dela här nedanföre detta dokument, endast med
uteslutande af sjelfva ingressen. Det lyder på
följande sätt. .
eInnan min afresa till Alzier hads3 jag läst nä-
stan alla da skrifter, som handla om denna ko-
loni, allt ifrån vår eröfring af densamma. Men
det gick mig så, då jag kom till Afrika, att j:g
på sjeliva ställena, hvilkas äro på ett helt an
nat sätt vältaliga än böckerna, nästan helt och
hållet glömde z7allt hvad jag läst af de sednare,
Jag har funnit Afrika fullkomligt olikt de smic-
krande eller mörka taflior, efter hvilta mean
vänjt sig att bedöma det; denna koloni är icke
öfverallt lika; den är till och med, efter trak-
taten i Tafna, ieke hel och sammanhängande,
ty denna traktat har huggit den i bitar, vis-
serligen fulla af lif och sträfvande efter återför-
ening, men ännu skilda från hvarandra genom
denna traktats bokstaf, om icke anda. Oran,
Algier och Konstantineh med Bona representera
tvenne särskilda slag näringstillstånd: Oran den
utrikes handeln, smuglingen inbegripen; Alzier
ett mindre atvecktadt åkerbruk tilldess Mitidja
slättlandet blir odladt, och Konstantineh det
högre åkerbruket, så snart vi få kolonister till
dess bedrifvande. Desse trenne hufvudpunkter
föreställa det förflutna, det närvarande och till-
kommande i kolonien. De likna hvarandra lika
litet som de beröra hvarandra. De tvenne yt-
tersta punkterna, Bona och Oran, äro lika långt
aflägsnade från hvarandra, som aila tre äro det
från Frankrike. Algier är väsentligen olika de
begge andra.
Man måste noga ligga märke till dessa olik-
heter då man beträder denna koloni, för ait
kunna bedöma den utan fördom och för att
icke af hvarje afdelning af dess territorium for-
dra annat än hvad den kan prestera. Sannin-
gen likmätigt måste man erkänna, att i närva-
rande stund endast tvenne stora hushållssyste-
mer äro i fråga: det som i Algier uppkommit
af den första ockupationens vacklande och för-
sök, och det som håller på att införas i pro-
vinsen Konsiantineh sedan 4837. Provinsen
Oran, lemnad i ett provisoriskt tillstånd, lef-
ver ännu i Spanska förvaltningens traditioner
och vanor, och dess handel skall utan tvifvel
få en gynnande impuls af dess fordna beherska-
res återuppvaknanee till lif och verksamhbet.
Till min stora ledenad har jag icke kunnat be-
söka denna provins, kallad till så höga öden.
Akademien täcktes således tillåta mig, att fästa
hela dess uppmärksamhet på Algier och Kon-
stantineh, d. v. s. på de tvenne stora koloni-
sations-system, hvilka hittills blifvit försökta i
Afrika. I dessa koncenterar sig hela frågan.
Innan dess upplösning sökes, är det nödvändigt
att i korthet framställa de båda provinsernas
fysiska beskaffenhet, och de resurser de erbjuda
för kolonissring. Genom Hertigens af Orleans
och generalguvernörens godhet har jag blifvit
satt i stånd att med egna ögon skåda de facta
och de förhållanden, dem jag nu går att fram-
lägga för akademien. Jag skall icke yttra mig
öfver någonting, som synts mig osäkert eller
tvifvelaktigt.
De första intryck man erfar, då men sätter
foten på Afrikas jord, äro ganska olika, allt ef-
ter som man landstiger i Algier eller i Philip-
peville. I Algier förvånas men vid den så nya
och ovanliga anblicken af denna hvita stad,
byggd amfitheatraliskt och sammanpackad inom
höga krenelerade murar. Det närmast kring-
liggande landet är betäckt med landtgårdar, om-
gina af höga trän af en yppig vegetation; dess
hamn är uppfylld af fartyg; på dess kajer trän-
ges en liflig menniskomassa, som påminner om
rörelsen i våra största städer. Allt i mån som
man kommer in i staden, tilltager förvåningen
vid åsynen af hela rader nya hus byggda på
Europeiskt sätt, och inrymmande eleganta bo-
dar. Man skulle tro sig våra i en stad i Pro-
vence eller i Italien, om ej skaror af negrer,
Biskeris och Araber, lifligt sysselsatta med
transporten af handelsvaror, gjorde att platsen
bibehöll något al sin ursprungliga fysionomi,
hvilken för öfrigt med hvarje dag alit mer för-
ändrar sig. Redan har nära tredjedelen af sta-
den Algier undergått denna metamorfos, som
sträcker sig till de öra qvarteren, och som
utan skoning drifver undan hela den musulmanska
befolkningen, upprorisk emot våra bruk, och
afekyende våra seder. Talrika emigranter från
Baleariska öarna, från Malta, Italienska kusterna
till och med från. Tyskland och Schweitz, mn
räknadt dem, som komma från Frankrike, in-
taga småningom i Morernes, Turkarnes och A-
rabernes ställen, hvilka nödgas flykta undan för
en orolig civilisation, som störer stillheten i
deras lif och hemligheterna i det inre af deras
boningar.
Också måste man uppstiga till de trånga små
gatorna i öfre delen af staden, för att träffa på