men, då varande regissören Allram till trots, skulle
likväl det tragiska slutet åstadkomma på åskådar-
ne alldeles motsatta verkningar mot vanligheten.
Blacd de manhaftige grenadiererna, hvilka som
väpnare och svenner fungerade i dramen,. hade
Allran utvalt tvenne da gröfsta och handsfasiaste
att föra bjetinnan till döden och på ett aifvet tec-
ken störia heune från en brygga i strömmen, Un-
der flere repetitioner hade hen inpreglat i dem,
att icke af någon åtbörd eller några ord af den o-
lyck!iga Agnes låta förvilla sig, utan obevexligt
störta henne i afgruaden. Allt hade vid general-
repetitiorea så morgonen sätt väl, och, öfvertygad
om ett punktligt utförande af deras uppdras, lem-
nais han dem ur sigte i der afgörande ögonblic-
ket. Eskorierad af ännu flere af dem, framskred
bieltinnen trysgt och med tiliförsigt, fast med ut:
slaget hår och dödsblekt a-sigte, mellan sina följe
slagare; redan hade hon beträdt den fruk!ansvärda
bryggan, redan hunnit till det stälie, der hon utan
nåd och barmhbhertighet skulle störtas i de brusan-
de vågorna. Då hon kastar en blick i djuaet, visar
han sig ögonblickligen darrande, och ropar först
sakta, sedan med bögre röst, åt kulissen. Men in-
gen gaf akt på henne. Hennes förlägeahet växte
i högsta grad, då machinisten gaf det öfverens-
komna tecknet å: knektarna och dessa raskt och
heslutsamt grepe henne, för att störta henne utför.
I ångest ropade hon halftögt åt höger och ven-
stor i kiisserna och gökte blidka de omilda, som
på begge sidar höllo i henne. Då ingsnticg hjelp-
te fattade hon slutligen med begge armar om hbro-
skranket och ronada med hörz och förtviflad röst:
a Madrassen, .madsassen! Pubdliken, som märkte
hvad som föregick nå senen, utbrast i ett bögljudt
skratt, och ridån måste gå ned, utan att Agnes blef
dränkt. j
— ÖOvonliga sviter af en musikalisk fest.
Schwei:zer-tidningar bafva berättat om en musik-
fest, som förliden vår fi ades i Andeltingen i. kan-
tonen Ziörich; för de mångfaldiga gästerna, som
från när och fjerran besökte denna fast. gafs äf
ven en middag. Allt afloop utan några störande
tilldragelser, men efte:åt iplupo från alla håll ho-
tänkliga underrättelser om de perseners helsotili-
stånd, som deltagit i middagen. De flesta af dem
hade blifvit farligt sjuka och många af dem dött.
Hveriebanda rykten uppkomma naturligtvis. iföljd
bäraf, och meningarna voro i början mycket dela-
de. Mäåänza trodde, att nåron förgiftning varit med
i saelet, eller aft det onda tillkommit genom oför-
tennta kopnarkärl. Men nu vi!l man veta, att or-
saken till de många olyvcksfalien var en förgifaing
af fettsyra. För bespisande af så många personer,
måste man nemligen samla en mängd köttvaror.
och dessa blefvo, för att hålla sig friska, inpackade
i lådor, så snart kresturen blifvit slagtade. San-
nolikt har derigenom denna giftiga syra utveckijat
sig, som uppkommer i förskämda köttvaror och
andra näringsämnen,