, j 1 CULO FY fe: Uti det tjugondeförsta Aftonbladet, M 9, läses ea uppmaning till Svenska folket, catt genast vid valen så ovilkorligt uppgöra med sina fullmäktige (korporetionernas,) att de finna sig förpligtade endast i den händelse taga riksdagsarfvoden af siua respektive korporationer, att oöfvervinnerliga hinder, (som enligt folkrådgifvarens tanka icke finnas) skulle möta för dem, latt efter egna motioner vid riksdagen bli besoldade af öfverskotten på bevillningen eller af jodisponerad bankovinst eller likgodt af hvilka lJallmänna medel som heldst, öfver hvilka RikIsens Ständer äga ensam dispositionsrätt., En sig så kaliande folkets vän, med den säkerhet i medvetande och ton, att kunna fritaga sig från sjelfva möjligheten af iörebråelsen, ahvarken, att liknöjd för folkets sanna väl, förblifva i overksamhet, medan dess fjettrar smidas och vinna slutlig härdning; eller att blott bafva tagit munnen full med stora ord, utan att lemna folket något handtag, något förnuftigt råd., en sådan folkets vän lämnaråt Riksdagsmännen vid blifvande Riksdag åfvanskrifne råd, att genast vid riksdagens början lägga händrega på tillgänglige medel, för att befria de väljande korporationerne ifrån utgiften af riksdagsmannaarfvodet, och för att åt 130 af Adelns bitintills obesoldade ledamöter förskaffa ett arfvoda af 5 Rdr Bko om dagen. Sedan folkvännen uti en lång wvidtomfattande inledning sökt visa Svenska folket hela betänkligheten af dess ställning, kommer han till den segrande slutsatsen, att Svenska folket främst af jallt göres behof af en plan till direkt handling, en plan, så enkel, så oskyldig, så lättfattlig, så allmänt intresserande, och framför allt så rättsenlig och lätt verkställbar, att folket icke behöfver annat ljus än sit eget sunda förnuft för att pröfva dess både motiver och syftning.n Med den allvarligaste föresats, att ensamt vidhålla sak, är det likväl omöjligt att undertrycka en viss grad af förundran, buru en skriftställare af ett kändt anseende kunnat asåsom ett inosa Svenska statsskicket allt ondt botande arecanum) uppgifva kastoch skråkorporationsombudens förening omkring egennyttans fana, och såsom en hoppgifvande utsigt för Svenska folket, om korporationernas ombud hade den godheten, att på Svenska folket öfverfiytta de väljande korporationernes, 1 grundlag stadgade skyldighet, att vid riksdag underhålla sina om-j bud, och att inom adeln grunda ett ej obetydligt antal stipendier för de trogna och idoge arbetarena uti virgården. Vid tankan, att med en frejdad man vara af så aldeles stridiga åsigter, tvekar naturligtvis ofta underlägsenheten vid att angripa satser, som med öfverlägsenhetens hela säkerhet blifvit framställde; men här visar sig det overkställbara af cfolkvännens, förslag ifrån laglighetens synpunkt gå påtagligt, att uppmärksamheten i första rummet härå torde böra fästas. Riksdagsordningen är grundlag; och dess 47 2 mom. förordnar, att aRiksdagsman njute af dem, som berättigade äro att välja, anständigt och tillräckligt underhåll och resekostDadn, so ss cv Grundlagen miste äfven uti dess mest underordnade detaljer respekteras; men riksdagsmannaarfvodets öfverflyttande från de väljande korporationerns till statskassan blefve oemotsägeligen en förändring af Riksdagsordningens 47 S; och en så beskaffad förändring får icke ske på annat sätt än Grundlagen bokstefligen föreskrifver. Att tillstyrka Riksdagsmännen, för korporationernas nytta behandla grundlagen på samma sätt, som den uti tryckfrihetslagen, genom styrelsemaktens hedrifvande 4842 behandlades, är ett steg, som torde af den rådgifvande folkvännen icke varit tillräckligt öfvertänkt, då det svårligen öppet lärer kunna försvaras, att ändamålet belpar medier; och om denna åsigt inuebär någon grund, så torde det få medgifvas, att förslaget, äfven om det i öfrigt antoges för vodt, likväl måste genomvandra konstitutionsatskoitet och me riksdagars öfvervägande till beslut, innan det kan blifva gällarde. Förslagets verkställbarhet, utan konstitutionsutskettets medverkan för ett ögonblick åsidosatt, frarokallar dessutom en ancan undersökning, buruvida det innebär den billighet, rättvisa och nytta, som Svenska fulkets rådgifvare ati sin proklamation har antydt. I Meningen blifver här ingalunda, att uppgöra något Rikets Stärders skuldregister, hvarföre! man helt enkelt inskränker sig till en endaj råga: Ar Svenska folket belåtet med sin fyrdelade ståndsrepresentation? Folkvännen eller rådgifvaren besvarar sjelf nekande denna fråga, här han yttrar, catt ingen kan lifligare än han önska reform, — Hvarföre finner sig icke Svenska folket helåtet med sin fyrdelade representation? hlifver efter det föregående svaret