icke folkets utkorade; att fyrdelningeons kurtporationsombud utgöra ett verkligt p ås af folkets valrätt, så länge Biksens Stönder kallas Svenska folkets Ombud, under det valen förrättas al korporationerna, men ej af folket. Om folket är missbelåtet mea förhållandet: om det önskar en förändring bärutinnan, så blifver det icke lätt att fatta, att den allmänna belåtenheten blifver återställd, genom korporations-ombudens aflönpande iftån us allmänna statsbidragens kassa; och det miste ursäktas, att man icke lätt begriper billigheten och rättvisan af de icke väljandes deltagande uti kostnaden för de korporeations-ombud, med bvilkas tillgöranden Svenska allmänheten hiuntills ansett sig så föga belåten; och tviflet i denna del förjagas ieke ens af äfventyret, alt den föreslagna skratt. kören blifver den motsatta mesingens förbindelse till motbevisning. — Den, som iecka besitter öfvermodets hånlöje till sin disposition, nödgas, ehuru klent som hel:t, genom några skäl söka göra sina satser gällande. För en god bevisning fordras, efter den latinska regeln, en riktig urskiljning; och folkrådgifvsren synes varit uti ett stort behof att så boriblanda korporationsoch skrå-ombuden med begreppet om en folkrepresentation, att det kära folket skulie föreställa sig det wull korporations-ombuden gifna rådet, att ifrån synpunkten af allan barmhertighets begynnelse meda en sjelf, i första rummet och till afbjelpuade af missbelåtenheten taga för sig, vora en handling till främjande af folkets allmännare deltagande uti lagstiftningen; men utslsget hlifver möjligen helt annorlunda, när förslaget tages nigot närroere under öfvervägande. Folkrådgifvaren yttrar på ett ställe, att cingen kan neka, det korporationerna äro så betungade af arfvodena, att de alltid äro nästan färdig skänka bort hela representationsrätten,; och detta är just hvad folket af korporatiens ombuden i all ödmjukhet begär, nemligen genom representationsrättens öfverflyttande ifrån korporations ombuden, till folkombuden; och först till dess2, kan eflöning från statskassan komma i fråga, med mindre att korporationsombudet i öfverersstäwmelse med rådgifvarens försjag kunna tilltro sig att till korporaLionems fördel lägga våldssmma händer på St6Bska folkets eller på det allmännes medel. Ar det möjligt föreställa sig, hvad folkrådgifvaren förutsätter, ait barmen öfter den tunga, riksjagsmannaarvodet pålägger de väljarde korporaionerne, skulie föra dem att bertstänka hela representationsrätten, så blifver det ju en logisk slutsats, att korporatione:nes frigörelse ifråm utbetalanlet af arfvodena, skulle på det starkaste sommannyta korporationsoch skråförhållardesnpe inom vår representation, otvifvelaktigt till föga belåten1et för Svenska folket. Arfvodenas fortfarande ut;etalning från de väljande korporationerne blefva leremot under närvarande förhällenden et hufjudvilkor för befrämjandet ef Svenska folkei:s san2 ocs verkliga intresss, just genom korperatioiernes missbelåtenhet med tyngder af sin reoreentationsrätt. (Slutet följer)