SA MISVM VSM SOMASSH Mö? 55 MRS SRS SO MS SM MYTERI, MARE MIA AR
jorden för alltid biefve derifrån skiljd, och lägen-
obetens innehafvare försättas i ett oberoende af hem-
mansägaren, som icke vore nyttigt; men med den-
na åsigt synes det innebära en motsägelse att bi-
behålla rättigheten till afsöndring på viss tid, till
(och med 50 år. För mig är åtminstone icke möj-
ligt att inse skilnaden i afseende på följderna. Kan
en hemmansägare, utan skada, vara i saknad af
den upplåtna jorden under 30 är, så måtte det äf-
ven kunna vidare fortfara utan olägenhet; och det
skall i de flesta fall säkerligen också ske penom
ny upplåtelse, då förre inuehafvarens odesiltningstid
gåti till ända, så att enda fördelen af det förän-
jdrade stadgandet blefvo tillfället för jordägaren att
skaffa sig en ökad vinst på odlarens eller dennes.
rätts innehafvares bekostnad. Hvad angår det an-
dra skälet, eller det öfverkiagade oberoendet, så,
em deita är ett ondt, utesiutes det icke deraf, att
upplåtelsen skett på viss tid, helst Örasesidiga rät-
tigheter och skyldigheter då böra vara lika be-
stämda, och lägenbetens ianehafvare således icke
är mera beroende i detta fall, än om hans besitt-
ning vore förenad med ägande rätt. Någon posi-
tiv bevisning för skadbhgheten af afsöndring under
full ägande rätt har, efter mitt omdöme, icke fö-
Irekommit; tvertom gifvas händelser, då både bil-
ligheten och fördelarne i staisekonomiskt afseende
tala för så beskaffade afsöndringar. Vore det väl
rättvist, vägra den arfvinge tili mindre lott, som
önskar och, utan hemmanets skada, kan få denna
Hott utlagd å sådan ouppodlad mark, som hemmans-
åboen icke lämpeligen sjelf kan bruka, och på det
ätt blifva bibehållen vid fädernejorden, såsom 9
S i pu gällande förordning innehåller; medgifves
åter afsöndring under ägande rätt i deta fall, så
har man ju, i och med detsamma, erkänt riktighe-
ten af principen i allmänhet. Icke helter käan det
vara ekonomiskt riktigt att, genom förändring af
11 S, lägga hinder för uppodlingen af sådane od-
lingsbara måssor, som på många stälien fianas, al
den vidd och godhet, ait de kunna göras jemngo-
da med gamia ägorna vid det hemman, hvartill de
nu ligga alldeles onyttiga; men hvaraf den ofia
dyrbara odiingen icke lärer företagas utan visshet
att få draga fortfarande nytta deraf. Vid sådant
förhållande anser jag icke lämpligt föreslå återta-
gandet af en tillåtelse, som, gagnelig eller åtmin-
stone eskadlig, redan för öfver 70 år sedan blifvit
gifven. Deremot har jag, lika med pluraliteten,
trott, att tillåtelsen till jords elier annan lägenhets
upplåtande på lifstid äfven borde i lagen uttryck-
ligen meddelas; att der ofta kunde vara nödigt, att
innehafvaren utaf afsöndrad lägenhet jemväl får
rättighet till bete å stamhemmanets ägor för de
kreatur, som vid lägenheten vinterfödas; samt att
lägenhet, som å skogsbygd afsöndras, må kunna
utdelas uti högst två lotter. Jag har föreslagit de
redaktions-förändringar, som, i följd häraf, blifva
nödiga vid 4, 2, 3 och 4 SS, och skul!le ur 4 Ä
uteslutas hvad dena innehåller rörande Kgl. Maj:ts
Befaliningshafvandes pröfningsrätt i afseende på af-
gälden för afsöndrad lägenhet, hvilket i stället fö-
rekommer i sammanhang med de föreslagna be-
stämmelserna angående undersökning ech pröfaing
om afsöndrings laglighet.
ö G skulle blifva oförändrad, och under 6 in-
föras en ny rörande vilkoren för upplåtelse af
jord på lifstid. Då sådan öfverlåtelse vanligen sker
med afseende å serskildte personliga förhållanden, ).
såsom till gerningsmän eller för jordägarens behof.
af arbetsbiträde, samt erfarenheten visar, att min-:
dre lägenheter nära byhemman på sådant sätt, öf-:
veral!t i landet blifvit upptagne och bebyggde, har :
jag ansett de serskilda omständigheter härvid äga i
rum, att lägenhet, som för lifstid upplåtes, må va-l:
ra af inskränktare omfång, än de, som afsöndras
under ägande rätt, eller på vissa bestämda är, samt:
således kunna komma i annan inuehafvares hand, ,
än den, till hvilken första upplåtelsen skett; äfven-j:
som att afgäldens bestämmande må blifva beroende !i
af vederbörandes enskilda aftal. l
Under 7 skulle införas nu varande 6 S; 1:a;q
mom. bibehållas oförändradt; uti 2:a mom., i stältet
q
l
j
Å
Å
för orden: apå viss tid upplåten är sättes: apå
vissa bestämda år upplåten är,, samt att 3:dje
mom. tillägges, rörande lägenhei, som för lifstid är
upplåten.
Under SS 8, 9, 10, 414 och 42 skulle införas nu
varande 7, 8, 9, 10 och 141 SS.
En ny intages under 43, innefattande före-
skrifter om undersökning, rörande afsöndrings iag-1
lighet och om afgäldens bestämmande. Denna un-j
jersökning synes vara lika behöflig i detta fall och i
vid frågor om hemmansklyfning. Öeh för Zontrol-:
ens fullständighet är under 8 14, jemte innehållet
af nuvarande 42 S, ytterligare tillagd enahanda
bestämmelse, i afseende på rättigheten till lagfart,
inteckning och skattskrifning, som förut, i fråga
om hemmansklyfning blifvit föreslagen. j
Till förekommande af de från flera Län öfver-
klagade olägenheter, som uppstå derigenom, att,s
vid köp, säljaren, till sitt begagnande, undantager c
så stor del af hemmanets ägor, att den nya åbocen
omöjligen kan hafva sin bergning af återstående! i
igornas afkastnirg, utan i verkligheten är obesu- I
en; synas så beskaffade afts! böra betraktas lika n
ned andra afsöndringar och enahanda stadganden, o
afseende derå, meddelas. Kan afhandling, vid 1
kedd pröfning, icke godkännas, i hvad den rörer! d
indantaget, måste, i följd deraf, öfverlåtelsen af FE
emmanet äfven enses ogild och återgår. Dessa !d
tadganden äro intagna under 43 i förslaget. — !s
Alimän klagan bar blifvit förd öfver de olägen-!n
eter, som uppkomma genom anläggning af så kal-! d
ade Backstugor, med ringa eller ingen jord; menW
lå så beskaffade upplåtelser icke lära kunna all-a
leles förbjudas, och bestämmandet af jord-ägarenss:
ersonliga förbindelser och ansvarighet, artingenn
ör backstugubjonens utskylder till staten eller ils
fseende på deras underbåll, då de sjelfva ej för- 11,
nå sådant sig förskaffe, icke synes vara föremållsi
ör nu ifrågavarande Lag, har jag trott det varas!
illräckligt, att endost det bestämda stadgande med-ia
jelas, att upplåtelse af mindre rymd, än som i 3jo
l
(
l
8