OCH UTULlVAL, BYdIS alle y:d StEH BL je KE
franes. För att slutligen gifva akademien en
rigtig föreställning om denna revolution i eko-
nomiskt hänseende, är det nog att anföra det
facetu.a, att ena nybyggaad blifvit uppförd, till
hvilken regeringen afstått grunden emot en år-
lig ränta af merän 43 000 francs, och att den-
na byggnad, det oaktadt, ger ägaren en ansen-
lig inkomst.
En af de första följderna af vårt etablissement
i Algier bar varit, såsom man ser, att en del
al den infödda befolkningen försvunnit, antingen
i följd elf religions-fördomar eller genom den
tilltagande dyrheten; men att Europeerne på
detta sätt intagit de inföddes plats, har icke
skett utan uppkomstea af vissa ekonomiska fe-
nomener, hvilka förtjena den största uppmärk-
samhet. Då jag kommer att tala om förmö-
genhetens tillstånd 1 ÅA gier, skall jag framställa
de på en gång smärtsamma och skandalösa kri-
ser, genom hvilka man kommit til det kaos,
hvari hon för närvarande är nedsänkt, och ur
hvilket det icke är möjligt att draga henne utan
genom hjeltemodiga bezsödanden. Imedlertid är
det besynnerligaste fenomenet i denna omhvälf-
ning i Algier medeiklassens hastiga undergång,
oeh de infödde fattiges icke mindse hastiga upp-
stigande till rikedom. Större delen af dem,
som vi kalla borgare, hade innan vår ankomst
sin bergning, somliga al sysslor, som de nu för-
lorat, andra af inkomster, som vi försiört eller
användt til! allmånna behof, några af inkomster,
som numera upphört att stå i afpassadt förbål-
lande till den dyrhet på alla varor, som vår
ockupariion förorsakat. Desse olycklige, till stör-
re delen ur stånd att öfvesgifva sin naturliga håg-
löshet, falla med hvarje dag i ett allt djupare
elände. De driftigaste bland dem söka vaktmåä-
starebesiällningar vid våra administrations-by-
råer; de fanatiske flykta undan; de som under-
kasta sig sitt öde, sluta bekymren inom sitt
bröst och lefva på förknappning, glada att åt-
minstone i värdigheten af sin drägt kunna be-
vara qvarlefvorna af deras försvunna glans. Hvad
som blir af deras bustrur och döttrar i denna
grymma strid med behofven, vet Gud bäst! och
det utgör ett allvarsamt bekymmer för muni-
cipalstyrelsen.
Den lägre befolkningen deremot, som under
den föregående regimen icke hade annat att
vänta, än förolämpningar eller prygel, och som
jag ännu ganska ofta sett erhålla dylika, denna
klass, fordom så förtryckt, upplyfter nu sitt
bufvud och tillvexer hastigt i rikedom. Den,
som foråom var slaf, har nu sitt eget hus; rö-
relsen i hamnen ger god förtjenst åt en mängd
Bisheris och negrer, komna från gränsen, för
att idka bärareyrket; flera blifva kommissionä-
rer, och de, som äro af kabyliskt ursprung,
blifva förträffliga arbetare. Hela denna för-
ståndiga och raska befolkning har gjort sig full-
komligt hemmastadd med våra bruk och seder,
och i synnerhet med vårt mynt. Deras pas-
sion för hopande af skatter, liksom de giriges,
gör att en temligen ansenlig massa specie hvarje
dag försvinner ur rörelsen, emedan de ned-
gräfva hvad de förtjena, och man uppskattar,
ehuru visserligen mycket vilkorligt, den summa,
som på detta sätt blifvit dragen ur cirkulatio-
nen, sedan vi blefvo herrar öfver Algier, till
mer än 30 milloner francs. Landtmännen kring
Algier hafva icke minde profiterat af den ge-
nom vår närvaro ökade konsumtionen, cm man
får döma efter deras ifver, att hvarje: dag
förse torgen i denna stad med alla slags landt-
mannaprodukter. Jag underlät sällan, under
mitt vistande i Algier, att personligen i de
minsta detaljer gifva akt på denna handel, och
jag fann torgen alltid försedda lika rikligen,
om icke med så raånga olika slags varor, som
de i Paris. Trakten kring vår stora hufvud-
stad vwvisar icke mera rörelse; mera lil och
verksamhet, än avenyen till porten Babazour,
med sina karavaner af hästar, mulåsnor, vag-
nar och kameler, lastade med lifstmedel och
dignande under deras börda.
Man känner, då man vandrar omkring i
denna afrikanska stad, att i dess lifskraft ligger
någonting energiskt, som tillkännagifver rike-
dom och styrka. Toulon har, oaktadt sin ar-
senal och sin marin, utseendet af en ruinerad
stad, då man jemförer dess enformiga stillhet
med den feberlika rörelse, som råder i Algier.
Dag och natt ramla de gamla husen, för att
lemna rum åt regelmässiga och rymliga bygg-
nader; man ger sig till och med icke tid att
rödja bort qvarlefvorna, innan man lägger grun-
den till de nya husen. Trädgårdarne vid sjön
uthyras, liksom husen, till öfverdrifva priser,
och verkliga intresset på kapitalerne i alla dessa
transaktioner understiger icke 45 procent. En
bank skulle här vara af ofantlig nytta, om dess
styrelse på en gång kunde taga sig tillvara för
xt ddhåcane tveksamhet och hänförelsens fara.