till visserligen, men den vigtigaste, den mes
hulvudsakliga, är otvifvelaktigt den, som hä
ofvanföre blitvit i bela kedjan af sina verk.
ningar framiagd. Detta förhållande bör och
kan, såsom äfvea i det föregående yttrades, ie:
ke uvdgå ett samvetsgrant Prestestånds upp.
märksamhet och behjertande. Men likaså li
tet kan det äfven undfalla dess upplyste leda
möter, att för ett sådant moraliskt samhälls
tillstaad ingen annan bjelp finnes, än en nj
styreisepersonal, som, sjell föremål för vörd
nad och förtroende, åverställer aktningen fö)
regering, auktoriteter och lag, som återger å
dena vffeutliga uch enskilda moralen dess nhelgd
och som sätter en gräns för den sociala upp
lösningen och opimone:nas egoistiska förvil
dring. Och för detia ändamål måste följaktli
gen Prestestandet äfven inse, att användninge:
af 107 är ett oundgängligt medel.
Det krigstillstånd, som uppstått emella:
Tryckpressen och Regeringen, är ett annat för
biliande, som i foga mindre mån syues ägnad!
att, med aissende på 107 S, förtjena det hög
vördiga Presteståndets särskildta uppmärksam
he. Mea härtull torde det tillåtas fnsändaren
att vid ett annat tlifälle aterkomma. X.
— TT Tree