med det fattigare folket eller med tjenstehjo:
o. d.; mean en annan gång, när sama faderlig:
husbondemakt rycker an emot en handlande oci
bemäktigar sig dess böcker, emot lag och rät
bshåller dem i veckor och månader, anställe
inqvisitoriska undersökningar och emott2ger pam:.
fetter, åsyftande att förstöra den angripne per.
sonens heder ech ära, så börjar något hvar fin.
na, att godtyckets och missbrukens princip le
der tili likadana följder för alla klasser.
Men är man ense om riktigheten af dessa
reflexioner, så är det ock:å ej svårt att inse,
att det vore icke allenast inkonseqvent, utan
äfven mindre värdigt det rum, hufvudstadens
Borgerskap kan och bör intaga ibland de re-
presenterande samhälls-elementerna, såsom en
kärna af den upplysta medelklassen och den ri-
kaste och anseddaste kommunal-korporation i
hela landet, ifall det skulle tilldraga sig så be-
synnerligt, att en del af dess riksdagsmän, i
följd af det nu begagnade valsättet och mindre
föreseende å de väljandes sida komme att biif-
va af en politisk färg, en annan del åter af en
motsatt, och det skådespelet möjligen gifvas åt
landet, att serskilde fullmäktige för samma stad,
representanterne af samma intresse komme att
stå upp för att strida och motarbeta hvaran-
dra, hvarigenom hela ändamålet med deras
verksamhet sku!le upplösa sig i en nullitiet. Att
detta i vår tanka icke kunde inträffa, i bän-
delse valen voro direkta, kandidaterne på för-
hand hade tillfälie att utveckla hvar och en si-
na opinioner och sin politiska trosbekännelse,
och samtlige individerne af de väljande klasser-
nå dervid kunde vara tillstädes och omedelbart
derefter företaga valen, är en tydlig följd af de
nyss gjorda förutsättningarne om opinionens en-
stämmighet öfver systemet och dess följder i
dåt hela. Men då detta nu icke är förhållan-
det, utan valen ske medelbart geaom elekto-
rer — hvilket det derföre icke är vår mening
att vilja fördöma — synes det imedlertid vara
så mycket mer angeläget, icke blott att de ur-
sprungligen väljande klasserna hvar för sig äro
med desse elektorer på förhand öfverenrs om hvad
man hufvudsakligen bör åsyfta såsom ändamål
för den instundande riksdagen, utan också Isyn-
nerhet, att en bestämd pluralitet och enstäm-
mighet sedan kommer att råda mellan alla clek-
torerne, samt att desse äga en tillförlitlig känne- i
dom om de personers åsigter, karakter och sjelt-I
ständighet, hvilka komma i fråga till ombud. i
Det är ingalunda sagdt, att denna kännedom är
så lätt att vinna med full säkerhet: frestelser-
na äro mångahanda, och man kan vara öfver-
tygad — ja, det är till och med icke att un-
dra på — att de, som finna sig hotade i be-
sittningen af maktens eller sidoinflytandets fi-
deikommisser, hvilka de annars ansett sig böra
få innebafva intill sin afgång enligt anaturens
ordning), skola uppbjuda sina krafter att mot-
verka en misshaglig opinionsyttring från natio-
nens sida och det i samma mån, som deras ställ-
ning blir mera äfventyrlig. Det är till och med
både möjligt och sannolikt, att ansträngningarna
och försöken att kaptivera de blifvande riks-
dagsmännen denna gången hufvudsakligen skola
riktas åt BorgareStåndet, der vederbörande kun-
na föreställa sig ett resultat lättast att vinna,
dels genom personalens fåtalighet, dels i tankan
på korruptionens lättare inträde hos en del af
städernas representanter, vare sig genom före-
speglande af personliga fördelar åt dem, som
ännu hafva något att söka på embetsmanna-
banan, eller i följd af lokala intressen och pe-
titioner. Vi äro likväl öfvertygade, att veder-
börande bedraga sig i sina förhoppningar. För-
futna riksdagars erfarenhet har väl någon gång,
ty värr, visat, huru det låtit sig göra att för-!
må en eller annan af Svenska folkets represen-
tanter att betala enskilda artigheter, middagar:
och handtryckningar i hofvets salonger samt ett:
välvilligt nedlåtande, om också icke en person-!!
lig fördel, med eftergifvenhet af det allmännas !
fordringar, ofta just i de fråger, sem varit för:
nationen vigtigast. Men om man derföre icke
för sig sjelf bör dö!ja, ait den största grannlagen-
het bör råda i valet af personer, så är det intet tvif-
vel, att ett tillräckligt antal redliga och karak-
tersfasta män finnas lika väl bland Stockholms
Borgerskap, som inom nägot annat Stånd, hvil-
ka icke låta dåra sig hvarken af hofvets glans
eller något bland alla de taktiska konstgrepp,
som tillhöa det inre af våra riksdagars histo-!
ria; och åtminstone hvad hufvudstaden beträf-
far hafva de serskilda klasserna haft ett till-
räckligt tillfälle att i detta afseende pröfva de
män, som komma i fråga, för att icke bekhöfva
misstaga sig.
För att härifrån komma till den sednare af-
delningen eller den frågan: cHvad är det då
4
t
egentligen, som de väljande böra afse eller äga
att påraåkna af sina ombud? så är det för io-