metafysiska, eller, om man så vill, fosforistiska
elementet taga öfverhand, hvaraf en och annan
skulle sluta till, att han icke blott är saille,
utan äfven filosof. För sin popularitet borde
Hr A. dock se till, om icke detta i lingden
skadar; och dessutom, i fall det snarare är en
ära att lefva på hvar mans läppar, att vara
älskad och senterad af den stora pluraliteten,
än att helsas som broder vid skolastikens och
den mystagogiska spekulationens riddarbord,
göres honom af någon dylik dekoration alldeles!
icke behof. En och annan kan väl ännu för
ett ögonblick låta hänföra sig af den der hem-
lighetsfulla och djupsinniga minen, af de aer
dunkla och halfförtäckta orakelspråken, och sä-
ga: ahell, mästare! du är försann en konstig
man!, Men konsten är dock på sin upphäll-
ning, och den tid, som kommer, skall icke vilja
veia om aen. Att dylika högsträfvande och
höglärde funderingar icke tillhöra Hr A:s skrift-
ställare-genius såsom nigonting absolut nöd-
vändigt, utan att han till och med ganska väl
kau, när han vill, behandla en abstrakt fråga
dem alldeles förutan, bevisar han i samma häfte
genom den högst intressanta början, han der
lemnar till en episod om samhällets uppkorast
och natur, samt de olika, politiska formerna.
Säkert är, att detta ämne, kommet i händerna
på en Atterbom, skulle fått en fysivnomi af
helt annan art; i Hr Almqvists uppsats derom
åter är den ren och klar, och vi finna icke en
enda gång ens ett acabsolut, aobjektivt, eller
a priori. —
Vi hafva för oss tolfte delen af aDela
Gardieska Arkivet: Den innefattar handlin-
gar och upplysningar rörande Carl X:s och
Carl XI:s regeringstider, utom åtskilliga bi-
drag till svensk topografi samt diverse för den
tidens statistik icke ovigtiga uppgifter. Rö-
rande den så mycket omtalade och om-
skrifna Carl den Eiftes syn,, förekommer en
underrättelse om uppkomsten af denna pam-
flett samt om dess olika editioner, jemte åt-
skilliga till kritik af dess innebåll af H. E. Hr
Grefve Dela Gardie lemnade upplysningar, för-
anledde af en i Revue de Parisp 4829 införd
uppsats: Vision de Charles XI af en Hr Me-
rimus, såsom han här i fyra repriser kallas.
(Torde menas den bekanta franska författaren
Merimee!) Vi låna för ro skull ur afdelningen
Vitterhbet följande aprof på allmogens biid-
ning i Carl XI:s tid, en bondes suplik till Ko-
nungen, ett pecorale,, värdigt att ställas i
bredd med de yppersta godbitar i denna genre:
cAllsmäktig och vördig kongl. Majestät,
min högtärade käre junker — salutem!
Thet är till eders allsmägtighet vår nådiga
vilja, att vi intet kunna lida fogdens förtretlig-
het, som vi lede i fjol, då han lät kasta oss i
jern och häktelse, och utgjöt oskyldt vatten på
menniskolikamen. Dertill med ligger vi dag-
ligen i gästning både för gud och menniskor,
fast vi sitta ailenast på Augementshemman, och
jag tagit en väderlös enka med fyra väderlösa
barn, så vill ändå den skamlösa fogden göra
mig till privet och hafva intill den endaste
nappen min hustru sitter på.
Vi förblifva eder allsmäktighets
högvördige tjenare
Per Olsson.n