Serskildt Utlåtande i fråga om Hemmansklyf-
ning, af Hr Revisionssekreteroeren Faxe.
oooDå Hr Revisionssekreteraren Faxa i flera vä-
sendtliga punkter skiljt sig från åsigterna hos
plureliteten inom den för hemmensklyfvings-
frågans behandling nedsatta kommitten, samt
med synnerlig utförligbet redogjort för sin me-
ning, anse vi oss böra bidraga att gifva hans
utlåtande en större publicitet och införa det
derföre här nedan:
Då jag ej kan i alla delar biträda det s! Kom-
miterade beslutade: underd. förslag till förnyad
förordning angårnde grunderne och vilkoren för
hemmansklyfning, samt afsöndring af jord eller
andra lägenheter från hemman, bör jag äfven upp-
gifva grunderne för den af mig yttrade skiljaktiga
mening; likasom mig må tillåtas i korthet sngifva
de serskildta orssker, som föranledt mitt deltagan-
de i vissa delar af förslaget, derom jag msed plus
raliteten varit ense.
Det ifrågavarande ämnet inzefattar två bufvud-
sfåelnivgar, eller frågorne om: klyfning af hem-
man med åtföljande mantal och sänta å hvarje
utklufven del, ssmt afsöndring eller upplåtelse från
hemman af dertill hörande jord eller lägenhet, u-
tan något d rå satt mantal.
I förra afseendet, eller rörande hemmansklyf-
ning, förekommer först frågan, huruvida de uti 4
Kap. 2 6. af Kongl. Förordn. den 19 December
41827 bestämde grunder för besuterhet böra antin-
gen bibehållas efler förändras? Någon fråga att
ytterligare utsträcka tillåtelsen till klyfvingen är
icke väckt; men blend de Kommittcer inom 23 Län,
som i ämnet gig yttrat, hafva 49 hemställt om gå-
dan förändring i förerämnde grunder, att fordrin-
gerne för besutenhet skulle betydligt ökas. Vid
bedömandet häraf, har jag, för min del, funnit, att,
om det än å ena sidan kan vara nödigt, att
i ett land, der binäringer för jordbrukaren äro få
och osäkra, och der missvexter icke sällsn inträf-
fe, styckningen icke må utsträckzss derhän, stt möj-
ligheten af bergnivg, äfven för den verksamme ech
ordentiige arbetaren, derigenom till intet göres och
det blifver för honom nödvändigt, att för sitt up-
pehälle, i mer eller mindre mehr, anlica endras
barmhertigbet, hvilket, gencm en fortgående ohej-
dad hemmeaensklyfring kunde leda till den följd,
att, inom vissa Kommuner, så måvga blefto i be-
hef af understöd, att de få äterstående icke för-
mådde det lemna, så är det åter, å den andra lHli-
ka uppenbart, att just i den mizdre utvecklingen
och det ringsre antolet af näringar inom landet,
kanske äfven uti de hirder, som, genuonr, beståen-
de författningar, ännu finnes emot en fri utöfning
af dessa näringar, bör sökas orsaken, hverföre de
lesta, som önska och kunna förskefta sig en sjelf-
ständig verksamhet, söka denna i egande eller be-
ittripg af jord, och ett denna klass of medlem-
nar i samballet på många orier tillteger i större
örbällande, än som är nyttigt. När, sisom man
bör hoppas, verksambeten i en fremtid ken me-
fa tiktes äfven åt andra näringar, skall sådant, i
föreDing med en stigande upplysting, minska de
nu öfverklagade olägenbeterna, och missförhållen-
let jemnas, i den mohn upplysningen medförer red-
ighet och omtanka, samt genom andra uppkom-
nande eller ökade näringsutvägar, flere dragas till
lessa; men imedlertid vore det orättvist att stadga
ådana vilkor för egande eller besittnivg al jord,
tt en ordentlig och flitig, fast mindre bemedlad,
rbetare betages möjligheten att förvärfva fast e-
endom och således vinna det oberoende, hvars
ftersträfvarde är oskiljaktigt från hvarje bättre
atur. franskar man de yttranden, Länskommit-
ruken emot författni
rakten för dess efte
fverklagas. Väl
insett de i förha