BLANDADE ÄMNEN
RÅN SUNDETS VÅG TILL LÖGARNS
STRAND.
(Reseintryck.)
(Slut från J2 10.)
Ått hela denna historien om den röfvade
kitteln endast var en dröm, bevisas häst der-
af, all vi om morgonen hade vår ångpanna
riktigt i behåll, och utan hinder i god
tid begåivo oss vidare. Från Söderköping är
endast ett obetydligt stycke qvar af kanalen,
och man befinner sig derefier ute på den vac-
kra fjärden Siätbaken, verkligen för vacker för
sett så dumt och prosaiskt namn. Det är visst
och sannt, att nasan på orter, liksom på per-
soner, stundom kunna vara bra misslyckade.
Jag vot icke hvad det i detta Slätbaken lig-
ger för barbariskt och platt på samma gång:
men föreställ er hur det skulle taga sig uti
vers, t. ex. om jeg på följande sätt a la Teg-
når började en invokation till denna fjärd.
Du slumrande bölja, du Slätbak blå,
den morgonen gjuter sitt skimmer pil etc
Hur helt annorlunda om jag säger: adu Mälar
blå! adu Hjelmar blå! du Wener blål
Så voro vi då åter ute på mera öppet
vatten! Medan jag är till sjös, får jag väl än-
då lof att för skam skull vara litet sjömar
och jig utropar derföre nu på rent alvar: atv
vare de der kanalerna!, Dessa oceaner om fen
alnars djup och 20 alnars bredd! Hvar finne
man här dessa äfventyr, som göra sjölifvet si
pikant och hvaraf kunna fabriceras romaner :
tre oktavvolymer? Hvar seglar man här öfve)
något Jutland? Ar man ens här menniska at
sätta bort en lösköl? ... Lofva vill jag dere
mot den fria sjön, der man har utrymme att
ganska