af en främmande Timoleons hand, och han
köpes väl icke för dyrt, genom den intole-
ranta mellanmeningen i . 92? Men hvarje
förslag med syftning till denna punkt sättes
här åsido, för det ännu vigtigare och mera 1
ögonen fallande; och äfven hvad detta be-
träffar, känner och erkänner jag det betänk-
liga att understödja propositioner af sådan
natur, genom en bevisning grundad på nöd-
vändigheten, ja, äfven på den speciella nytta,
som de afse. En proposition med hänsyft-
ning på 2, sista momentet, tillhör den klass,
som mera stödjer sig på och afgöres al sym-
-pathier, af en förut antagen opinion, af ett
tillstånd i det allmänna tänkesättet, hvars till-
lvarelse man kan förmoda, men hvarom man
licke med visshet på förhand kan öfvertyga
sig — förrän man kanske står helt allena.
Upphäflvandet af sista momentet i Grundla-
gens 2, förekommer likväl proponenten att;
vara al så stor, innerlig rättvisa, att misströstan
lom redan detta första försökets framgång icke
bör hålla tillbaka en af allvarliga undersök-
Iningar närd föresats. Det har blilvit ett re-
ligiöst behof, som föraktar tankan att någon
-Iskulle vilja söka motiven till en tolerans-pro-
Iposition utur slappheten i egen tro, och som
Iskulle handla, äfven om det ej hämtade styr-
Ika af den öfvertygelsen, att Judarnas fullstän-
-Idiga emancipation, i fred, som i krig, skulle
blifva af den betydligaste nytta för detta icke
Irika eller hjelpstarka land.
En sak, som på så goda skäl kan påkalla
Ikristlig pligt och medmensklig känsla, kan
-Idock alltid vara försäkrad om någon upp märk-
samhet. I denna är det som säden utsås för
bättre tider, då en klarare och varmare sol
lyser i förståndets verld, och då äfven de
skriftlärde få ögonen öppna för Pauli ord
(Rom. 14: 1.53; osh redan derigenom göres
något för ett steg, som civilisationen en gång
Iskall och måste taga, då menniskorna blif-
vit mindre fördomsfulla och mera rättsinna-
de. Skulle saken ej segra vid detta första
försök, eller nästa gång då den blifver upp-
tagen, bör man likväl hoppas, att verlden
som i detta afseende redan längesedan är mer
eller mindre framför Norge, icke derföre
(skall tro det Norrska folket lida af en med-
född skygghet för större reformer, utan att
det endast är sakens vigt, som gör den na-
tionella betinksamhetens steg tyngre och lång-
:sammare; liksom man icke hade betänkt sig
nog på ett medgifvande, hvars förvägran en-
dast sker till följd af magtens eller styr-
kans omoraliska rättighet, eller liksom men
niskorne i allmänhet hade rättighet att be-
tänka sig på det rättvisa, äfven då det nyt-
tiga vore tvifvelaktigt.
Denna moralitet i sin politik bör åtmin-
stone ett fritt folk, och i synnerhet det
Norrska, som med rätta tillägges mycket
deraf, alltid hylla.
I Der är Judarnas historia, allt sedan del
blefvo fremlingar bland de Kristna! Den
är i dess ena del endast framställningen, af
dessas misshandlingar och våldsamma makt-
missbruk, i dess andra, af deras passiva un-
dertryckande genom dessa deras förut i århun-
idraden förnärmade bröder i Gudi, och af
senfärdigheten att tillintetgöra olycksföljder-
na af det så länge utöfvade tyranniet. I
denna sista delen af deras historia är det
Norge, som dessa utstötta aldrig hafva för-
närmat, har sitt blad för hvarje dag bann-
lysningen hvilar på dem. Norge drifver sin
grymhet till och med längre än de andral
stater, som likväl i det stora bekräftar