8 oo ET JO
aen fullgjorde sina aligganden, men att styrel-
sen, sådant allt oaktadt, ända till Tullförval-
ataren Finers död varit i okunnighet om alla
de oordningar, som förelupit,.
Är denna slutledning riktig; hvarföre då icke
göra den gällande genom en lag? Ty hvad är
fättare, än att i lag föreskrifva, att när en
kedja af fel och försummelser fortgått en lång-
varig tid och blifvit begångna af tjenstemän,
hvikas arbetsrum legat under deras förmäns
ögon, och hvilka med dessa stått i daglig be-
i röring, måste förmännen anses hafva underlåtit
sin skyldighet att vaka öfver de unrderlydandes
jtjensigöring? Men har väl Herr Advokat-
fiskalen seit en sådan tag? Eiler är hans me-
ning, att den icke skulle kunna tillämpas på
andra verk, än Generaltullstyrelsen? Hurr
många Embetsverk hafva icke underlydande
Öfver-revisionskommissarier, Revisionskommis-
sarier, Kemrerare, Kassörer, Räntmästare, Re-
visorer, ja, Advokatfiskaler, som arbeta aså till
sägandes under Verkens egna ögonn, stå med
dem i crästan daglig beröring, och kunna före-
kallas till upplysningars afgifvande utan att
Verket behöfver cutwräda ur sitt embetsrumpo.
Vore då icke denna radikala lag lika använd-
bar på alla sådane Verk, för att binda deras
underhafvandes fel och försummelser omedel-
barligen vid förmännens egen ansvarighet?
Om nu likväl ingen sådan lag finnes, så sy-
nes mig orsaken dertill ej kunna vara någon
annan, än att man i lagstiftningen icke följt
Hr Advekatfiskalen Printzenskölds slutkonst från
felens och underslefvens tillvarelse hos under-
hafvande, omedelbarligen till förmännens vål-
lande. Och härtill åter kan jag ingen annan
orsak firna, än att man icke känt eller icke
gillat postulatet om förmäns förmåga att ome-
delbarligen genomskåda hvad de, med eller
utan materiel närhet, hafva under sina ögon.
Då man till ett sådant klarseende ej kunnat
förläna äem öfvernaturliga medel, i och med
detsamma de till sina befattningar utnämndes,
eller fingo reglementen och ansvarighetslagar.
bar man inskränkt sig till att i dessa lagar
föreskrifva vissa former, som skola följas, och
vissa åtgärder, som böra vidtagas, och derige-
nom fordrat blott så mycket, sem man vetat
kunna verkställas med tillgängliga medel och
vanliga menskliga förmögenheter. Man har i
dessa föreskrifter intagit, hvad man med led-
ning af redan vunnen erfarenhet, vetat vara
tjenligt för ändamålet. Detta har man fordrat
att få iakttaget, utan att derföre betaga verk-
ställaren friheten att göra ännu bättre, om han
kunnat det, utan föreskrifternas öfverträdande.
Ehvad skicklighet man ock hos denne förutsatt,
och ehvad frihet man än förbehållit sig, att
för brist i skicklighet enatlediga honom, så
har man deck icke såsom tjenstefel stämplat
eller med ansvarspåföljd förknippat annat än
det, som innefattar ötfverträdelse och försum-
melse af hvad föreskrifvet blifvit. Under så
beskaffade wilkor har jag för min del funnit
möjligt att innehafva statens tjenst — men
icke att underkasta mig Hr Advokatfiskalen
Printzenskölds lära.
Hr Advokatfiskalen synes icke heller sjelf
hysa synnerligt förtroende till denna läras rik-
tigbet, enär han, omedelbarligen efier att hafva
framställt sina fordringar på allvetande och o-
felbarhet hos Generaltulldirektören, antyder möj-
ligheten af att jag, såsem mnehafvare af detta
embete, aicke vore förbunden att om uppbörds-
coch redogörelse-verkets tillstånd samt huru
avederbörande dervid fullgjorde sina åligganden,
ataga annan kännedom än den, som af de in-
aför mig föredragne kalkyler och förslager
ckunde inhemtas.,
Men äfven detta mått af pligter vill Hr Ad-
vokatliskalen icke finna mig hafva uppfyllt.
Han påstår, att uti de kaltyler och förslag,
som han förmenar vara inför mig föredragna,
clegat så tillräckliga anledningar för mig till
amisstanka om oreda i uppbördsförvaltningen,
catt de bordt mana mig till vaksamhet och
autgöra ett gillgt skäl för mig att närmare
cundersöka förhållandet,. Denna sats är mot
mig icke serskildt motiverad, utan stödes en-
dast på hänvisning till hvad Hr Presidenten af
Billbergh anmärkt. Härpå bör jag svara, att
om ock något af hvad som emot Hr Presiden-
ten blifvit 2nmärkt skulle vara grundadt, hvil-
ket icke tillhörer mig att undersöka, utan an-
kommer på hans egen förklaring, jag dock icke
inser, huru någon slutföljd skall, lagligen eller