
scenden. Då deremot all anledning till sådan
misstanka saknades; då hufvudboken, som ej
kan afslutas förr än alla räkenskaper mkommit
och hunnit revideras, alltid af Kammar-konto-
ret anroältes vara färdig flere veckor före den
föreskrifna tiden för dess afsändande till Kongl.
Kammarrätten ; (General-Tull-Styrelsen har med
denna räkeaskap ingen annan befattning än att
underrätta Kongl. Kammarrätten, att den är af-
slutad, samt förordna om dess öfverlemnande
till samma Verks grenskning, hvarföre den ock
undertecknas af Kammarkontorets kammererare
på dess eget, icke General-Tull-Styrelsens ansvar ;)
då vidare assigneringarne till Kongl. Räntekam-
mar2n, som verkslällas af General-Tuli-Styrel-
sen, alltid utgjorde högre belopp än assignerin-
garne föregående åren, och således utvisade, att
lefvereringarne från Tul kamrarne varit i jemnt
stigande; då från Kongl. Kammarrätten aldrig
emot Tullverkets räkenskaper afbördes andra
anmärkningar än de mest obetydliga, utan tvärt-
om de meddelade dechargerva voro af ett till-
fredsställande innehåll; då Rikets Ständers Stats-
utskott och Revissorer, långt ifrån att i dessa
räkenskaper finna något att anmärka, vittsordat,
att de voro med autmärkt ordning) förde, blir
det ju icke svårt att begripa, huru jag kunde
och borde vara öfvertygad, att allt hvad räken-
skapsverket angick befanns i bästa skick och
att Departements-Chefen af gällande och väl-
grundad orsak först längre tid efter den, som
generalförslagen omfaitedes hos General-Tull-
Styrelsen gjorde anmälan, att de blilvit gran-
skade, samt således äfven hvarföre jag icke an-
ställde undersökningar i ett ämne, som aldrig
behöft komma till min kännedom.
Detta förhållande med granskningen hos
Kongl. Kammarrätten är bäst kändt af Kongl.
Karomarrätten sjelf, men jag bifogar bärvid
likväl afskrifter af 3:ne bref, som inne-
håaila dechargen för 4852, 1833 och 4834 å-
rens hufvudböcker, om hvilka der törmäles, att
vid dem icke någon armärkning förekommit.
I afseende åter på Statsutskottets och Stats-
Revisorernes yttranden, får jag aberopa deris från
trycket utkomna berättelser nemligen Statsut-
skettets af d. 4 November 18534 angående 1834
ärs, samt Stats-Revisorernes vid 4833 års Revi-
sion angående 4832 och 41833 års räkenskaper.
Deremot iahemtat man af 4837 års Revisiors-be-
rättelse, att vid 4835 års räkenskaper blifvit an-
märkt åtskilliga af de felaktigheter som uppe
täcktes i följd af Finerska balancen.
Häraf frawkalias ovilkorligen den frågar: då
de nu beifrade oordningarne, enligt Hr Advo-
katfiskalens uppgift, existerade redan vid mitt
första inträde i embetsutöfningen (år 1851),
hvarlöre upptäcktes de icke st någon granskan-
de förr än år 4837? Skulle väl de personer,
som härmed varit sysselsatta i Kongl. Kam-
marrätten, 1 Statsutskottet och bland Rikets
Ständers 1evisorer, varit mindre skyldige eller
mindre i tillfälle, än jag, att göra de upptäck-
ter, som nu påstås hafva varit så lätta för mig
och så pitagligen ålegat mig att göra? Att af
Statsrevisorerne gjordes anmärkningar år 1857
pehöfde ingen annan anledning, än attoordnin-
sarne då redan voro uppdagade genom ulketa-
trofen, inom Tullverket (bvervid just sjeltva
Pullverket, och ingen annan, gjorde upptöck-
erne) samt ådagalägger dessutom, att vordnin-
arne varit synliga af de räkenskaper, som äro
öremål för nämnde revisior. Då såg 102n de
el, som kommit i dagen, men icke förr. Och
ikväl bade de personer, hvilka sålunda förbi-
ett felen, just baft den befattning att revidera
äkenskaperna, hvilken befattning deremo: icke
legat Genersl-Tulldirektören! Och honon: skul-
e det ådömas ansvar för att icke hafva vise
Hifvit eller anat fel i räkenskaper, der; han
cke reviderat. då de som reviderat, lika litet
lifvit dem varse! Jag kon ej bindra miv att
nna detta orimligt, om jag ock vore Revisor,
ren vid derna befattnicgs utöfring ej varit iyek-
gare än de öfrige.
Här är stället att något närmare utreda den
kuiljaktighet, som jag funnit råda emellan Herr
dvoka fiskalens och mitt begrepp om mina
mbetspligter i allmänhet och am dan,
