hd
Maa må dock af denna kanske stränga dom ic-
ke draga den slutsats, att vi skulle frånkänna
aBrefven, allt värde! Tvärtom finnes i dem
mycket af värde, att det skulle berättiga en
annan förlattare till en ganska betydlig rang
som litteratör, observator och tänkare. Vårt
onda lynne i början härleder sig från harm,
att en sådan man som Hr G., som vid sitt för-
sta uppträdande icke gaf blott hopp om herr-
liga frukter, utan hade gena:t mogna fiukter
att bjuda, skulle slumra och råka in på en af-
väg, den han; skarpa takt säkert sjelf genast
funnit icke vara den rätta väger. Vi hoppas,
att vi i det stora arbetet, skola traffa gedie-
get ämne allt igenom.
För att visa, huru rätt vi hade att säga, det
äfven stycken af stort interesse finnas i dessa
aBref,, vilja vi anföra några prof, dem vi icke
haft stor möda att uppsöka. Hr G:s stil kan
egentligen icke få den förebråelsen att vara för
ko:t, men ändock känna vi nästan ingen, som
det vore svårare att förkorta. ) Ur sednare
delen (som i allmänhet ä: mera värd, kanske
derföre, att den icke haft någonting att skaffa
med Statstidniagen) — taga vi således, nä-
stan för hand, ett par profstycken.
Min vet, att Nurdamerikanarne äro mycket
rädda om tiden. Huru de nu mera förstå spa2-
ra denna äfven på resor till lands, har Hr G.
framstä It (pag. 146 och följ.) med sin vanliga,
ohärmiiga lätthet:
eMen,, säger han, adet var ett ångvagnsbolag
emellan Philadelphia och Baltimore förbehållet, att
utsträcka denna tidsekonomisering äfven till land-
resorna, och dymedelst täfla med ett annat bolag,
hvilken varit enfaldigt nog att tro, det den bästa
tiden för resor med ängvagn var på ljusa dagen.
aSålunda, sedan du, trött och mätt på dagens
många bestyr och måltider — ty här äter man lika
dugtigt, gom man arbetar — anser det lämpligt
att gå till sängs, tegifver du dig, icke till din sang-
kammare, utan till railvägsstationen, ingår i en af
de många huslika vagnarne, utväljer dig en af de
många sängarne, hvilka du här finner uppbäddade
i två rader öfver hvarandra, på båda sidor, allde-
les som på en7ångbåt: öppnar din sac-de-nuit, gör
din nattoilette, nickar ett resbekant god natt till
grannen, kryper in och besvarar samma herres —
ty man har naturligtvis serskild damsalong, eller,
som det heter i ångvagnsstil, aladies cat — un-
dran, om det icke snart skall bära af, med en för-
modan att det väl snart gör det,ty det är nu cpast
eleven Oclockn. Nu höres en ringklocka, derefter
dörrars tillstående, sedan ropen aall right! ..
ag0 ahead!, ätföljda af en elektrisk stöt genom
hela vagnkedjar; derefter sn annan starkare; och
nu bär det af med full brinnande fart, så att eld-
gnistorna flyga omkring i den kolsvarta natten.
Sedan du en tid roat dig åt denna sängkammar-
färd — i många fal! mera besynnerlig och otrolig,
än trots någon fee-resa i Tusende och en natt —
vänder du dig på sofsidan, somnar in, och vak-
nar nästa morgon i en annan stad öfver humdra
mi! från den, hvarest du gick till sängs.
cHvem skulle väl trott detta för blott två decen-
nier sedan? Tycker du väl, att det finns ett enda
af Märchbausens äfventyr, som kan jemföras med
detta; eller att, om sådant blifvit skrifvet, på sam-
ma gång den muntre baronen gaf ut sin resebe-
skrifning, icke mången härom sagt, liksom kärin-
gen sade, då hen läste om flygfiskarne: Nej, nu
agår det för långt: nog kan jag tro, att det finns
afloder med mjölk och vin, men att det finns sjöar
emed flygande fiskar, se det låter jag nu alldeles
eicke inbilla mig!
aMen detta är icke nog; man går lika långt i
dessa saker om dagarne; åtminstone roade mig
hvardagslifvet på de Amerikanska railvägarne lika
myck t sch mera än nätterna. Det första du an-
märker, då du, som nu, under: vintermånaderna in-
kommer i en dylik vagn, är att den är ordentligt
uppeldad af en liten kamin med brinnande stenkol,
stående i midten af rummet. Sedan kommer en
annan, i Europa lika litet känd, beqvämlighet eller
olägenhet — detta beror på tycke och omstärdig-
heter — den, att alla vagnarne hafva i midten en
smal gång emellan sätena, på hvilken du under
full fart, icke allenast kan gå från ena till andra
ändan af det långa rummet, utan äfven göra visi-
ter från den ena till den andra vagnen i den lån-
ga kedjan, hvilka alla hafva dörrar fram och bak.
— aMen kan väl fan heller under farten?! —
Man icke allenast kan göra det, utan jag har gjort
det flera gånger. Men vänta bara, så vida du vill
följa med mig — hvilket alldeles icke är farligt —
skall du få se aså roliga saker,. Här i denna uca-
rten får du se, så vida du kan se för rök, att det
här är tillåtet röka tobak. Vill du ta en cigarr,
der vid bordet med lampan säljas de. — aTack
skall du ha,, men jag kan icke röka på fastande;
mage,. — Åh! är det intet annat som hindrar, så
fins väl hjelp derför. Kom med till en annan car.
Der vid skänken kan du få både mat och dryck,
så mycket du behagar; och behöfver du något an-
nat, så kan du gå litet längre bort till en annan
vagn. l
aHvad tycker du väl om allt det här, min he-!
ders vän? Man har ju nästan så mänga beqväm-
ligheter, som på ett paquetfartyg. Skilnaden är
blott den, att man åker på land, i stället för att
flyta på vattnet, och att man rullar åstad med tjugo
(Eng.) mils fart, i stället för att plaska med tio. Hvart
det här skall sluta, är svårt att gissa; men hvad
jag med säkerhet tror mig kunna förutse, är alt
nästa gång vi komma till detta underland, så äter
man vid dukadt bord i ångvagnarne, alldeles som ;