1cEe allgeles mols Stycke 2 på anara Ssicalten, men Dor-j
de ef lagen vara med något serskildt straff be-
lagda. i
LANDSORES-NYHET ER
Utdrag af ett bref från Upland.
Ibland nyttiga kommunala inrättningar på de
sednare irev, som icke kocmit tili den större
allmänhetens kunskicp, men förtjena att göra å
r det s. k. exmbetsmannegillet i Eoköpiog, he-
stående af åtskilliga exmbetsmän och ståndsper-
soner i och omkring staden, hvilka, i stället för
andra kollationers hillande, pa wissa terminer
sammanträda för stt rådslå om åtgärder, ledan-
de till ortens hästa. Detta gille har föstat sin
uppm: bet vid nyttan af foöliskolor och
folkbildning, och itjenlga böcker halva gerom
dess försorg blifvit tulltallmogens barp utdelsde.
Ena sparbank har äfven bbfvit inrättad, som vi-
gat sig bära genska goda frukter; och sistidne år.
har Kronofogden, Hr Assessoren Mo.en, med
verksamt biväde af ortens presterskap sökt till-
vägabringa förlikningskomiimtier, som redan ä-
ro valde i de flesta socknar och som rsan hop-
pas ej skola motarbetas af domaren i orter.
I Vårfrukyrke församling, der en sådan koro-
mitte redan varit i verksamhet, har den visat
sin fördel ej blott i det omedelbara biläggan-
det al några tvister utan äfven i återställande
af försonlighet och frid mellan grannar, som af
nog ringa anledaing blifvit bragta till det bit-
traste hat mot hvarandra.
Carlstad den 27 November. Den för
föräldramord dömde, genom tidniogarne bekan-
te, Jan Larsson från Glumserud, som efter tven-
ne till Kong! Maj:t ingifna nåde-ansökningar,
den ena af honom sjelf, den andra ef hans far,
fått sin dom så vida mildrad, att han befriades
från högra handens afbuggning och från stegling,
men skulle ä afrättsplatsen nedgräfves, affördes
bårifrån förl. Onsdag, för att undergå sitt straff.
Sedan han om natten förvarats i hemmanet Thors-
gården, och Thorsdsagsmorgonen emottagit Nattvar-
den i Wäzehärads kyrka, i närvaro af en samman-
skockad folkmängd från kringliggande socknar, blef
han afrättad samma dag på Wäsehärads afrätts-
plats, belägen emellan We och Rudsberg. Eburu
han visadsa sig beredd till döden, tycktes han dock
ej röja någon ånger öfver sin begångna gerning,
hvilken han först bekände för HäradsRätten, men:
sedermera enständigt förnekade. Detta förnekande:
tycktes slutligen hafva blifvit hos honem en fix ide, j
så mycket förklarligare, som han var i rusigt till-
stånd, då han förgiftade maten för sina föräldrar, !
och hvaraf, såsom bekant, blott modren dog. Brän-
vinet och en försummad uppfostran hade hjelpts
åt att störta denne 295 årige man, född uti förmög-
na vilkor, i dess elände. Begge föräldrarnes be-
gifvenhet på starka drycker och daglig osämja, :
gamt bårdhet emot barnen, hade hos horom mot
dem väckt bat och förakt, och inledt honom uti
ett oregelbundet lefnadssätt. Här varande fångpre-
dikant, som beredde honom till döden, fann honom !
äfven sakna de nödvändigaste kristendoms-begrepp,:
hvilket man mindre bordt vänta af en person, som
blifvit admitterad till H. H. Nattvard, hvilket dock !
vederbörande Presterskap ej lärer beviljat honom,
förrän han läst dertill i 3:n8 år, och man miss-
tröstade att kunna bibringa bonom mera kunskap.
— Från Gunnareby i Kihls socken berättas föl-
jande händelse. Den 7 dennes begaf sig, om mor-
gonen, Skräddaren Olof Clarqvist med hustru och
enda barnet, dottren Stina, född d. 4 Maj 18537,
från deras cirka !V, mil från denne gård inåt sko-
fen ägande torpställe fram till Gunnarsby, och in-
till hans svärföräldrars hus, hvarifrån de sedan med
samtliga husfolket begåfvo sig till det i angrän-
sande hemmanet Ulfsby då varande husförböret,
under hvilken tid svärmodren och förenämnda lilla
flicka voro ensamme hemma. De först återkom-
mande från husförhöret vid skymningens första
början, befaunno gumman gången till hvila, och dör-
rarne öppna, samt barnei borta. Man föreställe
sig den stora bestörtningen, än mera, då flickan,
efter anställd letning intill full skymning, ej åter-
fanns, och vidare, sedan en större folkmängd nära
hela natten med bloss genomsökt skogen omkring
och allt intill skräddarens bostad, utan att åter
finna barnet. Under natten kom litet snö på den
bara, men temligen tillfrusna, marken, då om mor-
gonen en större folkmängd anlände, som genom-
sökte hela skogstrakten. Man ropade härunder på
flickan, och slutligen svarade en röst: chär är jag!
Man säyndade i hast till stället, och man fann hen-
ne, alldeles oskadad, liggande vid foten af ett berg,
fullt !, mil från Gunnarsby, på andra sidan om
kärnar oeh mossar. Flickan förklarade, det hon i
natten sett eld, till hvilken hon velat gå för att
värma sig, men, integen af sömn, insomnat, samt
sofvit tills en stund förrän hon återfanns. Man
ansåg flickan, om ej ihjelfrusen, åtminstone för-
derfvad, hvarföre glädjen blef så mycket större,
helst ej några följder af skada ännu bemärkts.
I Werml T 1)
t
cl