— Hr Kinmansons recett i går afton var li-
ka tilliredsställande för beneficetagaren och för
publiken. För den förre, emedan han hade all-
deles fulit hus, och för publiken emedan den
ätersåg Robert af Normandie, som ännu aldrig
blifvit gifven med mera ensembie. De fleste
voro vid särdeles god röst för aftonen. Hr
Gänther tyckes något hafva vunnit istyrka un-
der denna säsong. Serdeles lycklig förekom
han oss uti visan i första akten: aLycka! kom
var mig bevågen,, den han sjöng med en lif-
lighet, som mycket förhöjer behaget af detta
glada stycke, hvilket är beräknad på verve
och abandon hos sångaren. Hr Kinmansons e-
get parti utfördes ock med en fullkomlig ren-
het och säkerhet, förtjenster, hvilka icke äro
någonting nyit hos denne skådespelare. Och
Mil Jenny Lind har jemte sin fysiska utbild-
ning på ett halft år, äfven ytterligare utveck-
iat sin herrliga sångarenatur! Hennes spel i
femte akten, scenen vid korset i den tredje
och kupletierna: Då jag drog bort från våra
bygder,, äro dramatiska ställen, i hvilka
sannolikt ingen konstnär på någon af Europas
iheatrar öfverträffar henne. Endast om Fru
Gelhaar kunde anmärkas, att hennes stämma
var något svag i de första tre akterna, men
detta kom deraf, att hon skonade sig för den
fjerde, och publiken hade skäl att vara erkän-
sam derför; ty den stora och sköna!Cavatinan i
denna sjöng hon med en så hänförande ren-
het och böjlighet och jemväl med ett uttryck,
för hvilket vi specielt tacka henne. Ett stor-
mande bifall följde derpå.
Robert af Normandie är ett stycke, som ut-
öfvar sin magiska kraft här liksom öfverallt
och här med mera skäl, emedan man på fö
ställen annorstädes lärer, hafva en sådan Alice
Men det är ett af de stycken, som man icke