kUusna pöras, partiella iramgangar på nagra Ia
punkter skola bifva ofruktbara och icke leda
till annat än spiliande af menniskolv. Men det
ligger fuilkvmligt inom möj:i hetens gräns, att
Tgöra denna slitt helsosam, och hvad som i
, detta bänseende nyligen blifvit försökt i liten
skala vid Bouffarik, bar gilvit så gynnsnde re-
sultater, att jag anser mig böra på dem fästa
uppmärksamhe:en. Bouffsrik är ett Fransyskt
j etablisement, anlagdt vid foten af Sahbel, vid in-
gången till Mitidjz. Det olyckliga telerans-
systemet, som rådt vid prowvinssas koloniseran-
de, felade icke att äfven der bära bittra fruk-
ter. I sjelfva byn, som man byggde, isolerade
I sig kolomisterne i stället att hålla sig tillhbopa, och
I följden blef, att de sålunda spridda blefvo ut-
satta för Hadjouternes anfall och träskens gilti-
ga ångor. Döden härjade grymt blind dem.
Ea simpel graf, uaderhållen vid passande djup
lek, har varit tillräcklig att beskydda dem bå-
de för pluadringar och feber, och ännu mer,
jatt skaffa dem en ansenlig valienmassa, deri-
genom att aflopp till denna graf bereddes för
alla de sumpar och träsk, som besvärade nejden.
J Då man med uppmärksaxhet följer vaitudra-
gens lopp och ojemuheterna i terrängen på Mi-
I tidja-slåtten, upptäcker mar utan möda spåren
(efter en kanal med sluttningar både åt öster
och vester, och som måste hafva upptagit alla
I vattenådror, som lupit från Atlasberget. På
somliga ställen af slätten visar sig denaa kanal
på det omisskänneligaste sätt, genom den re-
gelmässiga linie af trädstammar och kärrvexter,
som synas vid dess stränder. Förr eller sedna-
re måste man äter öppna den, och mean kan
då hoppas, att Mitidja en dag, liksom Pontiuska
träsken, får en farbar kanal, som skall göra
landet helsosamt, och tjena sisom kommunika-
tions-väg till de stora åkerbruks anläggningar e,
spridda på dess yta. D una slättbestår nestian!
öfverallt af en alluvisi-forsnation, med lökauti-
ga vexter hvilkas lökar väga ända Ull 10 kilo-
grammer. Jag har fört med mig en, som vä-
ger nära densa tyngd. De träd, som der öf-
verleiva hjordarnes anfall, uppna en Ovanlig
höjd och lummighet.
Ingenting är mera imposant i vextriket än
dessa grupper af fikonträn, af palmer och tår-
pilar med en lysande och skarp gi:öuska, som
så kraftfullt vittasr om jordens fruktbarhet och
höga alstringsförmåga. När ett progressitt och
regelmessigt kolonisations-system blifvit antaget,
som förenar nybyggarne 1 stallet ait sprida
dem, så skall denna jord, nu så farlig, alstra
underverk; men stunden för dem är ännu icke
kommen. Oaktadt våra soldaters tapperhet och
den förträffliga ristningen al våra vägar, kunna
icke nybyggarne alltid räkna på skydd för swa
personer. Ingen kan våga sig på ett visst af-
stånd från sin boning, utan att vara beväpnad .
från hufvud till fot.
Man går att hemta vatten ur närmaste källa
med bössan på axeln; man besöker hvarandra :
beväpnad. Denna omöjlighet att tran-portera
sig på ringaste afstånd, utan att vara åtföljd af
en eskort, är en outsäglig pina, och som gör,
att man icke ett enda ögonblick kan tro sig
varg i ett civiliseradt land.
Således består den utmärkande karakteren af
kolonisationen i provinsen Algier deri, att sätta
den Europeiske odlaren i stålet för Araben,
och att återkasta den sednare till de trakier,
som icke ännu äro våra vapen undergifna, Vi
hafva seti, buruledes i staden A!gier detia un-
danträngande af den infödda befolkningen små-
ningom gått för sig i följd af hismedlens till-
tagande dyrhet, oaktadt den tolerans vi visat
Muselmännen i allt, som hade afseende på de-;
ras religion. Den Arabiska befoltningen på
landet afiager likaledes dagligen, och lemnar at:
oss sin plats, aningen i töljd af transaktioner,
der icke allid rättvisan är på vår sida, eller
ock af ledsnad att lefva under ett system, som.
strider emot deras seder. Ända ivull märva-
rande stund har ingen sammangjutning varit
möjlig emellan de infödde och oss. Judarne
ensamme hafva inlåtit sig i relationer med se-!
grarne, såsom nya klienter. Man har sett
många Fransimän anlägga Arabisk drägt; ingen
enda Arab har anlagt Fransysk. De inföddes
barn, dem förälgrarne tillatit umgås med vira,
visa - utan tvifvel en stor fallerhet för a!t tala
vårt språk; men de tillhöra i allmänhet fomii-.
jer af lägsta klassen. I
Morerne i Algier hafva ända till närvarande I
stund icke skickat mer än tre eller fyra elever. d
till undervisningsverken i staden, som räkna I
omkring 4350 lärjungar; det är ett ganska ringa ;
antsl. På en bal, som nyligen gafs för Herti-
gen af Orleans, såg man ingen enda Morisk 4
dame, blott sju eller åtta judinnor: antipatien :
mot racen hade segrat öfver nyfikenheten. l
Hvad blir väl resultatet af denna utvan-4
dring? Böra vi eglädia oss deröfver e!ler be-!!