STOCKHOLM den 14 Dec.
Dei har sannolikt icke undergått deras upp-
märksamhei, som något aktat på tidens tecken,
att inom de kretsar, der yttranderätten och
pressen redan vanligen äro illa anskrifna och:
der cwiidningarnes förderfliga infiytande ut-
gör ett favoritämne för känslornas utgjutel-
ser, tonen af denna fiendtligbet på den sed-
naste tiden progressift stegrats i samma; mån,
som de nu pågående riksdagsmannavalen bör-
jat visa, att flere af systemets gamla anhänga-
re dervid fallit igenom och måst lemna rum
för andr2, hvilka bos valmännen ansetts till-
gifne reformerna och åtagit sig att votera för
407:de S:ns tillämpning; ja, att en och annan
bland de förre till och med icke varit i stånd
att erhälla en enda röst ibland en bel kom-
myn. Vi hafve på de sednare veckorna hört
anekdoter berättas om häraf föranledda yttran-
den af hat och frenesi emot tryckpressen och
serdeles emot Aitonbladet, som äro så märk-
liga, att anförandet deraf sannolikt skulle roa
en och annan, om vi icke för dagen hade brist
på utrymme. Att en stor mängd personer,
serdeles bland de högre uppsatte, i allmänhet
hysa en viss motvilja för tryckfriheten, är dock
i sig sjeli en så naturlig sak, att det snarare vo-
re underligt, om sådant ej ägde rum. En af
de hufvudsakligaste bestämmelserna för organer-
na i en fri press är, att ständigt hålla allmän-
hetens ögon vakna på de missbruk, som kun-
na inträffa inom förvaltningen, att följektligen
uppsöka, framdåraga och beifra dem, och en af
pressens vigtigaste verkningar är, att aldrig nå-
gon funktionär kan anse sig säker att under hem-
lighetens slöja företaga något, som kan vara ta-
delvärdt irför den allmänna moralen. Byråkra-
tien,: som lika med hvarje annan makt sträfvar
att koncentrera och kringskansa sig, måste der-
före: uii tryckpressen och dess organer finna en
till en viss grad besvärande gäst, äfven om
förvaltningens och tidningarnas allmänna åsig-
ter öfver styrelse och statshushillning vore e-
niga. Huru mycket mera då, när de äro rakt
motsatta; elier om styrelsen ständigt får upp-
bära-påminnelser för brist på grundsatser eller
för det den söker i aila grenar bibehålla för-
mynderskep och arbitrage öfver folket, medan
tidningarno, tryckpressen och allmänna tänke-
sättet yrka på lagens välde öch folkets emzan-
cipatioa? Ännu naturligare är det, att Hofvet
och -tryckfriheten alldrig kunna blifva vänner.
I sjolfva hofvets väsende, i den yttre glans,
hvarmed det omger sig inför det öfriga folket,
ligger en anledning att äfven betrakta sina in-
tressen såsom skilda från folkets. Det när-
mare. ständiga personliga tillträdet till den
eller .dem, som hafva högsta makten i sina
händar, åstadkommer ock lätt hos hofmannen
en frestelse, att begagna tillfällen, som det öf-
riga folket saknar, för att på genvägar skaffa
sig inflytande, vare sig till erhållade af förde-
lar för egen räkning, eller att i sin tur kunna
göra gracer åt andra. Det är alldeles icke
sagdt, att bofmännen mena något ondt härmed;