,
j
1 CULO FY fe:
Uti det tjugondeförsta Aftonbladet, M 9, lä-
ses ea uppmaning till Svenska folket, catt ge-
nast vid valen så ovilkorligt uppgöra med sina
fullmäktige (korporetionernas,) att de finna sig
förpligtade endast i den händelse taga riksdags-
arfvoden af siua respektive korporationer, att
oöfvervinnerliga hinder, (som enligt folkrådgif-
varens tanka icke finnas) skulle möta för dem,
latt efter egna motioner vid riksdagen bli be-
soldade af öfverskotten på bevillningen eller af
jodisponerad bankovinst eller likgodt af hvilka
lJallmänna medel som heldst, öfver hvilka Rik-
Isens Ständer äga ensam dispositionsrätt.,
En sig så kaliande folkets vän, med den sä-
kerhet i medvetande och ton, att kunna frita-
ga sig från sjelfva möjligheten af iörebråelsen,
ahvarken, att liknöjd för folkets sanna väl, för-
blifva i overksamhet, medan dess fjettrar smi-
das och vinna slutlig härdning; eller att blott
bafva tagit munnen full med stora ord, utan
att lemna folket något handtag, något förnuf-
tigt råd., en sådan folkets vän lämnaråt Riks-
dagsmännen vid blifvande Riksdag åfvanskrifne
råd, att genast vid riksdagens början lägga hän-
drega på tillgänglige medel, för att befria de
väljande korporationerne ifrån utgiften af riks-
dagsmannaarfvodet, och för att åt 130 af A-
delns bitintills obesoldade ledamöter förskaffa
ett arfvoda af 5 Rdr Bko om dagen. Sedan
folkvännen uti en lång wvidtomfattande inled-
ning sökt visa Svenska folket hela betänklighe-
ten af dess ställning, kommer han till den se-
grande slutsatsen, att Svenska folket främst af
jallt göres behof af en plan till direkt handling,
en plan, så enkel, så oskyldig, så lättfattlig, så
allmänt intresserande, och framför allt så rätts-
enlig och lätt verkställbar, att folket icke be-
höfver annat ljus än sit eget sunda förnuft för
att pröfva dess både motiver och syftning.n
Med den allvarligaste föresats, att ensamt
vidhålla sak, är det likväl omöjligt att under-
trycka en viss grad af förundran, buru en skrift-
ställare af ett kändt anseende kunnat asåsom ett
inosa Svenska statsskicket allt ondt botande a-
recanum) uppgifva kast- och skråkorporations-
ombudens förening omkring egennyttans fana,
och såsom en hoppgifvande utsigt för Svenska
folket, om korporationernas ombud hade den
godheten, att på Svenska folket öfverfiytta de
väljande korporationernes, 1 grundlag stadgade
skyldighet, att vid riksdag underhålla sina om-j
bud, och att inom adeln grunda ett ej obetyd-
ligt antal stipendier för de trogna och idoge
arbetarena uti virgården.
Vid tankan, att med en frejdad man vara
af så aldeles stridiga åsigter, tvekar naturligtvis
ofta underlägsenheten vid att angripa satser,
som med öfverlägsenhetens hela säkerhet blif-
vit framställde; men här visar sig det overk-
ställbara af cfolkvännens, förslag ifrån laglighe-
tens synpunkt gå påtagligt, att uppmärksamhe-
ten i första rummet härå torde böra fästas.
Riksdagsordningen är grundlag; och dess 47
2 mom. förordnar, att aRiksdagsman njute
af dem, som berättigade äro att välja, anstän-
digt och tillräckligt underhåll och resekost-
Dadn, - so ss cv
Grundlagen miste äfven uti dess mest under-
ordnade detaljer respekteras; men riksdagsman-
naarfvodets öfverflyttande från de väljande kor-
porationerns till statskassan blefve oemotsägeligen
en förändring af Riksdagsordningens 47 S; och en
så beskaffad förändring får icke ske på annat
sätt än Grundlagen bokstefligen föreskrifver.
Att tillstyrka Riksdagsmännen, för korporatio-
nernas nytta behandla grundlagen på samma
sätt, som den uti tryckfrihetslagen, genom sty-
relsemaktens hedrifvande 4842 behandlades, är
ett steg, som torde af den rådgifvande folkvän-
nen icke varit tillräckligt öfvertänkt, då det
svårligen öppet lärer kunna försvaras, att än-
damålet belpar medier; och om denna åsigt
inuebär någon grund, så torde det få medgifvas,
att förslaget, äfven om det i öfrigt antoges för
vodt, likväl måste genomvandra konstitutions-
atskoitet och me riksdagars öfvervägande till
beslut, innan det kan blifva gällarde.
Förslagets verkställbarhet, utan konstitutions-
utskettets medverkan för ett ögonblick åsido-
satt, frarokallar dessutom en ancan undersök-
ning, buruvida det innebär den billighet, rätt-
visa och nytta, som Svenska fulkets rådgifvare
ati sin proklamation har antydt. I
Meningen blifver här ingalunda, att uppgöra
något Rikets Stärders skuldregister, hvarföre!
man helt enkelt inskränker sig till en endaj
råga: Ar Svenska folket belåtet med sin fyr-
delade ståndsrepresentation? Folkvännen eller
rådgifvaren besvarar sjelf nekande denna fråga,
här han yttrar, catt ingen kan lifligare än han
önska reform, — Hvarföre finner sig icke
Svenska folket helåtet med sin fyrdelade repre-
sentation? hlifver efter det föregående svaret