I sammanbarg härmed uppläste Hr Häradshöf-
dingea Lundström äfven en af Hr Majoren Berg-
nåbr uadertecknad skrifi, som Hr Häradshöfdingen
derefier företedde, uader anhållan, att densamma
måtte, jemte Sandegrens eget anförande, varda i
proiokollet intagen; och var samma skrift, som, en-
ligt Rätiens besluts, bår nedan skulle i protokollet
inflyta, så lydande:
Till Stockholms Norra Förstads Vestra högt-
ärade Kämnersräv!
aUta? de vid Kongl. Poliskammaren förde, och i
allmänna tidningea aftryckte protokollerna uti åta-
let emot Handianden Sandegrea, har jag erfarit,
att anklagelsen innehållar, det jag i handel med
Sendcsgren skulle varis bedragen.
cUtsa annat intresse, än detsanningen och rätt:-
känsian ingifser, får jeg, till undvikande af vidare
inblandning i saken, med anmälan, att denna upp-
gift är till alla delar ogrundad, förklara, att jag
ugder de flera år, jag med Sandegren hafi en be-
tydande bande!, kontrolierad genom motböcker, som
ar mig blifvit granskade, aldrig haft någon den rin-
gast2 anledning hvarken till missnöje eller miss3-
tanke om mindre edligt handlingssätt af Sande-
gren, hvilket tyertom motsvarat så väl mine önsk-
niogar, som billige anspråk.
I följd af den uppmärksamhet, som står i när-
maste sammanhang med en sträng ordning i affå-
rer, kan jag säkrast bedöma anledningarne till de
befintlige ändringar i kontraböckerne, som kunna
väcka uppmärksamhet hos de personer, som ej
känna förkållanderna — men att de ej dölja något
svck, utan äro följder cf egne ombyten af varor,
hvilket ej kan föras Sandegren till last, är desto
mera säkert, som jag visserligen ej skulle hafva
godkänt och betalt räkningar, om hvars riktighet
jag ej varit fullkomligen öfvertygad.
Stockbolm den 31 Oktober 18539.
IL. A. Bergnehr, Major.
Stedsfiskalen Kellgren förklarade, efter upplä-
gandet af denna skrift, att han, evär Hr Härads-
böfdipgen Lundst:öm ej vore försedd med något
skriftligt uppdrag af Hr Majoren Bergnehr, att till
Rätten irlemna bans be:örde skrift, bestred dess
intagande i Rättens proiokoll; hvaremot Hr Hä-
radshböfdingen yttrade, det han ville tro, att om
det äfven vore Stadsfiskalens mening, att vilja på-
stå, att pyssnäsande skiift vore folskeligen tillkom-
men, densamma ändock, då Hr Häradshöfdingen
i sådart fall underkastade sig laga ansvar, borde
få i protokollet integas, hvarföre ban eljest ej såg
något hinder möte.
Steds Fiskalen Kellgren yrkade härefter, att, enär
Sionsson angifvit Sandegren för bedrägligt förhål-
lande, samt flere personer i detta afseende upp-
trädt och fört talan emot Sandegren, fastän
land desse nu cndast Plåtslagareå!dermannen
Peitersson ålerstod, Råtten borde ingå i under-
sökning, huru vida samma angifvelse vore grun-
dad eller falsk, på det att Stadsfiskalen sålunda
skulle komma i til!fålle att föra talan emot San-
degen eller emot Stensson, i händelse dennes
engifrclse icke kunde bevisas; äfvensom Stadifiska-
len, på fråga om han äfven ville, att de personer
mätte höras, hvilka, uppkallade till Korgl.
Rd ne erat
HN Öm LL mm. pm fr -. — ARA -—— VV - - KA RA V- På
I — —X— —-—--— 22 mmpmpe-rD------—-—--
Ståthå!areEmbetet för Polisärepder, förmält sig
icka bafva någen anmärkning stt emot Sandegren
fiomesiille, förklarade, att tadsfiskalen yrkade, det
enrdasi Hr EkonomiDirektören Godlund, Hr Löjt-
nanten Neverdorff och Stessson måtte kallas, den
sistnämnde, för ett styrka sin angifvelse emot San-
degren,
i anledning af Hr Häradshöfdingen Lundströms
härvid gjorda och i hans, å Sandegrens vägnar,
ingifne ofvanberörds skrift, intagne invändning, att
Steosson, såsom bodgosse hos Sandegren, ej borde
tillåtos, et. emot sia Dämnde husbonde få uppträda
med ca sidan angifrelse, som den ifrågavarande,
yttrada Stedsfiskalen Kellgren, att han ansåg detta
nu anmärkte förhållande emellan Sandegren och
Stensson ej kunna birdra undersökning om de af
Stensson emot Sandegren angifna förbrytelser.
Sedan Hr Häradshöfdingen Lundström åter yrt-
kat, att vederbörande i deta mål endast skulle
anses berättigade, att, efter stämning, väcka talan
emot Sandegren, förständigades parterne, som nu
ej hade något vidare att andraga, afträda till rät-
tens förmek, medan rätten öfrerlade till följande
för dem, åter inkallede, afsagde
Utslag:
Hvad i detta mål förekommit, har rätten i öf-
vervägande tagit; och, beträffande först den af Stads-!
fiskalen Keligren gjorde invändning, att Hr Härads-
höflingen Lundström i mål af sådan beskaffenhet,
som dct ifrägavsrande, ej vore berättigad att för
Jernkramhandlaren Sardegren talan föra, så, enär
Sandogren, jemlikt 45 Kap. 1 S Rättegångsbalken
sjelf varit iitlstädes för ait i målet svera, och rät-.
tea ej funnit skäl förvägra Hr Häradshöfdirgen
Lundström, att, :i enlighet med samma S, vara
Sendeerens Rättegåpgsbiträde, varder nämnde in-
vändning utan afseende lemnad.
Vidkommande derefter Stadefiskalen Kollgrens
bestridande, att Hr Majoren Bergnehrs, af Hr Hä-
radshöfdingen Lundström till rätten inlemnade skrift
må, då han af Hr Majoren icke vore försedd med
något skriftligt uppdrag dertill, i rättens protokoll
intagas, så emedan denna skrift är att anse såsom
en bilaga till Sandegrevs anförande för hans rätt-
färdigand2, i afseende derå, att angifvelse emot
Sandegren äfven blifvit gjord, det han skall, ihan-
deln med Majoren Bergnehr, hormom bedragit, an-
ser rätten berörde bestridande ej förtjena afseende.
Vidare då, i afseende på sjelfva målet, deruti, å
Jernkramhandlaren Sandegrens sida, anmärkning
blifvit gjord emot allmän åklagares behörighet att
detsamma åtala, actor icke velat ingå i någon ut-
veckling af de emot Sandegren hos Öfverståthålla-
reEmbetet gjorde obestämda angifvelser, utan yr-
kat, att Handelsbetjenten Stensson, hvilken hos
Högbemälte Embete blifvit såsom angifvare i må-
let hörd, måtte lemnas tillfälle, att, i berörde hän-
seende, äfvem härstädes uppträda, men rätten an-
ser all åkäran inför domstol af annan person, än
CM oo ff As MBMA