med det fattigare folket eller med tjenstehjo: o. d.; mean en annan gång, när sama faderlig: husbondemakt rycker an emot en handlande oci bemäktigar sig dess böcker, emot lag och rät bshåller dem i veckor och månader, anställe inqvisitoriska undersökningar och emott2ger pam:. fetter, åsyftande att förstöra den angripne per. sonens heder ech ära, så börjar något hvar fin. na, att godtyckets och missbrukens princip le der tili likadana följder för alla klasser. Men är man ense om riktigheten af dessa reflexioner, så är det ock:å ej svårt att inse, att det vore icke allenast inkonseqvent, utan äfven mindre värdigt det rum, hufvudstadens Borgerskap kan och bör intaga ibland de representerande samhälls-elementerna, såsom en kärna af den upplysta medelklassen och den rikaste och anseddaste kommunal-korporation i hela landet, ifall det skulle tilldraga sig så besynnerligt, att en del af dess riksdagsmän, i följd af det nu begagnade valsättet och mindre föreseende å de väljandes sida komme att biifva af en politisk färg, en annan del åter af en motsatt, och det skådespelet möjligen gifvas åt landet, att serskilde fullmäktige för samma stad, representanterne af samma intresse komme att stå upp för att strida och motarbeta hvarandra, hvarigenom hela ändamålet med deras verksamhet sku!le upplösa sig i en nullitiet. Att detta i vår tanka icke kunde inträffa, i bändelse valen voro direkta, kandidaterne på förhand hade tillfälie att utveckla hvar och en sina opinioner och sin politiska trosbekännelse, och samtlige individerne af de väljande klassernå dervid kunde vara tillstädes och omedelbart derefter företaga valen, är en tydlig följd af de nyss gjorda förutsättningarne om opinionens enstämmighet öfver systemet och dess följder i dåt hela. Men då detta nu icke är förhållandet, utan valen ske medelbart geaom elektorer — hvilket det derföre icke är vår mening att vilja fördöma — synes det imedlertid vara så mycket mer angeläget, icke blott att de ursprungligen väljande klasserna hvar för sig äro med desse elektorer på förhand öfverenrs om hvad man hufvudsakligen bör åsyfta såsom ändamål för den instundande riksdagen, utan också Isynnerhet, att en bestämd pluralitet och enstämmighet sedan kommer att råda mellan alla clektorerne, samt att desse äga en tillförlitlig kännei dom om de personers åsigter, karakter och sjelt-I ständighet, hvilka komma i fråga till ombud. i Det är ingalunda sagdt, att denna kännedom är så lätt att vinna med full säkerhet: frestelserna äro mångahanda, och man kan vara öfvertygad — ja, det är till och med icke att undra på — att de, som finna sig hotade i besittningen af maktens eller sidoinflytandets fideikommisser, hvilka de annars ansett sig böra få innebafva intill sin afgång enligt anaturens ordning), skola uppbjuda sina krafter att motverka en misshaglig opinionsyttring från nationens sida och det i samma mån, som deras ställning blir mera äfventyrlig. Det är till och med både möjligt och sannolikt, att ansträngningarna och försöken att kaptivera de blifvande riksdagsmännen denna gången hufvudsakligen skola riktas åt BorgareStåndet, der vederbörande kunna föreställa sig ett resultat lättast att vinna, dels genom personalens fåtalighet, dels i tankan på korruptionens lättare inträde hos en del af städernas representanter, vare sig genom förespeglande af personliga fördelar åt dem, som ännu hafva något att söka på embetsmannabanan, eller i följd af lokala intressen och petitioner. Vi äro likväl öfvertygade, att vederbörande bedraga sig i sina förhoppningar. Förfutna riksdagars erfarenhet har väl någon gång, ty värr, visat, huru det låtit sig göra att för-! må en eller annan af Svenska folkets representanter att betala enskilda artigheter, middagar: och handtryckningar i hofvets salonger samt ett: välvilligt nedlåtande, om också icke en person-!! lig fördel, med eftergifvenhet af det allmännas ! fordringar, ofta just i de fråger, sem varit för: nationen vigtigast. Men om man derföre icke för sig sjelf bör dö!ja, ait den största grannlagenhet bör råda i valet af personer, så är det intet tvifvel, att ett tillräckligt antal redliga och karaktersfasta män finnas lika väl bland Stockholms Borgerskap, som inom nägot annat Stånd, hvilka icke låta dåra sig hvarken af hofvets glans eller något bland alla de taktiska konstgrepp, som tillhöa det inre af våra riksdagars histo-! ria; och åtminstone hvad hufvudstaden beträffar hafva de serskilda klasserna haft ett tillräckligt tillfälle att i detta afseende pröfva de män, som komma i fråga, för att icke bekhöfva misstaga sig. För att härifrån komma till den sednare afdelningen eller den frågan: cHvad är det då 4 t egentligen, som de väljande böra afse eller äga att påraåkna af sina ombud? så är det för io