rande år 1834 påbörjade rättegång, anser jag, fö
min del, omförmälda försumme!se, hvaremot åt:
icke blifvit väckt förrän 9 är efter sedan den bli
vit rättad, icke kunna rättvisligen föranleda ti
det med kontraktets bostafliga lydelse icke öfva:
ensstämmande äfventyr af arrenderätteas förlus
hvarföre jag, meo voto, med ändring af Ligmans
Rätlteas dom i denna del, förklarar arrendatorern
berättigade att vid deras innehafvande arrende va!
da bibehållno.,
Då piuraliteten imedlertid gillat LagmansRätter
dom, sökte arrenrdatorerne vidare ändring hö
Kongl. Mej:t.
Nedre JustitieRevisionen tillstyrkte äfven arren
dets upphäfvande, men med åtnjutande af laga far
dag, och ledde detta tilistyrkande från den ofvar
anmärkta händelsen att 4824 års arrendeafgift ick
blifvit inom året betald, samt derpå att qvarn- oc
bro-arrendet voro oskiljaktigt med hvarannan för
enade, men vid målets afgörande i Hösta Domsto
len uppstodo åter skiljaktigheter. Herr Justitie
Rådet Sparre yttrade sig för arrendets bestånd, p
hufvudsakligen samma skäl, som de af Hr, HofR.R
Sköldberg, och med honom förenade sig Hr Justiti
Statsministern Rosenblad; men Hr JustitieRåde
Engelhart deremot utlät sig, efter upprepande a
de i syne-irstrumentet anmärkta bristfälligheter
att som arrende-innehafvarne hvarken sjelfve
rättan tid afaulpit dessa brister, eller bevislige:
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derom gjor
anmälan, och de härigenom brustit i fullgörand
af de skyldigheter, som dem, jemlikt arrende-kon
traktet, ålegat, samt till kronans stora skada, i vä
sendtlig måtto och på ett för ifrågavarande bro
byggnads framtida bestånd menligt sätt, densamm
vanvårdat; pröfvar jag, med stöd af grunderna fö
lagens stadgande i 46 Kap. 2 och 4 8 JordaBal
ken, rättvist förklara, att innehafvarne af Nyqvarn
bro och qvarn, som, enligt cmförmälda kontrakt
ej fingo från hvarandra skiljas, förverkat rättigheten
att vid arrendet af dessa lägenheter varda bibehåll
pa; hvarföre jag, med ändring af HofRättens dom
gillar det: slut, hvaruti HäradsRätten stannat, si
att arrende-innehafvarne skola å nästa fardag lä
genheterna till Kongl. Maj:t och Kronan afträda
dem likväl obetaget, att serskildt å ort och ställe
som vederbör, utföra sin talan, i afseende på d
byggnader, som kunna dem enskildt tillhöra,. Här
uti instämde Hr JustitieRådet Nybleus, hvaremo
Hr JustitieRådet Bredberg, ogillande arrenderät
tens upphäfvande, till följe af de å qvarnverker
m. m. anmärkta bristfålligheter, fåste sig vid för.
summelsen, att i rätt tid erlägga 1834 års arren
de, och yttrade, att då claga tid att, genom in
stämning af detta tvistemål, göra Kronans rätt gäl
lande, icte finnes vara försuten, pröfvade Justi
tisRådet, för sin del, arrendatorerne skyldige at
frånträda arrendet nästa fardeg den 44 Mars 4840
med rättighet för dem att, rörande åbyggnaderna
föra den talan, hvartill de kunde anse sig befo
gade.
EHrr JustitieRåderne Stråle och Temptander för
klarade sig vara af samma mening, som Justitie
Rådet Engelhart, och resultatet af voteringen ble
således: att arrende-inaehafvarne äro dömda förlu
stige besittnings- och äganderätten till både qvari
och bron.