STOCKHOLM den 16 Dec.
— Det berättas, att den tillförordnade Stat
sekreteraren Hr Biskopen m. m., Doktor Heui
lin, nyss skall hafva gjort en verklig mäster
kupp 7 system-väg, uti den stora frågan o1
fattigvirds- och kommunal-organisationen. De
är bekant, att denna fråga, behandlad vid fler
riksdagar, slutligen af sednaste Ständer öfver
lemnades till Konungen, med begäran om des
ordnande efter vederbörandes hörande, äfvensor
att en stor Kommitte nyligen suttit och öfver
lagt derom omkring ett halft år, och att fruk
ten af dess arbete är ett lika vidlyftigt, som
fiera fall vidunderligt betänkande, hvaraf åtskil
liga delar äfven blifvit i detta blad belyst:
Ett sådant ärendes föredragande i konseljer
utgör naturligtvis ett icke ringa bekymme
för Statssekreteraren, och det är icke att un
gra på, om han gerna vill vara ifrån det. Fö
att nu vinna ett så önskligt mål, skall Hr Heur
lin — så berättas det — hafva hittat på ee
lika sinrik som ofeibar utväg, neml. att remit
tera kommitterades förslag till samtlige för
samlingarnas hörande. Pastoraterna i riket ör
ungefär 4200. On nu en sådan remiss sker
och Ecklesiastik Expeditionen, til följd deraf
får emottaga tolfnupdra betänkanden, hvarder:
sf lika vidd med Kommitteens eget, så kar
man slå sig i backen på, att ärendet blir grund.
igt behandladt; ty den blifvande Statssekrete.
aren hehöfver då åtminstone en sex eller sju
irs tid, för att blott genomläsa ella dessa ny:
atlätanden, äfven med antagande att han stcullt
unna läsa femtio qvartsidor i timmen och till-
ringa åtta timmar om dagem endast med den-
12 sysselsättning. Man tänke sig sedan, hvil-
jen tid det skall draga, innan ledamöterna a
StatsRådet och Konungen, asom allena styre
iket, binna genomgå detsamma, och man be-
öfver ej frukta, att ju den mognande öfverty-
selsen under tiden hinner sätta sig.
Hvad Hr Heurlin beträffar, så lärer han re-
lan på flera håll tiilkännagifvit, att ban ej be-
våller portföljen längre än till Riksdagens bör-
an, och någon annan blir således utan tvifve
len lycklige, som får emottaga det stora arf-
et. Atgärden passar imedlertid, som man ser,
cke illa i stycke med det öfriga.